Pålsböle skolaFoto: Jonas Edsvik
Det så kallade informationsmötet om den planerade samlokaliseringen av Pålsböle och Källbo skolor var en skymf. Det enda man fokuserade på var konsultens idéer om vilka väggar i Källbo skola som skulle rivas respektive slås upp för att byggnaden skulle rymma ytterligare tre klassrum.
Man avfärdade föräldrarnas oro och avledde de frågor som brände till. Kommunpolitikerna har fattat sitt beslut och vill inte längre lyssna på sina väljare. Panelen satt med ryggen mot publiken!
Många frågor blev inte ställda eller blev bara hängande i luften. Vad har hänt med det långsiktiga tänkandet? Sparar man pengar genom att stegvis utarma kommunens mindre byar och göra dem mindre attraktiva att bosätta sig i? Har man medvetet bortsett från de forskningsrapporter som påvisar att små skolor är att föredra framom stora, och att den penningsumma man till synes vinner på sammanslagningar krymper eller försvinner helt om man ser i ett större perspektiv?
Kommunpolitikerna använder strategiskt nog pedagogiken som slagträ i jakten på en hållbar ekonomi, men inte är det barnen de tänker på i första hand.
Man avfärdade föräldrarnas oro och avledde de frågor som brände till. Kommunpolitikerna har fattat sitt beslut och vill inte längre lyssna på sina väljare. Panelen satt med ryggen mot publiken!
Många frågor blev inte ställda eller blev bara hängande i luften. Vad har hänt med det långsiktiga tänkandet? Sparar man pengar genom att stegvis utarma kommunens mindre byar och göra dem mindre attraktiva att bosätta sig i? Har man medvetet bortsett från de forskningsrapporter som påvisar att små skolor är att föredra framom stora, och att den penningsumma man till synes vinner på sammanslagningar krymper eller försvinner helt om man ser i ett större perspektiv?
Kommunpolitikerna använder strategiskt nog pedagogiken som slagträ i jakten på en hållbar ekonomi, men inte är det barnen de tänker på i första hand.
12 kommentarer:
Jag känner igen tankarna, och frustrationen. Vi slogs ju för vårt dagis här, en gång i tiden. Min far, den forne kommunsekreteraren varnade mej i början av kampen: Kom ihåg att folk är fegare än man tror och att om det går prestige i en fråga kan folk slåss på liv och död om en tändsticksask. Han hade helt rätt. Jag gjorde vad jag måste.
Ja, det är inga jämna krafter man kämpar mot. Hur gjorde du?
Allt ska vara så jävla hållbart numera.
Jag skulle mer vilja se handling än en massa fina ord...
Vad betyder egentligen något Hållbart?
Något kroppsligt man kan hålla i? Eller...?
Jag tycker inte det känns som om politikerna jobbar särskilt "hållbart" alls just nu, även om de gärna använder det ordet.
Stort, stort stort!
Sverige skördar nu sin "framgång" (spyd.)med stora skolor.
Det finns säkert pengar att spara, men lite orolig blir man att man mister kontrollen och vissa barn kan glida mellan fingrarna. (Lite flummigt, men du fattar säkert vad jag menar)
Det tråkigaste är väl ändå att byarna mister sina "motorer".
Skola, butik,bank,post, kiosker, djurhållning, ungdomslokalerna, byafester/-lag, midsommarstänger, julkaffen, fastlagsbrasor...
Om folk tar sig samman och någon gång gör något gemensamt blir det tidningsstoff. Jag låter som en gammal mommo, suck!
Det är sånt som i längden kan börja kosta, barn som glider mellan fingrarna. Och att byarnas attraktionskraft försvinner. Det behöver man inte vara en gammal mommo för att tycka. :-)
Det är så sorgligt....
Ja, det är sorgligt. Men inte bara av nostalgiska skäl.
Vi började med att samla in namn. Först en lista för föräldrar, mor- och farföräldrar till de barn som berördes. Sedan utvidgade vi det till alla kommuninnevånare. Listorna fick över 300 namn, dvs säkert hälften av alla röstberättigade i kommunen. Politikerna kunde inte bara sopa alla dessa under mattan (fast det fanns de som försökte). Och så började vi sitta med på alla fullmäktigemöten; det är svårare att bara nonchalera riktiga, närvarande människor. Vi lärde oss otroligt mycket.
Forts. följer.
Vi fick också över 300 namn på vår lista, men vi borde kanske ha fått ihop mer. Vi är ju en större kommun. Vi har suttit på fullmäktigemöten, men kanske inte så många som vi borde... Vi har lutat oss för mycket på vår ordförande i Hem och skola, Robert. Han borde ha fått mer stöd. Ett par insändare har vi skrivit, men de verkar inte ha fallit i god jord. Suck.
Sedan ordnade vi ett stormöte. Vi bjöd in alla ledamöter i kommunfullmäktige, i socialnämnden (som hade hand om barnomsorgen då), folk från barnomsorgen i Mariehamn, en barnpsykiater, personal från dagis, och berörda föräldrar. Vi ordnade bordsplacering, så att politikerna inte kunde sätta sej i grupp. Sedan var det fri diskussion och frågestund. Det visade sej på detta möte att kommundirektören gått in och ändrat i socialnämndens förslag till lösning på barnomsorgsplatser, inför presentationen av ärendet i fullmäktige. Mycket nyttigt för fullmäktigeledamöterna att få veta!
Gud, vad bra gjort! Vi borde ha jobbat lika samlat och systematiskt som ni.
Skicka en kommentar