måndag 31 augusti 2009

Avhandlat på en kafferast

Efter första arbetsdagen satt jag och pustade ut med en kopp kaffe och en macka hos föräldrarna. Mamma ville diskutera prosaiska ord i poetiska texter. Pappa ville veta om de nya bussturlistorna var tillräckligt åskådliga.

Jag sa att jag gillar när himlen dimper ner på köksbordet emellanåt. Och att bussturlistorna nog kunde förenklas något.

Mamma sa att det kanske är lättare med himmel på köksbord än tvärt om. Pappa sa att det knappt går att få bussturlistorna enklare.

Jag sa att det är mötet, ibland krocken, med de prosaiska orden i poesin som gör den levande. När mjukt möter hårt, när ande möter kropp. Och att bussturlistor inte ska behöva läsinstruktioner.

Mamma vände sig mot pappa: "Vill du komma och sitta i min famn?" Pappa harklade sig besvärat. "Tänk på att jag är direktör..." Mamma sa: "Ju äldre jag blir desto mindre respekt får jag för direktörer! Kom nu!"

Jag gillar när "direktör" möter "famn".

söndag 30 augusti 2009

Höglitterär quiz

Medlemmarna i den höglitterära familjen Sarling har totat ihop varsin finstämd dikt på kylskåpet. Men vem har skrivit vad? Det kan nog ingen gissa.

Byggarn, man 49
Jag, kvinna 41
Stora O, flicka 17
Mellanpojken, 14
Felli, flicka 9

lördag 29 augusti 2009

Kylskåpspoesi

Visserligen älskar jag ord, men nu håller jag på att bli galen på de där svarta bitarna som dyker upp som löss överallt i huset. "Melankoli" mellan golvplankorna, "förfest" i pennburken, "het" i besticklådan, "viska" under bordduken och "slips" vid kattmatsskålen.

Jag ska luskamma vårt hem! Vårt kylskåp ska bli lusfritt! Stumt.

onsdag 26 augusti 2009

Symbolik

Foto: www.misssmith.se

En flygande fågel symboliserar ofta frihet, en duva fred, ett hjärta kärlek och ett kors tro. Men vad vill den som bär ett smycke föreställande en pistol säga?

Olika livslägen

Tonåringarna. Den ena försover sig och måste få skjuts. Den andra kliver på fel buss. Den ena glömmer ett intyg, den andra en läxbok. Den ena pratar i hemtelefonen och sms:ar med mobilen samtidigt. Tappar något på golvet. Låter det ligga. Den andra sitter vid datorn och trycker i sig kokosbollssmet direkt från en plastbytta. Gungar på stolen. Rapar högt.

Nioåringen.
Hon har börjat skriva sina memoarer.

söndag 23 augusti 2009

Femton läsupplevelser

Det finns regler, skriver Manotanten som utmanat mig:

"Fifteen books you've read that will always stick with you. First fifteen you can recall in no more than 15 minutes."

Här är några av de böcker jag av olika orsaker bär med mig:

Åsa Linderborgs Mig äger ingen. Följde mig på resan genom Europa. Den hade så många bottnar. Väckte så många tankar och känslor. Om klasskillnader. Och familjekärlek.

Carina Karlssons Lisbeta Per Skarps hustru. Öppnade dörren till poesins värld för mig. Plötsligt insåg jag att vissa saker i livet helt enkelt inte kan gestaltas med prosa. Poesi är ingen drömvärld. Den är verkligaste verklighet. "Jag överfalls av stunder / när mitt liv beror på / om jag med blicken kan hålla fast månen / mellan två trädkronors / vindfamlande fingrar." Nagelmärket. Finns tonsatt på Ulvens Döttrars kommande CD.

Åsa Linds barnböcker om Sandvargen. Enkelheten, klokheten och tokskapen. Vi hittade Felli i Zackarina. Felli hittade sig själv. Ni vet väl att blåmärken är medaljer?

Marilyn Frenchs Kvinnorummet. En bok som min mamma satte i händerna på mig när jag var fjorton. Jag gillade den. Delvis för att den lärde mig en del om min mamma och hennes kvinnokamp. Men jag kunde inte riktigt förstå varför den väckt sån uppståndelse i världen. Idag förstår jag det bättre.

Rosamunde Pilchers Snäcksamlarna. Fick den av en vän när jag låg på BB med Mellanpojken för snart femton år sedan. Den gav mig ett behagligt lugn. Den lär vara den ena av de två böcker av Pilcher som är riktigt bra.

