Hemma

Jag sov länge idag. Väldigt länge. Tänker inte avslöja hur länge, för jag har inte kommit förbi det där att man ska skämmas lite för att man inte är uppe i ottan även om man är ledig. Jag har inte ens gjort något vettigt dagsverke som kompensation. Har varken skurat ur kylskåpet eller fyllt i nån blankett.

Vad har jag gjort idag? Jag har suttit en timme vid köksbordet och druckit kaffe och pratat med stora O:s pojkvän. Helt oväntat blev det ett rätt öppenhjärtigt samtal. Han är en bra kille.

Jag har suttit i gröngräset och läst Liza Marklunds "En plats i solen". Skönt. Fågelkvitter, humlesurr och det där enträgna torra ljudet av Byggarn som rengör grillen med en stålborste.

Märkligt hur mätt jag blivit på Lizas böcker. Det är samma plot, samma feministiska perspektiv, samma dialog, samma tonfall och attityder. Jag gillar visserligen Liza och räknar mig som feminist, men nog vore det kul med nya grepp.

Längtar efter nya författare, nya böcker att ramla in i sådär pladask. Eller mjukt. John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in var rätt fin och Ulrika Kärnborgs Myrrha tyckte jag om på många sätt, men ingen av böckerna slog knock på mig. Jag vill bli knockad!

Jag har sovit, pratat och läst. Mer har jag inte gjort idag. Men jag har varit hemma.

Jo, förresten! Jag har diskat också! Hur kunde jag glömma det? Kanske har jag en feministisk teori här. Kvinnan glömmer sina insatser, eftersom hon gör dem automatiskt. Med mannen är det lite annorlunda; känslan av att nyss ha diskat kan sitta i rätt länge ...