Avhandlat på en kafferast

Efter första arbetsdagen satt jag och pustade ut med en kopp kaffe och en macka hos föräldrarna. Mamma ville diskutera prosaiska ord i poetiska texter. Pappa ville veta om de nya bussturlistorna var tillräckligt åskådliga.

Jag sa att jag gillar när himlen dimper ner på köksbordet emellanåt. Och att bussturlistorna nog kunde förenklas något.

Mamma sa att det kanske är lättare med himmel på köksbord än tvärt om. Pappa sa att det knappt går att få bussturlistorna enklare.

Jag sa att det är mötet, ibland krocken, med de prosaiska orden i poesin som gör den levande. När mjukt möter hårt, när ande möter kropp. Och att bussturlistor inte ska behöva läsinstruktioner.

Mamma vände sig mot pappa: "Vill du komma och sitta i min famn?" Pappa harklade sig besvärat. "Tänk på att jag är direktör..." Mamma sa: "Ju äldre jag blir desto mindre respekt får jag för direktörer! Kom nu!"

Jag gillar när "direktör" möter "famn".