fredag 29 oktober 2010

AF

Hej. Jag heter Isabella och är facebookoholist...

fredag 22 oktober 2010

I samklang med hösten

Man måste inte bli bästis med hösten. Men eftersom man är tvungen umgås med den ett tag kan det vara bra att försöka hitta ett sätt att kommunicera med den.

torsdag 21 oktober 2010

Att göra gemensam sak

Det är mycket markeringar, demonstrationer och manifestationer nu. Och motmanifestationer. Det är bra. Det öppnar debatterna. Det ska inte vara så märkvärdigt att ta ställning och stå för en åsikt.

Men i vissa fall är jag kluven. Om människor gör gemensam sak och skriver ut sig ur kyrkan lika lätt som man klickar på en gillaknapp på facebook blir jag fundersam. Är det rätt sätt att manifestera? Det är ett hårt slag mot kyrkan. Och vad blir resultatet? Att alla konservativa blir kvar.

Men kanske handlar massflykten om något annat än en ren manifestation? Kanske tycker man verkligen att man har kämpat, år ut och år in, utan att få gehör. Kanske känner man sig verkligen inte välkommen i den kyrkliga gemenskapen. Kanske klingar kärleksbudskapet falskt? Är det så, ja då vill man bort till slut. Och steget ut blir så mycket lättare om andra gör samma sak. Det blir en ny gemenskap.

Oavsett. Kyrkan har anledning att vara självkritisk. Kyrkans gemenskap borde vara starkare.

måndag 18 oktober 2010

Vem är bildad?

Jag såg SVT:s Debatt häromdagen. Man beskärmade sig över den bristande bildningen bland de svenska politikerna. En politiker får inte tycka om dansbandsmusik - det bör vara opera. Folklighet bland politiker är inte folklighet - det är populism. Eller ett resultat av någon sorts bildningsförakt. Men vem är bildad?

Jag är akademiskt utbildad - men jag är inte direkt bildad. Bildade människor hämtar kontinuerligt ny kunskap från flera nivåer i livet. Bildning är en livshållning. Bildade människor kan sätta kunskapen i ett sammanhang och kanske omvärdera den. Bildade människor kan resonera - för bildade människor är inte tvärsäkra.

Bildningsförakt och prettoallergi är inte samma sak. Jag älskar att lyssna till bildade människor som säger kloka saker. Det är inte fel att ha pretentioner. Men jag har svårt för tillgjorda pseudointellektuella samtal. En cybervän sa en gång att hon var så anti-pretto att hon nästan blev anti-pretto-pretto. Kul! Hon är bildad. Men det är oftast bildade människor som ger uttryck för prettoallergi.

Min byggarmake brukar kalla intoleranta och främlingsfientliga människor "obildade". Kanske har han rätt. Han själv är inte akademiskt utbildad. Men han visar sig ofta vara mer "bildad" än jag.

måndag 11 oktober 2010

Det finns fester och så finns det fester

Pappas 70-årspartaj kunde knappast ha blivit mer lyckat. Mina föräldrar har alltid kunnat det där med fester, så jag har många glada partyminnen från min barndom, allt från små pizzakalas till stora jamsessions med dignande buffébord. Maten är viktig, men den måste inte vara avancerad, bara den är god. Och riklig! När det är fest ska man kunna frossa.

Sången och musiken har varit en central del i festandet. Körsång, ensemblesång, allsång och underhållande duetter ger festen det där speciella lyftet. Detsamma gäller inslag som humoristiska tal, någon som plötsligt ställer sig upp och läser en dikt av Nils Ferlin eller någon som på ren dårskap sjunger Närmare Gud till dig. Men det måste även finnas utrymme för småprat, mingel och vilda diskussioner.

De ädla dryckerna har alltid funnits med i bilden, men har hanterats med vett, och i det här fallet med ren finess. Champagneflaskor och ölflaskor sänktes ner i en nybyggd belyst fontän fylld med is (här något urgallrad). I kvällsmörkret gnistrade och porlade källan på ett nästintill magiskt sätt. Av bortemot 150 gäster var det bara en som blev rejält full.

