Idag släpade jag min solstol ut i gruset och satte mig ner med dagstidningarna och en isglass. Vi unnar oss lyxen att prenumerera på både Ålandstidningen och Nya Åland. Jag vill gärna kunna jämföra recensioner, nyheter och infallsvinklar. Vill inte missa något. Hjärtat är dock hos Nya Åland, främst på grund av Nina Fellmans ledare. En chefredaktör sätter onekligen prägel på sin tidning.
Jag njöt i solen, borrade ner tårna i gruset och kände mig för tillfället på lagom avstånd från Mellanöstern. Äldsta dottern låg och solade på en filt bredvid mig. Vi har pratat en del om Ship to Gaza i familjen och försökt förstå omständigheterna kring händelsen. Mellanpojken ger inte mycket för FN:s och EU:s muskler. Israel har inte brytt sig om omvärldens "uttalanden" på fyrtio år, säger han, så varför skulle de göra det nu? Femton år och cyniker.
Dotterns alarm på telefonen går igång. Hon stiger upp och kastar filten över armen. Innan hon går in ger hon mig en mörk blick och säger: "Om jag hade fått pappas pigment hade jag kunnat ligga kvar här nu!"
Attans. Att vi inte tänkte på det, Byggarn och jag, när vi fördelade generna på våra telningar.
4 kommentarer:
Ha ha...vi har också snedfördelat pigmentet, prinsessan är en lättmjölkshuding som blir bränd på en sekund medan sonen har kraftiga pepparkaksgener...
L8: Samma här! Sonen har fått pepparkakshuden, även om han är blondast i trion.
Ack ja, tänk att det är så djupt rotat, detta med solbränna. Det är trots allt inte så länge sedan det ansågs som ett lågstatusmärke att vara brunbränd ...
Hälsa äldsta att hon ska vara glad för sin "oförmåga" att ligga och steka i solen! När hon är sextio, och alla hennes väninnor ser ut som välgarvade skosulor av årtiondens UV-exponering, kommer hon att se tjugo år yngre ut. Minst.
Stjärnkraft: Haha! Så sant! Det ska jag hälsa henne.
Skicka en kommentar