Picknick och vigsel

Vi brukar ta en tur med motorcykeln på vår bröllopsdag, men idag var det för kallt. Ibland äter vi middag på någon mysig restaurang, men idag var Byggarn för trött efter jobbet. Det blev picknick i dubbelsängen i stället. Kallrökt lax, gravad lax, lufttorkad parmaskinka, potatissallad, tsatsiki, stenbitsrom och tyskt rieslingbubbel. Barnen åt korv och pommes frites nere i köket.

Jag upptäckte ett stramande ärr i Byggarns handflata, ett ärr jag inte sett förr, trots att vi varit gifta i arton år. Han sa att han fick det för tjugofyra år sedan när han kastade ett lod över en lina och instinktivt fångade det med handen för att hindra det från att falla ner i gyttjan. Smart...

Efter en stund började jag känna mig lite som Alva Myrdal, i intimt samspråk med maken Gunnar, men kyligt fjärmad från barnen, enligt sonen Jans kritiska teckning.

Då knackade det på sovrumsdörren. In kom en liten figur med stora svarta glasögon och märklig huvudbonad. Figuren var mystiskt lik vår yngsta dotter, men hävde upp en obekant myndig stämma:
- Vi har samlats här idag för att gifta ihop mamma och pappa. Tager ni varandra att älska varandra i nöd och lust?

Det gjorde vi och pussade vår vigselförrättare.