Katarina Gäddnäs Hon. På ludna tassar. Den drabbade mig rent fysiskt. En stulen röd cykel gav mig både hjärtklappning och rysningar. Och så denna någon. Som nog var jag. Sedan insåg jag plötsligt att min vän var författare.

Ulla-Carin Lindquists Ro utan åror. Kullkastade min uppfattning om att journalister bara kan skriva torr sakprosa. Vilket språk! Sån litterär lätthet - och tyngd! Boken kullkastade även min föreställning om att tragedier bara kan beskrivas på ett tragiskt sätt.

Märta Tikkanens Århundradets kärlekssaga och Sofias egen bok. Det är nåt med Märtas sätt att skriva som tar tag i mig. Vet inte riktigt vad det är, men när jag läste böckerna ville jag bara träffa henne och sitta och dricka te med henne. Det har jag gjort nu.

Jonas Gardells En komikers uppväxt och Ett ufo gör entré. Speglade och karikerade mycket av min egen uppväxt. Påminde mig. Väckte känslorna. Tredje boken Jenny var en besvikelse. Affekterad, övertydlig och tom.

Frans G Bengtssons Röde orm. Den enda bok (tror jag) som min pappa läst i sin helhet och som han tagit till sitt hjärta, den bok som gav namn åt hans bussbolag. Den bok han gett i present åt barn, barnbarn och gudbarn. Minst en gång. Klart jag bär denna bok med mig genom livet. Jag läser pappa i den. "Det är timjan i, sade Toke med bruten röst."

Stieg Larssons Millennium-trilogi. Just när jag trodde att kriminalromaner inte längre var någonting för mig. Larsson lyckades få till det där jag saknat. Kanske är det Salander som gör'et. Jag har inte sett filmen, men vill gärna.

Sigrid Undsets Kristin Lavransdotter. Den läste min farmor när hon var ung. Den läste jag när jag var ung. Annars är jag inte så mycket för historiska romaner. Men den här tyckte jag om.

Katarina Mazettis Grabben i graven bredvid. Byggarn uppmanade mig att läsa den här. Han sa att den handlade om oss. Det gjorde den. På sätt och vis.

Jag vet att när jag tryckt på "Publicera inlägg" kommer jag att komma på fler böcker som borde finnas med i listan. Men jag har redan överskridit gränsen både vad gäller antalet böcker och antalet minuter, så det får bli så här.

Jag utmanar i min tur:

Katarina
Poetcarina
Sofia
Pennelina
Eivor
Isebell Novell
Johanna
Imsavimsa

Om ni känner för det, förstås. Jag tror man skulle utmana femton personer, men jag vet inte om någon av er andra som läser min blogg vill lista femton böcker som fastnat, men om ni vill - känn er utmanade och välkomna att länka härifrån! Den som inte har någon egen blogg får gärna skriva sin lista här i kommentarsrutan.

Mini-Paris

Folkliv på gatorna. Små uteserveringar. Vatten som flyter genom staden. Nog doftade lilla Uppsala mer som Paris denna brittsommardag.

fredag 21 augusti 2009

På väg till Uppsala

Jag sitter ensam vid mitt bord i färjans cafeteria. Byggarn har gått för att hämta mat åt oss. En lätt överförfriskad äldre herreman slår sig ner vid grannbordet. Efter en stund lutar han sig åt mitt håll och säger:

- Ursäkta mitt oborstade sätt, men dom där ögena e fan inte å leka med! De e rom vackraste ögon jag sett på jävligt länge! Det syns i rom att du tänker.

- Tack! (Inombords: Yes! Den första komplimang jag fått på länge! Jag struntar i att människan är full.)

- Jag känner igen dig! fortsätter han. Är du känd?

- Nä. (Inombords: Äsch, där rök den komplimangen, han vill bara ragga. Var håller Byggarn hus?)

- Jo, men jag såg dig på teve igår! Är inte du den där höjdhopperskan?

- (Inombords skrattar jag så tårarna rinner. Han skulle se hur det ser ut när jag kliver över en tröskel med mina försvagade muskler.) Nej du, svarar jag. Långt ifrån!

- Men en grogg kan man väl få bjuda på?

Då kommer Byggarn med maten. Han sträcker fram näven till mannen som först ryggar tillbaka. De hälsar och presenterar sig. Mannen återfår talförmågan och säger till Byggarn:

- Fan! Du får ursäkta, men du borde inte lämna na ensam med rom där ögena... E ru musiker, förresten? Du ser så bekant ut.

En stund senare hör vi mannen berätta för en lika överförfriskad kompis:

- Du skulle sett dom där ögena... Men så kom den där gorillan, vettu...

torsdag 20 augusti 2009

Den bästa av svärfäder

Min svärfar försöker nå upp till minst hundra simturer per sommar. Än har han inte nått riktigt ända fram denna sommar, men han jobbar på det. Idag simmade han två gånger, med ett parti patience på bryggan emellan.

