Vi håller oss mycket i hemknutarna just nu. Stora O går i Folkhögskolan (bilden), alldeles nära där vi bor, och Byggarn har fått uppdraget att byta panel på den gamla skolbyggnaden. Själv är jag ledig och hemmavid. I morse ringde Byggarn:
- Gå till ett fönster och titta bort mot Folkhögskolan!
- Ok. Och nu?
- Ser du skolan?
- Ja?
- Ser du mig?
- Nä...
- Men jag är alldeles vid taknocken och jag ser hela byn, jag ser vårt hus!
- Mm. Men jag ser inte dig.
- Men om du öppnar fönstret? Nu vinkar jag till dig! Hej hej!
- Men snälla du, jag ser inte ens en liten prick av dig. Men det känns bra att veta att du står där och vinkar till mig. Det räcker för mig. Jag vinkar tillbaka till dig nu. Hej hej!
- Ok.
- Ramla inte ner vad du gör.
- Ok...
3 kommentarer:
Gulligt!
Och fånigt...
Nej, bara gulligt tycker jag! Detta kallar jag romantik!
Skicka en kommentar