I Niggerland

När jag var liten i början på sjuttiotalet fick jag en docka av mamma. En "negerdocka", minsann. Jo, det var så vi sa. Negerdockan. Hon var nästan helt svart och kunde kissa.

Mamma sjöng för mig. Hon sjöng "I Niggerland händer ibland..." om gamle "niggerdoktor Pillerman". Han botade krokodilernas urledgäspade käkar med levertran. Det tyckte jag var snällt gjort av niggerdoktorn.

Mormor hittade en stor stenplatta av röd granit som hon tyckte såg ut som siluetten av en negerflicka. Den tog hon hem och färglade med vaxkrita; ett brunt ansikte med tjocka rosa läppar, svart afrohår, en stor gul ring i örat och ett vitt pärlhalsband. Sedan fick negerflickan hedersplatsen mitt i blomrabatten. År efter år. När regn och rusk tvättat bort färgerna fyllde mormor på med nya.

Och negerbollar, det rullade vi rätt ofta. Favoritreceptet fanns i en sliten kokbok med mjuka pärmar. Man kunde leta i registret under N..., eller bara slå upp på måfå. Rätt sida kom alltid upp. "Negerbollar".

Så gissa om jag kopplade ordet neger till något kärleksfullt, vackert och gott.

Idag är "the n-word" mer eller mindre avskaffat. Och jag har svårt att ta det i min mun.

De fyra årstiderna

Lillstugan idag, en försommardag med växlande molnighet.













Lillstugan om några månader. Ett 1700-talstorp i höstskrud.













Midvinternattens köld är hård. Byggarn eldar i lillstugans vedbastu.













Spirande vår. Snart lyser gräsmattan gul av nunneört.

Glimtar från ett sommarlov

Medan barnen ägnat sig åt snigelrally, fiske, glassbilsaffärer, uppfostran av kattunge och diverse sommarjobb har jag bäddat in mig i dun och skrivit texter om tystnad. En spännande värld öppnade sig för mig och det var svårt att välja vilken stig jag skulle slå in på. Tänkte att tystnad vore ett intressant tema för litteraturdagarna.

Byggarn ser vi inte mycket av. Han intensivjobbar för att få byggprojekten klara innan semestern. Idag var han så ledbruten när han kom hem från jobbet att han behövde massage och akrobatisk stretching både här och där, vilket jag gärna hjälpte honom med.

Tonårsdottern som gick förbi oss skakade på huvudet och undrade hur hon skulle få den synen att försvinna från näthinnan. Men det lär nog inte bli något problem eftersom hon ska fara till Göteborg på rockfestival med en kompis - som brutit båda armarna i en mopedolycka. Den synen har jag svårt att få ur huvudet.

Felli skriver dikter och ville att Byggarn skulle hjälpa henne rimma på ängel. "Ängel-pängel-bängel", sa han. Flickan suckade och vände sig till mig med samma begäran. "Strunta i att rimma", sa jag. Skriv hellre något som känns viktigt eller vackert. Hon suckade igen, himlade med ögonen och släntrade iväg.

Mellanpojken och jag har vårt ihop. Dokumentärer. Just nu är det Michael Moores "Bowling for Columbine" och "Sicko". Och politik. Vi resonerar, ponerar och diskuterar. Förundras.

Vädret har inte varit det bästa. Blåsten tog pionernas kronblad innan jag hann fotografera dem. Men vi har det bra och tids nog kommer sommarvärmen. Och Byggarns semester.

Tystnad

Just nu längtar jag efter lite ensamhet. Och tystnad.
Så att tankarna inte behöver skrika.

Nu är han här!

Foto: Stora O

Vår nya familjemedlem anlände idag! Han lämnade födelsehemmet lite tidigare än brukligt, för hans mamma är försvunnen sedan ett par veckor tillbaka. Han verkar dock väldigt lugn och trygg. Han äter, dricker och går i sandlådan. Han vill gärna ha kroppskontakt och somnar i famnen raklång på rygg. Han hälsar på husets övriga katter utan att vika undan, vilket de däremot gör med ett halvhjärtat fräsande.

