Diskbänksdialog

Hustrun: Kom du ihåg att köpa bindor och trosskydd?

Mannen: Ja.

Hustrun: Stearinljus och servietter?

Mannen: Va? Stearinlju... Nej vet du vad! Där gick gränsen! Vad skulle folk tänka om de fick se mig köpa sånt?!

En politisk skymf

Pålsböle skola
Foto: Jonas Edsvik

Det så kallade informationsmötet om den planerade samlokaliseringen av Pålsböle och Källbo skolor var en skymf. Det enda man fokuserade på var konsultens idéer om vilka väggar i Källbo skola som skulle rivas respektive slås upp för att byggnaden skulle rymma ytterligare tre klassrum.

Man avfärdade föräldrarnas oro och avledde de frågor som brände till. Kommunpolitikerna har fattat sitt beslut och vill inte längre lyssna på sina väljare. Panelen satt med ryggen mot publiken!

Många frågor blev inte ställda eller blev bara hängande i luften. Vad har hänt med det långsiktiga tänkandet? Sparar man pengar genom att stegvis utarma kommunens mindre byar och göra dem mindre attraktiva att bosätta sig i? Har man medvetet bortsett från de forskningsrapporter som påvisar att små skolor är att föredra framom stora, och att den penningsumma man till synes vinner på sammanslagningar krymper eller försvinner helt om man ser i ett större perspektiv?

Kommunpolitikerna använder strategiskt nog pedagogiken som slagträ i jakten på en hållbar ekonomi, men inte är det barnen de tänker på i första hand.

Dagsmeja

"Dagsmeja", sa Byggarn. "Andra dan i rad. Fukten på plåttaket torkade upp efter bara ett par timmar".

Visst har jag märkt. Vårvinterfräknar på Fellis näsa. Glittret över snön. Värmen i ryggen genom täckjackan.

Det är ett vackert ord. Dagsmeja.

Tuktad kreativitet

Det lät som ett skämt. Stora O läste upprört upp instruktionerna till Fellis nyinköpta pysselset:

"Så här gör du prinsarna och prinsessorna. /.../ Måla överdelen röd och nedre delen grå. Måla röda prickar på nedre delens grå parti. Måla ögonen som små halvmånar. /.../ Måla prinsarnas mun med svart färg och prinsessornas med rosa. "

Va?! Ska man inte få använda vilka färger man vill?! Får man inte måla ögonen i vilken form man vill?! Ska man följa ett könsmönster?! Felli och stora O bestämde sig för att strunta i instruktionerna. De målade små personliga "prinsor".

Man räknar

Budget.

Man räknar med tandkräm och tandborstar, men inte med tandläkare.
Man räknar med diskmedel, borstar och trasor, men inte med ny diskmaskin.
Man räknar med bredband och abonnemang, men inte med nya datorer. Och telefoner.
Man räknar med kattmat och kattsand, men inte med veterinär.

Den där kolumnen "övrigt" lämnar inte mycket "övrigt" att önska.

En familjehelg i Stockholm

Vilken avkopplande sportlovshelg vi fick i Stockholm. Syster J bjöd på fetaostspäckade lammfärsbiffar och fastlagsbullar (semlor). Lille R hade gjort fina pärlarmband som han gav i present åt sina kusiner.

Vi promenerade från Döbelnsgatan till Filmstaden Sergel. Jag klarade det! Jag hade Byggarn på ena sidan och stora O på den andra. När vi kom fram var hissen sönder..., men Byggarn bar upp mig för trapporna. "Folk tror nog att vi är en speciell familj", sa Felli. "Det är vi också", sa Byggarn. Sedan satt vi i rad med mörka 3D-glasögon och såg filmen Bolt.

Mitt bloggrum fyller ett år!

"Röda små smultron, blommor och grönt, blommor och grönt, blommor och grönt läggas kring bordet sirligt och skönt. Idag är det bloggens ettårsdag!"

Jag trivs i mitt bloggrum.

Byggare - kattfröken 0-2

Ställningen i matchen mellan Byggarn och Harriet ligger på 0-2. Vår kattfröken lyckades omärkligt öppna luckan till buren och smita ut. (Byggarn: "Jag hade visst stängt luckan ordentligt...")

Byggarn vandrade runt hela byn och lockade. Till sist gick han in, slokörad, och ringde veterinären och beställde ny tid. Tredje gången gillt.

Värdighet i kattskaran

"Tänker du lägga ut nakenbilder på Bosse?", frågade Byggarn. "Ska du inte låta stackarn behålla lite värdighet?" Bosse var till veterinären och blev rakad idag. Nu ser han ut som en nyfödd kloakråtta med skinntofflor. (Bilden visar en tidigare rakning där han bara blev "byxlös".)

