Det spelar ingen roll att kaffet är slut, jag kan lika gärna dricka te. Så tänkte jag i morse. Jag drack mitt te, för kaffet var verkligen slut. Det ekade i burken. Men jag är inte beroende av koffein, det är bara gott att ta en kopp kaffe då och då. Jag kokade varm choklad. Drack mer te. Fick ont i huvudet. Tog en treo. Började dofthallucinera. Har någon satt på kaffe? Inte det. Tittade ut genom fönstret. En gigantisk gräddtårta på utebordet! Och vad är gott till gräddtårta?Vad drack Byggarn i morse när han steg upp? Ringde honom och frågade. Han hade stannat till vid en mack och köpt take-away. Jag hittade en odiskad termos och minsann, fanns det inte en skvätt kaffe kvar? Värmde en kopp i mikron, lite för länge, och sög i mig becket på stående fot. Inte gott. Men jag är inte beroende. Verkligen inte. Men varför känns det då som om jag just injicerat fultjack?
Snart kommer Byggarn hem med matkassarna. Snart.
7 kommentarer:
Det enda jag är beroende av är min medicin, tack och lov! Räcker så bra med det :-)
Kram
uscha...precis så. Hade en förfärlig morgon häromdagen då allt blev fel och inte förrän vid 11-rycket fattade jag att inget kaffe hade kommit ner i mig denna morgon. Livet fick en ny dimension då det åtgärdades.
Pennelina: Inget annat? Får du inga "cravings" heller? Skönt för dig! :-)
L8: Visst har kaffet en humörhöjande effekt. Världen blir lite ljusare. :-)
kaffe! jag säger bara att utan kaffe skulle jag inte överleva...
dessutom tror jag ju att den helige ande bor i kaffet...
om man tittar lite närmre på den helige andes frukter (=glädje, frid, tålamod, godhet, ödmjukhet o självbehärskning bl a) så är de precis samma gåvor som man får när man dricker kaffe
mano
Mano: Haha! Kanske jag ÄR lite religiös i alla fall! Åtminstone lite andlig emellanåt. :-)
Jag älskar frukt och grönt och tackar inte nej till sushi... Godis kan jag låta bli att äta månader i sträck och socker använder jag mycket lite av...
Min farfar var alkoholist och han bad mig låta bli spriten, jag brände upp armen på kaffe då jag var fem år och jag är allergisk emot cigarettrök ;-)
Nej, för mig är det nog mer att få bo på landet som är att räkna som beroende. Jag mår så dåligt i stan, trots att jag är född i en rätt stor stad.
Kram!
Oj, vilken otur du haft! Och vilken tur! :-) Kram!
Skicka en kommentar