Tonårspojken hoppade på mopeden och fräste iväg med sina kompisar. Flera timmar var han borta. Var håller grabben hus? undrade föräldrarna. Så kom pojken tillbaka med en påse nyryckta strömmingar. "Det är jag som står för middan!" sa han och ställde sig vid spisen. Så gott det var! Så gott det var att se pojken. Han som sagt sig lida av "dyshemkunskap". För övrigt har jag varit litterärt sysselsatt. Jag har läst in en ny Daisy-bok, Sagan om Linden. Och så har jag skrivit en text på temat tillhörighet för S:t Olof. Den uppgiften var knepigare än jag trodde att den skulle vara. Tillhörighet. Man tror att innebörden är så självklar. För ibland är den det.
Och så har jag vistats här en hel del. Välkomna!
4 kommentarer:
Nämen SÅÅ roligt! Grattis!!!
Våran son var visst med eran pojke. Han kom också hem med en påse strömmingar. Så det var bara att ställa sig och steka dem för mig, och som han åt sen! Egenfångad fisk är nog godast, det är det ingen tvekan om!
Lycka till och hoppas många hittar till er hemsida!
Kat: Tack! Det är roligt, men lite genant. Inte kan vi mäta oss med de andra, speciellt inte Ale Möller och Orka (skitbra!).
Nettan: Ja, han sa det. Kul! Det är bra så länge tonårsgloparna har sådana intressen.
Lise: Tack! Vi tycker att Örjan Sjöström har gjort ett jättefint jobb med layouten.
Skicka en kommentar