Kom in i mitt gästrum. Ta ett glas och fyll det med vad du vill. Slå dig ner och skriv några rader i gästboken. En förflugen tanke. En retorisk fråga. En ilsken protest. Ett husmorstips. Ett överlevnadsknep. Ett upprop. En limerick. En haiku. Eller en fri dikt. Skriv kanske några rader om vem du är och hur du hittade hit. Om du vill.Gästrummet får leva sitt eget liv. Här är högt i tak. Och brasan sprakar i spisen.
Välkommen in!
8 kommentarer:
Ett första inlägg i gästboken:
Ibland möter man själar av välkomst
som om man vore "hemtam" direkt
här är jag det
av någon förunderlig anledning
något som bara ÄR
att sitta på en gärdesgård
eller stenmur med dinglande underben
för att se livet passera i sakta mak
och samtala om livet, döden, kärleken och den ofattbara oändligheten
medan mjukglassen smälter mellan fnittriga fingrar
hade nog aldrig känts främmande
för två främlingar som oss
det som vi trots allt är
men ändå inte
hos vissa själar känner man sig helt enkelt hemma
man skulle våga tala om allt och inget
om möjlighet fanns
precis det jag gör just nu
hos vissa pärlor gnistrar det lite extra
det gäller kanske att vara född med ögon att se dessa
Kramar
//Matti
Vilken kul idé med ett gästrum! Jag har ingen egen blogg, men har följt dig rätt länge. Hittade dig på ÅT-bloggen.
Känns som om jag är här oberättigat.
Jag har hittat dig via Mattis blogg och jag älskar den harmoni och trygghet som dina inlägg utstrålar.
Svårt när man hittar nån indirekt...känns lite som om man ska be om lov att få läsa först.
Jag är mitt i en livskris fast jag är lyckligt gift och har världens underbaraste tonåringar boende hos mig. Livskrisen handlar om identitet och livsval. Vem är jag om jag slutar vara duktig och välja rätt hela tiden?
Din blogg ger mig hopp om att livet vara vackert.
Matti: Kram, du människa!
Anna: Jag tror jag sett dig (dina kommentarer) där. Kul att du fortfarande tittar in till mig.
L8: Oj L8, du är så välkommen! Det är ju så det går till i bloggvärlden, man hittar någon via någon annan. Jag är glad att du är här!
Åkte förbi ditt hus i lördags på väg till Folkis och kunde inte låta bli att tänka på tider från förr. Det hemmet har alltid stått öppet.
Och din gästbok ser lika välkomnande ut som din mor (och far) var då de bodde där:)
Eivor
Bilden är tagen i vårt gästrum/mitt arbetsrum och chiffonjén är densamma som då mina föräldrar bodde i huset. Jo, de var (är) gästvänliga! Någon berättade att när en turistbuss gått sönder här utanför bjöd mina föräldrar in alla på ärtsoppa. Själva vill de varken bekräfta eller dementera. :-)
Vilken fin blogg du har :o) Här får du en haiku jag skrev ifjol som ett litet tassavtryck av att jag varit här:
Ett skott i natten –
när vintern dör skjuter
isen salut.
Snart, snart, är våren här. Jag längtar så ... Vill se vad som händer i trädgården den här säsongen, med allt som flyttats och planterats förra sommaren.
Tack för ditt tassavtryck och gästbokens första haiku! Ja, nu börjar jag också längta efter våren, värmen och allt det gröna.
Skicka en kommentar