Bosses "systrar" skulle också till veterinären. För sterilisering. Men katten Harriet anade oråd och försvann. Byggarn klev omkring i stålhättade kängor och letade i hela huset, väckte stora O och frågade om Harriet var i hennes rum. Stora O tittade sig yrvaket omkring för att se om pojkvännens moster var i rummet och sa sedan "Nä".

Precis när Byggarn farit iväg med två tredjedelar av kattskaran tassade Harriet fram någonstansifrån och gäspade stort. Hon trodde att hon sluppit undan. Men i morgon, i morgon är det hennes tur.

Härmed lovar jag mina barn

"Tänk att du blev en sån fin människa ändå!"

Så sa lillasyster till storasyster mitt i en kram häromdagen. Det där "ändå" syftade nog på den turbulenta tid då storasyster var i sin svåraste pubertetsperiod. Den tiden var skrämmande för lillasyster.

Nu är det storebrors tur att genomgå metamorfosen. Lillasyster är på sin vakt, men inte lika orolig. Hon vet att chansen är stor att han kommer ut på andra sidan. Befriad. Harmonisk.

Men ibland, när konflikterna blir för besvärliga, kommer ångesten. Lillasyster tittar storögt på mig och säger uppfordrande: "Mamma, om jag får en jobbig pubertet - LOVA att aldrig ge upp!"

Härmed lovar jag, Isabella Sarling, inför Gud och hela världen, att aldrig aldrig ge upp om mina barn!

Med tillstånd från barnen.

På ett hak i Harlem

Nostalgi. Vi stod nedanför scenen på ett hak i Harlem, New York, för ett antal år sedan. Det var trångt, rökigt och varmt. Där stod vi mitt i världen och gungade. Det var de här killarna som spelade.

Välsignat systerskap

"Om slanten är torr när vi tar upp den ur vattnet - då är vi systrar på riktigt!" Så sa stora O och hennes bästa vän när de var små. Och kan man tänka sig - slanten var torr! Nästan.

Mina systrar var här igår kväll. Inte för att repetera, inte för att planera, utan för att umgås! Den ena lagade lasagne, den andra en stor sallad. Jag dukade bordet. Medan vi pratade, åt och drack vin, brann ljusen sakta ner i stakarna.

I morse åt vi lyxfrukost, bakade scones och gjorde en ädeloströra innan vi for och träffade kussemurrorna.

Det är något visst med systerskap. Det är inte konfliktfritt, inte okomplicerat. Men det är något beskyddat över det. Kanske välsignat.

I väntan på vitsipporna

Rapport från två naturhjärtan någonstans i solen:

Börjar äntligen vakna. Upptäcker en fantastisk stad som har allt! Allt väl där hemma? *


* Översättning: Lever ni? Är ni välbehållna? Inga hjärnskakningar eller brutna ben? Står huset kvar eller har det brunnit ner? Inga skandaler? Har ni vattnat blommorna? Har isarna gått? Går vi miste om våren? Inte har väl vitsipporna börjat slå ut? (Reds anm.)

Månsjuka

Månen möter mig, nästan närgånget, ovanför trädtopparna. En summer i mitt huvud. Darrar mina händer?

Öppnar dörren. Felli sitter tyst vid fönstret. Rusar inte i min famn. Stora O går uppför trapporna, nerför trapporna, uppför trapporna.

Mellanpojken ligger i soffan. En påse frysta morötter över hans panna. Har tagit en två Treo. Sluddrar han?

En skugga. Var det katten?

Byggarn ringer. Frågar något. Jag svarar något. Tystnaden högljudd.

Kan ingen stänga av?

Väck mig! Eller låt mig bara få somna.

Karaktärer i Mumindalen

Bild: Tove Jansson

Dagens diskussion vid middagsbordet:
Vilken karaktär i Mumindalen är du?

Byggarn - Snusmumriken
Lugn och harmonisk. Utemänniska. Röker. Spelar munspel. Drar sig undan i ensamheten ibland.
Stora O - Lilla My
Liten och rapp. Har nära till ilskan, men är rejäl och rättvis. Tolerant. En bra vän.
Mellanpojken - Stinky
Dyker upp där man minst anar det och knaprar på nånting som är ditt. Sprider en lätt odör. Har problem med frisyren, men bryr sig inte.
Felli - Knyttet
Behöver tröst ibland. Oroar sig för världens faror, men hittar sitt mod när ett litet Skrutt behöver hjälp.
Jag - Tootikki
Den trygga. Som iakttar. Den man vänder sig till med sina frågor. Går i samma - bekväma - kläder hela tiden.

Vem är du i Mumindalen?

"Skäms! Man FÅR INTE stjäla!"

Jag läste en artikel om en nittioårig kvinna som nästan blivit rånad. En ung man stal hennes plånbok och tänkte försvinna med den. Men kvinnan fick tag på honom i dörren.

Det hade kunnat vara min farmor. Min farmor hade nog inte nöjt sig med att få tillbaka sina pengar. Hon hade sett det som sin personliga plikt att få ordning på den unge mannen.