Annars bär han långkalsonger nästan året runt min svärfar. Och hittar han inte sin mössa tar han svärmors cykelsadelöverdrag. Bara man håller värmen, säger han.

När svärfar spelar fotboll med barnbarnen på gräsmattan är han Charlie Chaplin. Men inne i huset har han ett helt skåp fyllt med fotbollspriser, pokaler och hyllande tidningsartiklar från en svunnen tid. En tid han aldrig pratar om. Men alla vet ändå.

Min svärfar kommer med ved, klipper vår gräsmatta och sticker alltför ofta fickpengar till barnbarnen. När jag fyllde år skrev han "en finstämd dikt", som han kallade det, på presentkortet. "Du är bäst!" stod det, knappt tydbart.

Till sin egen födelsedag önskade han sig en flaska Vademecum! Han är en tok! En genomgod knäppgök!

Svärfar, du är värd så mycket mer, du är värd minst två flaskor Vademecum!

Du är bäst!

tisdag 18 augusti 2009

Höstens första brasa

Nyskurat köksgolv.
Tortillas till middag.
Regn som dånar över plåttaket.
Clintans Gran Torino.

Jag vet, jag borde blogga om Duke Ellington-konserten, för den var fin. Men just nu är jag så infernaliskt mätt på kultur. Jag vill bara tvätta lite, vika lite, torka av, röra runt och vispa lite, rensa lite och kasta bort. Jag vill bara tänka diskbänkstankar och känna doften från höstens första brasa.

söndag 16 augusti 2009

Woodstock i Tärnebolstad 2009

Människor. Människor i högar, grupper och klungor. Människor i rörelse, människor i stillhet. Människor i solen, människor i skuggan. Författare, musiker, lärare, studenter, förläggare, byggare, bibliotekarier, kulturjournalister och teologer i en kärleksfull röra.

En långhårig präst kommer mullrande på sin HD. Han drar av sig prästkragen och slänger sig på gräsmattan bland ungdomarna. Apatikerförbundet har sensommarkongress på hans gård.

Vad är kärlek? Vi delar med oss av poesi, sång, musik och privatfilosofiska anföranden. Vi jammar oss i trans. Vi spelar på plasthinkar, decilitermått och snusdosor.

"Det här ska verkligen inte bli nån vana!" säger hon, apatikernas ordförande, vars gårdstun vi ockuperat. "Men vi siktar på att träffas nästa år igen. Om vi orkar."

fredag 14 augusti 2009

Ansikte mot ansikte med sin fördom

I kväll under Kulturnatten kan man låna levande böcker på stadsbiblioteket, böcker som blöder och andas, alltså människor som representerar samhällsgrupper som på något sätt är utsatta för eller blir bemötta med fördomar, diskriminering, stereotypa uppfattningar eller rasism.

Alla som besöker stadsbibban har möjlighet att låna en levande bok för en diskussionsstund. Boktitlar man har är bland annat feminist, gay, förälder till missbrukare, ung mamma och finne. Boken berättar om sig själv och läsaren har chansen att ställa frågor.

Idén är så god. Jag skulle gärna låna en finne till exempel. Kanske mest för att få träna upp min finska. Men jag undrar ändå om man når rätt målgrupp med projektet. Jag undrar om de människor som mest behöver det verkligen vågar komma och möta sin fördom ansikte mot ansikte.

Eller är jag fördomsfull...?

Bilden: En läkare och en kyrkvärd i min nära vänkrets. Ej för utlåning.

torsdag 13 augusti 2009

Vilse i ålandspannkakan

Städbutiken Feja hade ljuslyktor, gummistövlar, väggklockor, blomvaser, plastkorgar och trälådor. Städbutiken Feja hade tepåsar, kaffepaket, choklad och kylda drycker. Men hade städbutiken mattpiskor? Nej.

Elgiganten hade barometrar, nyckelringar, lanternor och annat livsnödvändigt. Ett barn kom ut därifrån och öppnade en strutglass! Men hade de bordslampor? Nej.

tisdag 11 augusti 2009

Att ge någon ett rum

Felli sover första natten i sitt nya rum. Lycksalig. Det har tagit lång tid att få rummet tapetserat, men Byggarn blev i alla fall klar innan skolstarten. Idag har vi möblerat och bäddat, dammat och tvättat, skruvat krokar och spikat tavlor. Felli svävade och virvlade. Än i myshörnan, än i arbetshörnan, än i klädhörnan.

