I stället för att fira skolavslutning med mina barn satt jag på Ålandsfärjan med dessa tre långhåriga herrar. I stället för att fira bröllopsdag med min man satt jag i en turnébil och lyssnade på Black Sabbath. Det kändes som om jag var på rymmen.
Vi hade en spelning med en testorsteronförstärkt uppsättning Ulvens Döttrar på Folkets hus i Stockholm. "Kom systrar, kom!" sjöng vi och spelade så taket nästan lyfte. Det gick perfekt trots att klockan bara var nio på morgonen. Det var en stor kongress, tusentals människor. Vi fick fantastisk respons trots den arla timmen.
När jag kom hem till familjen på kvällen möttes jag av tända stearinljus, ängsblommor och champagne. Byggarn hade lagat kycklinggryta och jag fick havtornspannacotta till efterrätt. Sedan åt vi räkor framför tv:n och drack mer champagne. Nitton år har vi varit gifta.
I fjol firade vi bröllopsdag så här.
Och året före så här.
Undrar vad vi ska hitta på nästa år. Om vi fortfarande är ett par då. En sak har jag lärt mig om kärleken. Och livet. Man ska inte vara så tvärsäker.
5 kommentarer:
Skönt att spelningen och sjungandet gick bra. Grattis på bröllopsdagen! Nästa år blir det porslin även för dig. ;)
jag tycker ni verkar ha det som krävs starka och mycket töjbara band.
Isebell Novell: Tack! Jaså det kallas porslin, jag undrade just.
L8: Ja, jag tror också det.
Med nitton år avklarade är det inget snack om saken, det blir tjugo också. Försenat grattis från "Rucklet", hördu! Både till dig och Byggarn.
Stjärnkraft: Tack! :-) Men Al Gore och hans fru lär ha skilt sig efter fyrtio års äktenskap...
Skicka en kommentar