Först hade hon skällt ut honom efter noter. "Skäms på dig! Man FÅR INTE stjäla!" Sedan hade hon tagit med honom hem och satt honom i arbete. Han hade fått hugga ved och ta in åt henne.

Sedan hade hon kokat kaffe, skurit upp hemvetebröd och suttit en stund och talat allvar med mannen. Hon hade tagit reda på vem han var och varför han halkat snett. Och mannen skulle komma tillbaka till henne.

När julen kom skulle hon ha stickat ett par yllesockor åt honom, och fyllt dem med karameller och tobak. Hon var sådan, farmor.

Tjejerna mot killarna

Vi spelade TP med barnen efter middagen idag. Tjejerna mot killarna. Vad mysigt och kul vi hade! Samtidigt kändes det så... retro. Vi har inte spelat TP på åratal, det har bara varit NE för hela slanten, och bara ute på stugan på somrarna.

Lagen var inte riktigt jämna... Vi tjejer var visserligen en mer i vårt lag, men killarna överglänste oss i allmänbildning. (Vi hade otur med frågorna, sådeså!) Byggarns enda svaghet var populärkulturen, men eftersom han hade Mellanpojken på sitt lag löste sig de frågorna också. Den pojken håller på att skaffa sig en imponerande allmänbildning. Men hur det går till begriper jag inte, för han lägger inte mycket möda på skolan.

Vi gav upp när ställningen var som på bilden. Det är alltså inte vår spelpjäs som är rosa, tyvärr, vi hade den blå. Ja, vi hade fel färg på pjäsen, det var nog därför det gick så dåligt för oss. Vi borde ha tagit den gröna!

Vi vill ha revansch!

En fråga som det nu i efterhand harmar oss att vi inte kom på svaret på var: Vilken kanal bildar namnet på en grekisk gud om man läser namnet baklänges?

Runebergsdagen

Det sägs att han åt såna här nästan varje dag, Johan Ludvig Runeberg, att hans fru Fredrika bakade dem åt honom. De består av mandel eller hasselnötter och ströbröd som är indränkt i rom eller punsch. De är garnerade med kristyr och hallonsylt. Rätt goda faktiskt.

Jag åt halva den här. Byggarn åt en, stora O åt en och en halv, Mellanpojken tryckte in tre och Felli slickade i sig den vita kristyren på en... Sedan satt hon och briljerade förnumstigt med sina nyvunna skolkunskaper om Johan Ludvig Runeberg.

Diagnos stressade tänder

Det var åtta år sedan jag sist var till tandläkaren och kollade mina tänder, så jag var beredd på vilken dom som helst idag. Trodde jag. Diagnosen blev - stressade tänder. Stressade tänder?! Jag hade ingen aning om att tänder kunde bli stressade.

Vissa av mina tänder hade enligt tandläkaren hopdragna nerver och synliga tandhalsar. Förstår ni? Mina gaddar blottar strupen! Varför det? Vill de dö? Eller bara visa sin underkastelse?

Och vad kan jag göra för att mina tänder ska bli lugna och harmoniska igen? Spela klassisk musik för dem? Ge dem ledigt resten av dagen och låta dem gå på spa?

Lite sur blir jag på dem. Här undviker jag sorgfälligt godis, citrusfrukter, läsk och juice. Vad får jag för det? Jo, ihållande ilningar så fort jag dricker nåt kallt eller varmt. De vet inte hur bra de har det, de jäklarna.

Det blev ordination smörj. Smörj med tandkräm som ska impregnera tandemaljen över natten. Få se om den medicinen "biter".

Ur en paparazzos arkiv

Vi har pratat laster. Barnen undrar varför jag inte försöker få Byggarn att sluta.

Gör jag inte? Tänker. Men Byggarn röker väl inte så mycket? Bläddrar igenom fotomapparna ...

Emmaus forever!

När jag går och skrotar på Emmaus är jag i mitt rätta element. Det doftar förråd och gammal vind. Jag tänker på liv som kommit och gått, liv som vävts samman, och som gått isär.

Jag älskar att hitta små saker jag plötsligt upptäcker att jag behöver. En plåtburk med intressant mönster, små udda likörglas, ett lurvigt tygstycke, en korsstygnstavla med texten "Litet bo i lugn och ro", och annat livsnödvändigt.

Emmaus förhöjer livskvalitén flera meter, inte bara för oss E-fans, utan också för behövande, verkligt behövande, människor världen över. Det känns bra.

R.I.P.

Tack, farbror Hanjo, för att vi fick lära känna dig! Tack för att du kontaktade oss här uppe i Norden, och tack för att du höll kontakten! Tack för allt du berättade om farfar! Tack för din humor, ditt engagemang och din värme! Tack för att du var den du var!

Vi tänder ett ljus för dig i kväll.

Vila i frid!