- Vad är bäst med ditt nya rum? frågade vi glatt när allt var klart. Svaret kom direkt:

- Att min mamma och pappa tycker om mig.

Aj.

söndag 9 augusti 2009

Röster för Östersjön

Det var visserligen förbjudet att fotografera, men när syster J sjungit sluttonen i Maria Magdalenas sång och den drygt tvåtusen man starka publiken applåderade passade jag på.

Det blev en oförglömlig kväll. Artisterna och programmet som helhet höll mycket hög klass. Jag blev berörd - även av sånger som vanligen inte hör till "min" musik. Ljudkvaliten var något ojämn, men tog sig i andra akten.

Konserten började halv nio. För fullmånens skull, meddelade man. Och just när Tessi sjöng Gabriellas sång steg fullmånen upp över arenan.

Men jag har aldrig väntat så länge på en bussfärd hem. Jag har aldrig köat så länge. Och jag har aldrig varit så kissnödig. Jag var hemma klockan tre på natten.

Återfunnen frihet

Dotterns moped återfanns - demolerad - en bit från platsen där hon lämnat den. Tre ögonvittnen kontaktade stora O och berättade vem som i fylleilskan avreagerat sig på hennes PV. Hon vet vem killen i fråga är, men känner honom inte.

Det blev polisanmälan.

Usch. Trevligare saker kan man ägna sig åt än att reda upp sånt här. Om mopeden varit oskadd hade vi låtit saken vara.

lördag 8 augusti 2009

Stulen frihet

Hjälmen låg kvar på marken, men mopeden var borta i natt när stora O skulle fara hem från Bastö on the Rocks. Någon som sett en blå Suzuki PV där märket på tanken är handmålat?

Det är säkert "bara en fyllegrej", men inte desto mindre frustrerande för en tonårsflicka som behöver friheten att själv kunna ta sig till jobbet och till kompisarna.

onsdag 5 augusti 2009

Pärlor i inkorgen

Är livet verkligen så eländigt? tänkte jag uppgivet när jag avslutat ett telefonsamtal med en människa som verkade ha en svacka. Minuten efter fick jag ett sms av samma person jag nyss pratat med:

"Glömde säga att jag tagit ett långt och ljuvligt fotbad och målat tånaglarna - vita! Allt i livet är inte svart."

Allt i inkorgen är inte logistik. Skönt.
Jag har ett annat glädjande sms i min inkorg:

"Välkommen till apatikerförbundets sensommarkonferens 15.8 kl. 15. Tema: Vad är kärlek? Mat å dryck medtages efter behov. Grillar finnes. Begränsat antal sängplatser å obegränsat antal tältplatser finnes. Boka nu! OBS! För deltagande kräves ett anspråkslöst framträdande tex en dikt, ett musikstycke, dans, performance el privatfilosofiskt anförande etc, etc. Kramar."

Livet är inte så eländigt.

Tjolahopp!

Janke som konstapel Kling.

Janke som tjuven Dunder-Karlsson.

Janke som Prussiluskan.

Vilket tempo! Vilket manus!
Vilka strålande skådespelarinsatser!
Och Nellan, du är mer Pippi än Pippi själv!

söndag 2 augusti 2009

Joeloperan - en röd blues

För mig är Joel Pettersson blå. Hans konst, hans texter, hans livsöde.
Blått vemod.

Operans Joel var röd. Men det funkade för mig. Från första scenen där han satt i sina röda raggsockor på mentalsjukhuset, till slutet där han invirad i en röd halsduk återsåg sin kärlek, sin forna pojkvän Elis.

Musiken var inte blå den heller, men funkade riktigt bra. Den var lättillgänglig, men inte lättvindig. Mycket passande för Joel. Kanske hade jag hoppats på ett något djärvare grepp av tonsättaren Nik Kotzev, något rockigt rentav, men å andra sidan, det hade inte varit Joel.

En av låtarna på vår kommande skiva har text av Joel Pettersson. Syster E:s tonsättning rör sig i gränslandet mellan moll och dur. Precis som texten. "Som ett blått band sluter skogen min synkrets, inne liksom i en gryta. Se vart jag vill så möter ögat den blåa ringen. Ringen den blåa."

lördag 1 augusti 2009

Ormen förpassad från paradiset

Morfar Ulven vände en hink över ormen. Fellis hjärta dunkade så det nästan gjorde ont. Pappa Byggarn kom och knöt ett koppel om det slingrande djuret, lyfte det i ekan och rodde över viken till den obebodda ön. Där lossade han kopplet och släppte ormen fri.

Jag förstod allt. Utom vitsen med kopplet...