Vi har ännu inte kommit överens om vad lillkillen ska heta. Namnförslagen haglar, det ena absurdare än det andra. Krusbjörn, Borka, Carl-Jam, Balder, Anders... Det lär nog visa sig vem han är.

Dekadent mamma och fru

I stället för att fira skolavslutning med mina barn satt jag på Ålandsfärjan med dessa tre långhåriga herrar. I stället för att fira bröllopsdag med min man satt jag i en turnébil och lyssnade på Black Sabbath. Det kändes som om jag var på rymmen.

Vi hade en spelning med en testorsteronförstärkt uppsättning Ulvens Döttrar på Folkets hus i Stockholm. "Kom systrar, kom!" sjöng vi och spelade så taket nästan lyfte. Det gick perfekt trots att klockan bara var nio på morgonen. Det var en stor kongress, tusentals människor. Vi fick fantastisk respons trots den arla timmen.

När jag kom hem till familjen på kvällen möttes jag av tända stearinljus, ängsblommor och champagne. Byggarn hade lagat kycklinggryta och jag fick havtornspannacotta till efterrätt. Sedan åt vi räkor framför tv:n och drack mer champagne. Nitton år har vi varit gifta.

I fjol firade vi bröllopsdag så här.
Och året före så här.

Undrar vad vi ska hitta på nästa år. Om vi fortfarande är ett par då. En sak har jag lärt mig om kärleken. Och livet. Man ska inte vara så tvärsäker.

Det korrekta landet Lagom

Foto: Aftonbladet

Min morfar var kavallerist på K1, så han var rätt rojalistisk. Mormor satte upp en gigantisk inramad veckotidningsposter med en bild från Victorias dop på väggen i sommarstugan när det begav sig. Hon tycker att kungafamiljen är rar. Min mamma är inte särskilt rojalistisk av sig säger hon, men hon kan alla svenska monarker utan och innan. Och hon tycker att vänsterpartiets Lars Ohly är "pallrig" som tackat nej till kronprinsessans bröllop.

En kusin från min mammas sida har valt att gifta sig den 19 juni, samma dag som Victoria och Daniel. En annan i släkten har tackat nej till kusinens bröllop - för att kunna möta Vickans och Daniels bröllopskortege och vifta med svenska flaggan.

Oj, om de hade hört diskussionerna här idag. Det behöver hända något i kungahuset, sa vi. Något som ställer monarkin på ända och prövar folkets värderingar. Det räcker inte med att kronprinsessan gifter sig med en man av folket och att Madeleine separerar från en otrogen karl. Det är bara korrekt. Det behövs skandaler. Eller korrektheter som gränsar till skandaler.

Tänk om kronprinsessans "man av folket" hade varit "kvinna av folket". Daniela. Tänk om Madeleine ville gifta sig med en somalier. Eller en kortvuxen man. Med rullator. Arbetslös. Tänk om Carl Philip färgade sitt hår neonrosa och började klä sig i platåskor och pastellfärgade glitterbyxor. Tänk om kungen ville svänga sina lurviga i Let's dance! Tänk om drottningen ville konvertera till islam! Tänk om hela kungafamiljen gick i samlad tropp till en röstningslokal! Eller klev ombord på ett av fartygen i Ship to Gaza!

Skulle monarkin i landet Lagom stå pall för dylika prövningar?

Att leva i verkligheten

När yngsta dottern sätter smutsiga kärl i diskmaskinen räddar hon världen från sjukdomar, krig och ondska. När hon plockar ur maskinen delar hon ut mat, vatten, filtar och andra förnödenheter till människorna. När hon vattnar blommorna regnar det i öknen.

