När jag var liten i början på sjuttiotalet fick jag en docka av mamma. En "negerdocka", minsann. Jo, det var så vi sa. Negerdockan. Hon var nästan helt svart och kunde kissa.
Mamma sjöng för mig. Hon sjöng "I Niggerland händer ibland..." om gamle "niggerdoktor Pillerman". Han botade krokodilernas urledgäspade käkar med levertran. Det tyckte jag var snällt gjort av niggerdoktorn.
Mormor hittade en stor stenplatta av röd granit som hon tyckte såg ut som siluetten av en negerflicka. Den tog hon hem och färglade med vaxkrita; ett brunt ansikte med tjocka rosa läppar, svart afrohår, en stor gul ring i örat och ett vitt pärlhalsband. Sedan fick negerflickan hedersplatsen mitt i blomrabatten. År efter år. När regn och rusk tvättat bort färgerna fyllde mormor på med nya.
Och negerbollar, det rullade vi rätt ofta. Favoritreceptet fanns i en sliten kokbok med mjuka pärmar. Man kunde leta i registret under N..., eller bara slå upp på måfå. Rätt sida kom alltid upp. "Negerbollar".
Så gissa om jag kopplade ordet neger till något kärleksfullt, vackert och gott.
Idag är "the n-word" mer eller mindre avskaffat. Och jag har svårt att ta det i min mun.
4 kommentarer:
Så är det. Tiderna förändras. Själv minns jag Fazers stora lådor med världens godaste, mjuka lakritsbitar med en stiliserad negerpojke på locket. För mig är med andra ord kopplingen också odelat positiv.
Lilla A bläddrade i sin sångbok "Nu ska vi sjunga" för någon vecka sedan och fick ögonen på samma visa som mor din brukade sjunga.
"Men, mamma ..." hojtade hon, "den här sången är ju rasistisk!"
"Jaså", svarade jag, "varför tycker du det?"
"Jamen, inte får man ju säga 'nigger'. Det är ju fult."
Och sedan trasslade vi in oss i en lång diskussion om vilka ord som är "fula" och varför de är det. En diskussion som inte fick något konkret slut, och som förmodligen återupptas vid ett senare tillfälle.
Stjärnkraft: Ja visst ja! Dem minns jag. Jo, tiderna förändras.
Och jag minns att vi sög på laktrits- huvuden, som kallades negerhuvuden. Men upplevde det inte särskilt provocerade. De var de billigaste godiset just - och det var ju viktigast.
Eivor: Och negerkyssarna sen! Så ljuvliga! Vad kallas de nuförtiden? Bara kyssar?
Skicka en kommentar