Flera månader har gått sedan jag dag och natt satt och lyssnade igenom ljudfil efter ljudfil under mixningen av Ulvens Döttrars CD. Jag fick nog. När skivan väl var tryckt släppte jag taget helt. Ville inte lyssna. Tålde inte min röst. Ville knappt se "produkten".Pliktskyldigast distribuerade jag skivorna, distanserad, nästan kall. Recensionerna var genomgående positiva, till och med i Hufvudstadsbladet. Skivorna sålde slut, vi fyllde på, de sålde slut igen. Folk beställde skivan, lovordade den. Men jag kunde inte ta till mig deras ord, för jag hade stängt av systemet. Visste knappt vilken musik de pratade om, vilken grupp.
Idag ringde syster E och berättade i förbifarten att Sveriges Radios skivarkiv beställt två skivor. Och förresten hade regissören till teateruppsättningen av Fröken Julie ringt och bett om lov att använda delar av Ulvens Döttrars musik i teatern. Och förresten hade hon, syster E, lyssnat på vår skiva i bilen och "det lät inte så illa".
På kvällen satte jag med stor tvekan in En klunk av det blå i CD-spelaren. Redan vid de första tonerna reste sig håren på armarna. Vid refrängen "Kom systrar kom" sög det till i hjärtat och vid "Jag är ditt hav" kom tårarna.
3 kommentarer:
Shit vad jag kommenterar ofta men jag måste berätta att jag har en dotter som utkämpar samma kamp...hon verkar ha vant sig -lite grann iaf.
L8, du är välkommen att kommentera så ofta du vill och jag tycker inte alls det blir för ofta! Oj, vilken grupp är din dotter med i? Kan man lyssna någonstans? *nyfiken*
ja jag menade bara att jag förvånade mig själv...lite tyst liksom.
Kan tyvärr inte länka till de ljudfiler jag har...kanske lär mig det också en dag.
Skicka en kommentar