Det finns regler, skriver
Manotanten som utmanat mig:
"Fifteen books you've read that will always stick with you. First fifteen you can recall in no more than 15 minutes."
Här är några av de böcker jag av olika orsaker bär med mig:
Åsa Linderborgs Mig äger ingen. Följde mig på resan genom Europa. Den hade så många bottnar. Väckte så många tankar och känslor. Om klasskillnader. Och familjekärlek.
Carina Karlssons Lisbeta Per Skarps hustru. Öppnade dörren till poesins värld för mig. Plötsligt insåg jag att vissa saker i livet helt enkelt inte kan gestaltas med prosa. Poesi är ingen drömvärld. Den är verkligaste verklighet. "Jag överfalls av stunder / när mitt liv beror på / om jag med blicken kan hålla fast månen / mellan två trädkronors / vindfamlande fingrar." Nagelmärket. Finns tonsatt på Ulvens Döttrars kommande CD.
Åsa Linds barnböcker om Sandvargen. Enkelheten, klokheten och tokskapen. Vi hittade Felli i Zackarina. Felli hittade sig själv. Ni vet väl att blåmärken är medaljer?
Marilyn Frenchs Kvinnorummet. En bok som min mamma satte i händerna på mig när jag var fjorton. Jag gillade den. Delvis för att den lärde mig en del om min mamma och hennes kvinnokamp. Men jag kunde inte riktigt förstå varför den väckt sån uppståndelse i världen. Idag förstår jag det bättre.
Rosamunde Pilchers Snäcksamlarna. Fick den av en vän när jag låg på BB med Mellanpojken för snart femton år sedan. Den gav mig ett behagligt lugn. Den lär vara den ena av de två böcker av Pilcher som är riktigt bra.
Katarina Gäddnäs Hon. På ludna tassar. Den drabbade mig rent fysiskt. En stulen röd cykel gav mig både hjärtklappning och rysningar. Och så denna någon. Som nog var jag. Sedan insåg jag plötsligt att min vän var författare.
Ulla-Carin Lindquists Ro utan åror. Kullkastade min uppfattning om att journalister bara kan skriva torr sakprosa. Vilket språk! Sån litterär lätthet - och tyngd! Boken kullkastade även min föreställning om att tragedier bara kan beskrivas på ett tragiskt sätt.
Märta Tikkanens Århundradets kärlekssaga och Sofias egen bok. Det är nåt med Märtas sätt att skriva som tar tag i mig. Vet inte riktigt vad det är, men när jag läste böckerna ville jag bara träffa henne och sitta och dricka te med henne. Det har jag gjort nu.
Jonas Gardells En komikers uppväxt och Ett ufo gör entré. Speglade och karikerade mycket av min egen uppväxt. Påminde mig. Väckte känslorna. Tredje boken Jenny var en besvikelse. Affekterad, övertydlig och tom.
Frans G Bengtssons Röde orm. Den enda bok (tror jag) som min pappa läst i sin helhet och som han tagit till sitt hjärta, den bok som gav namn åt hans bussbolag. Den bok han gett i present åt barn, barnbarn och gudbarn. Minst en gång. Klart jag bär denna bok med mig genom livet. Jag läser pappa i den. "Det är timjan i, sade Toke med bruten röst."
Stieg Larssons Millennium-trilogi. Just när jag trodde att kriminalromaner inte längre var någonting för mig. Larsson lyckades få till det där jag saknat. Kanske är det Salander som gör'et. Jag har inte sett filmen, men vill gärna.
Sigrid Undsets Kristin Lavransdotter. Den läste min farmor när hon var ung. Den läste jag när jag var ung. Annars är jag inte så mycket för historiska romaner. Men den här tyckte jag om.
Katarina Mazettis Grabben i graven bredvid. Byggarn uppmanade mig att läsa den här. Han sa att den handlade om oss. Det gjorde den. På sätt och vis.
Jag vet att när jag tryckt på "Publicera inlägg" kommer jag att komma på fler böcker som borde finnas med i listan. Men jag har redan överskridit gränsen både vad gäller antalet böcker och antalet minuter, så det får bli så här.
Jag utmanar i min tur:
KatarinaPoetcarinaSofiaPennelinaEivorIsebell NovellJohannaImsavimsaOm ni känner för det, förstås. Jag tror man skulle utmana femton personer, men jag vet inte om någon av er andra som läser min blogg vill lista femton böcker som fastnat, men om ni vill - känn er utmanade och välkomna att länka härifrån! Den som inte har någon egen blogg får gärna skriva sin lista här i kommentarsrutan.
Efter första arbetsdagen satt jag och pustade ut med en kopp kaffe och en macka hos föräldrarna. Mamma ville diskutera prosaiska ord i poetiska texter. Pappa ville veta om de nya bussturlistorna var tillräckligt åskådliga.