Inramningen och mysfaktorn betyder en hel del. En brinnande brasa i spisen, tända ljus och lite grönska är viktigare än ett välstädat hem. Men viktigast är ändå människorna. Var och en bidrar med en känsla. Var och en, inte minst värdfolket, tillför något som avgör hur stämningsfull och rolig en fest blir.

"Ja, må han leka", sjöng gästerna i högan sky för min barnsliga men livskloka far. "Ja, må han leka uti hundrade år!"

Bilder: Syster E (hon som blev proffs i mat, dryck, feststämning och musik)

fredag 8 oktober 2010

Projektdag på gammelgård

Klockan är 01.21 på natten. Vi har haft projektdag här på gammelgård för att förbereda pappas respektive morfars 70-årsdag. Mina systrar och jag har skrivit nidvisor och hyllningssånger. Hans sju barnbarn i åldrarna 0-18 har gjort handavtryck på en stor ritad tårta. Fingrarna är tända tårtljus - sammanlagt 70 stycken.

Vi har fotograferat barnaskaran framför huset. Och ramat in bilden med passepartout. Märkligt hur svårt det var att hitta ett foto där alla ungar var skarpa, glada och synliga. Ändå var vi två fotografer som knäppte oupphörligt i tjugo minuter. Nu är det bara lite matlagning och sångövning kvar.

Det är kärt besvär för en älskad pappa och morfar.

måndag 4 oktober 2010

Ett körsbär

Tack, Stjärnkraft, för denna award! Jag ska med nöje lista tre saker jag känner varmt för, men jag kommer inte att skicka uppdraget vidare. Därmed inte sagt att inte flera skulle vara värda denna utmärkelse.

Här är de stora bitarna:
  1. Amnesty, Unicef, Agenda 21
  2. Barn ska ha en trygg uppväxt med vuxna som lyssnar.
  3. "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov." Den socialdemokratiska - inte kommunistiska - innebörden av devisen.
Och de små:
  1. Tystnad
  2. Skratt
  3. Berättelser
Sablar, det här var svårare än jag trodde. När jag begärde hjälp av Mellanpojken tyckte han jag skulle skriva "lingon, myrslokar och ljuddämpare"...

söndag 3 oktober 2010

Så olika, så lika

De är så olika, våra tre barn. Både till utseendet och personligheten. Så konstigt.
Så fascinerande. De har ju ändå samma mamma och pappa. Men något har de gemensamt. De är så fina människor. Rejäla, kloka och alldeles knäppa i huvudet.

Igår var vi ute i hösten och fotograferade gammelgårdsbarnen i trädgården. Morfar fyller nämligen 70 år nästa helg (ja, han ska fira hela helgen) och då ska han få bilder på sina barnbarnskullar, kanske till och med ett där alla sju barnbarn finns.

lördag 2 oktober 2010

Ingenting annat än kärleken

Två ledsamma besked under samma vecka. En släkting har separerat. En väninna har blivit änka. När sånt händer tar jag tempen på mitt eget äktenskap. Tycker att Byggarn borde sluta röka, gå till läkaren och kolla upp lungor, blodtryck, kolesterolvärde etc.

Försöker samtidigt övertyga honom om att jag minsann klarar mig utan honom om han vill lämna boet. Tro inte att du behöver stanna för att "ta hand om" din rörelsehindrade fru, säger jag ibland. Det handlar inte om martyrskap. Jag vill klara mig själv. Jag klarar mig verkligen själv! Ingen ska känna sig moraliskt tvingad att stanna hos mig. Det ska vara kärleken och ingenting annat än kärleken som avgör.

Men det senaste svaret jag fick av Byggarn blev onekligen skrattretande. Och han märkte det själv i samma stund han sa: "Men jag vill hålla mina vingar över familjen." Blah!