Vi promenerade från Döbelnsgatan till Filmstaden Sergel. Jag klarade det! Jag hade Byggarn på ena sidan och stora O på den andra. När vi kom fram var hissen sönder..., men Byggarn bar upp mig för trapporna. "Folk tror nog att vi är en speciell familj", sa Felli. "Det är vi också", sa Byggarn. Sedan satt vi i rad med mörka 3D-glasögon och såg filmen Bolt.
Ibland får man möjligheten att följa sin egen rytm,
och spela efter behag. Det är det jag gör här.
söndag 22 februari 2009
En familjehelg i Stockholm
Vi promenerade från Döbelnsgatan till Filmstaden Sergel. Jag klarade det! Jag hade Byggarn på ena sidan och stora O på den andra. När vi kom fram var hissen sönder..., men Byggarn bar upp mig för trapporna. "Folk tror nog att vi är en speciell familj", sa Felli. "Det är vi också", sa Byggarn. Sedan satt vi i rad med mörka 3D-glasögon och såg filmen Bolt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Så.... Kärlek :D
I min värld, där fantasierna har konstanta matinéförställningar av må-bra-filmer innanför pannbenet, är det här som en trailer ur en sådan.
En sådan film man sitter i mörkret och ler okontrollerat, med gåshud över hela kroppen. Med vattniga ögon... i mörkret.
De har så rätt båda två, Felli och Byggarn!
Det är väldigt vackra vardagsvisor du delar med dig av till oss läsare.
Santha: :D
Matti: :D
Lillan: :D
Tack, ni alla tre!
Skrattar och tårarna rinner. Det där var så vackert!
Oj, tack!
Skicka en kommentar