Igår morse steg jag upp ur sängen. På ren vilja gjorde jag det. När kvällen kom hade febern blossat upp igen. Idag ligger jag för ankar med lätt illamående, yrsel och en hosta som hotar att spränga skallen av mig. Ändå får jag ingen kraft i hostningarna. Konstigt, eftersom muskeldystrofin inte skulle drabba den glatta muskulaturen i kroppen.Jag kan inte gå på 50-årsfest i kväll. Jag orkar inte ens läsa något. Men jag kan njuta av utsikten från mitt sovrumsfönster och jag orkar kanske se färdigt Raskens på datorn. Stora O tycker att jag snöat in på filmer där fattiga människor förlorar sin bästa mjölkko. Hon har nog rätt. Jag älskar Moberg-filmerna, Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien, Salminens Stormskärs Maja och Hietamies Den bästa av mödrar.
Men vaddå, jag gillar även svenska, danska och engelska kriminalserier och filmer som Good Will Hunting, Hooligans, Ondskan (jag är annars inget Guillou-fan) och Rocky I (gissa om jag blivit mobbad). Gillar det mesta utom amerikanska romantiska komedier och skräckfilmer.
Jag gillar när folk på ett eller annat sätt tar sig ur sitt elände och överlever. Kanske finner sin plats i livet. Eller i sökandet. I vandringen.
Här är en överlevare som jag följt sedan dag ett. Hon har ALS och kan varken prata eller röra sig. Men hon kan skriva blogginlägg som man blir glad, förundrad och alldeles levande av.
6 kommentarer:
En mental hutt är som en bön, den skall värma och stärka, flöda i kroppen och göra livet behagligt. Men till skillnad från en riktig hutt har den mentala en mera långsiktig och läkande verkan.
Åtminstone vill jag tro det.
Men OK, jag tar ett varv med böner också för säkerhets skull.
För dig! IV
Brukar du kommentera henne ? Svarar hon ? ALS är en hemsk sjukdom... Hon skriver gripande
IV: Det tror jag också! Läste i din bok att Marianne skulle ta ett extra varv Gud som haver. Det lät så varmt och okomplicerat med "varv". Man krånglar liksom inte till det i onödan.
Anonym: En gång bara har jag kommenterat ett blogginlägg. Då svarade hon genom att kommentera i min blogg. Ja, ALS är en hemsk sjukdom. Men harpasione är en suverän iakttagare och har förmågan att se till livets väsentligheter utan sentimentalitet.
Oj, jag fastnade i hennes blogg. Mötte en man i 40-års åldern som hade ALS när jag gjorde min praktik i början av 90 talet i uppsala på ackis neurologen, det är en sjukdom som "fastnat" i mig av någon anledning... Starkast blev upplevelsen av det vårdlidande patienterna som led av ALS drabbades av pga personalens egen ångest i mötet med dem. De behövde inte enbart ha styrka för sin egen skull utan också för att möta andras rädslor och ångest. Den mannen, och en av kvinnorna som också var i samma situation, lever starkt kvar i mitt minne. Tack för länken till bloggen, den kommer jag att återvända till många gånger. Kram på dig Isabella :)
Vad tråkigt att du är sjuk och att det inte ger med sig.
Däremot är jag glad över att du varit så aktiv i din blogg! :)
Läsaläsläsläsa...
Santha: Har inte tänkt på den sidan av sjukdomen. Detsamma gäller säkert fler dödliga sjukdomar. Bra att sånt tas upp i vårdutbildningen. Kram på dig också, Santha!
Öket: Ja, jag begriper inte att jag inte blir frisk. Glad att du besöker min blogg. Och glad att jag numera vet vem Öket är! :-)
Skicka en kommentar