Joeloperan - en röd blues

För mig är Joel Pettersson blå. Hans konst, hans texter, hans livsöde.
Blått vemod.

Operans Joel var röd. Men det funkade för mig. Från första scenen där han satt i sina röda raggsockor på mentalsjukhuset, till slutet där han invirad i en röd halsduk återsåg sin kärlek, sin forna pojkvän Elis.

Musiken var inte blå den heller, men funkade riktigt bra. Den var lättillgänglig, men inte lättvindig. Mycket passande för Joel. Kanske hade jag hoppats på ett något djärvare grepp av tonsättaren Nik Kotzev, något rockigt rentav, men å andra sidan, det hade inte varit Joel.

En av låtarna på vår kommande skiva har text av Joel Pettersson. Syster E:s tonsättning rör sig i gränslandet mellan moll och dur. Precis som texten. "Som ett blått band sluter skogen min synkrets, inne liksom i en gryta. Se vart jag vill så möter ögat den blåa ringen. Ringen den blåa."