Det var visserligen förbjudet att fotografera, men när syster J sjungit sluttonen i Maria Magdalenas sång och den drygt tvåtusen man starka publiken applåderade passade jag på.Det blev en oförglömlig kväll. Artisterna och programmet som helhet höll mycket hög klass. Jag blev berörd - även av sånger som vanligen inte hör till "min" musik. Ljudkvaliten var något ojämn, men tog sig i andra akten.
Konserten började halv nio. För fullmånens skull, meddelade man. Och just när Tessi sjöng Gabriellas sång steg fullmånen upp över arenan.
Men jag har aldrig väntat så länge på en bussfärd hem. Jag har aldrig köat så länge. Och jag har aldrig varit så kissnödig. Jag var hemma klockan tre på natten.
2 kommentarer:
Vi var också där, och det i repris från ifjol för vi tyckte det var så himla bra & stämningsfullt.Och det var nog ännu bättre i år! Vi kom hem med första busslasterna men fastnade sedan på Indigo...
Ja, det var toppenbra! :-) Jag är glad att jag for, trots den långa väntan efteråt.
Skicka en kommentar