Människor. Människor i högar, grupper och klungor. Människor i rörelse, människor i stillhet. Människor i solen, människor i skuggan. Författare, musiker, lärare, studenter, förläggare, byggare, bibliotekarier, kulturjournalister och teologer i en kärleksfull röra.En långhårig präst kommer mullrande på sin HD. Han drar av sig prästkragen och slänger sig på gräsmattan bland ungdomarna. Apatikerförbundet har sensommarkongress på hans gård.
Vad är kärlek? Vi delar med oss av poesi, sång, musik och privatfilosofiska anföranden. Vi jammar oss i trans. Vi spelar på plasthinkar, decilitermått och snusdosor.
"Det här ska verkligen inte bli nån vana!" säger hon, apatikernas ordförande, vars gårdstun vi ockuperat. "Men vi siktar på att träffas nästa år igen. Om vi orkar."
3 kommentarer:
Åh, jag är så glad att ni kom! Över festen! Känns som om man kan leva ett tag bara på god gemenskap.kram Jaanis
Jag gillade faktiskt konceptet och det kändes helt rätt med denna blandning av professioner och förmågor. Hoppas att vi kan träffas igen i samma otvugna form.
Kat: Det var ett sånt där tillfälle man plockar i sig som vitaminpiller genom hela vintern. Tänk att det finns folk som trots sin apati orkar sammankalla till konferens! TACK!
Paul: Helt perfekt! Och så roligt att du och Kerstin kunde komma! Och hipp hurra för era 40 år!
Skicka en kommentar