De har många barn, de tre familjerna man får följa i TV4:s programserie Familjen Annorlunda. Och fler blir det, undan för undan, som Emil i Lönneberga sa om sina trägubbar. Jag bara älskar denna serie! Jag blir så tagen varje gång jag ser programmet. Men alla verkar inte uppleva samma sak som jag. En del ser bara myllret, stojet och röran.
Jag ser värmen. Jag ser lugna och engagerade föräldrar som lyssnar och skojar, som inte hetsar upp sig i onödan. Jag ser föräldrar som samarbetar, kommunicerar och avlastar varandra. Jag ser barn som blir sedda och barn som får vara med och prova på. Livet.
Programserien handlar nog inte om familjer med många barn egentligen. Den handlar om vad som händer i familjer där saker och ting faktiskt fungerar, där barn får växa upp i en kärleksfull miljö och utvecklas som individer. Mer sånt i TV! Bättre pedagogik finns inte.
2 kommentarer:
De familjerna som är med i år är så otroligt härliga :) varje avsnitt lipar jag en skvätt bara för att de är så fina och lyckliga.
Den familjen med finska mamman är mina favoriter!! Så lite utrymme, men kärlek är ju gränslös ...
Ja, visst blir man berörd av att se den där kärleken!
Skicka en kommentar