Tre solrosfrön har flickan satt i jorden, tre skott har kommit upp. Det första är hennes storasyster, det andra hennes storebror. Det sista är hon själv.

Med tårna i gruset

Idag släpade jag min solstol ut i gruset och satte mig ner med dagstidningarna och en isglass. Vi unnar oss lyxen att prenumerera på både Ålandstidningen och Nya Åland. Jag vill gärna kunna jämföra recensioner, nyheter och infallsvinklar. Vill inte missa något. Hjärtat är dock hos Nya Åland, främst på grund av Nina Fellmans ledare. En chefredaktör sätter onekligen prägel på sin tidning.

Jag njöt i solen, borrade ner tårna i gruset och kände mig för tillfället på lagom avstånd från Mellanöstern. Äldsta dottern låg och solade på en filt bredvid mig. Vi har pratat en del om Ship to Gaza i familjen och försökt förstå omständigheterna kring händelsen. Mellanpojken ger inte mycket för FN:s och EU:s muskler. Israel har inte brytt sig om omvärldens "uttalanden" på fyrtio år, säger han, så varför skulle de göra det nu? Femton år och cyniker.

Dotterns alarm på telefonen går igång. Hon stiger upp och kastar filten över armen. Innan hon går in ger hon mig en mörk blick och säger: "Om jag hade fått pappas pigment hade jag kunnat ligga kvar här nu!"

Attans. Att vi inte tänkte på det, Byggarn och jag, när vi fördelade generna på våra telningar.

Förvandling

Just när jag trodde att pubertetskoman för all framtid lagt sig över vår pojke hände något. En segelbåt. En projektvecka. Och plötsligt stiger grabben upp på morgonen - utan att bli väckt. Och i sin ensamhet om dagen slipar han, oljar, lackar, tvättar och vaxar. Byggarn tittar förbi då och då och ger handledning. I sommar ska de segla till Föglö.

Språk(r)öra

"Titta på smoken!" sa den tvåspråkige fyraåringen idag när han blåst ut ljusen på tårtan. "Oj! Jag pratade visst in English!"

Morfar sjöng för lille bebisen. Han sjöng om alla glada gossarna som slogs och tog ett glas. De læstadianska barnflickorna från Österbotten log. De har inte lärt sig svenska än.

Byggarn skulle köpa färg idag. Nästan all text på burken var på finska. Längst ner fanns en liten varningstext på svenska: "Vid färgstänk håll ögonen brett isär!"

My Big Fat Multicultural Family

Bland det bästa med min släkt är att den blir alltmer multikulturell med åren. På gårdagens bröllop talade vi förutom svenska både tyska, finska och engelska.

Eftersom bruden gifte sig med en man från Wales hade festborden fått namn som Hay-on-Wye, Rhossili, Llangrannog, Pen-y-Fan och Roath. Och tänk, jag satt vid Hay-on-Wye, "The Town of Books", småstaden som har runt trettio bokhandlar och en årlig litterär festival!

La Valse d'Amelie

Ensam, i bemärkelsen självständig och utan eskort, vandrade bruden längs gången. Steg för steg minskade avståndet mellan henne och den man hon hade blicken fäst vid.

På pianot spelades den melankoliska och förföriska La Valse d'Amelie.

Bouzouki, syster, bouzouki

Vilket groove vi fick till under övningen idag! Tyvärr kan mina systrar och jag inte ta hela äran åt oss. Ulvens Döttrar har nämligen extrainkallat ett par musiker inför en spelning vi har i Stockholm den åttonde juni. Vi vill få till det där extra fylliga soundet vi har på skivan.

Musiker R spelade diverse exotiska stränginstrument, bland annat bouzouki som har en speciell klang.

- Bra! sa syster J. Här passar suzuki jättebra!
- Suzuki?!
- Bazooka...?


Musiker M spelade diverse slagverk, bland annat udu, en typ av trumma som låter som kluckande vatten.

- Bra! sa syster J. Här passar ouzu jättebra!
- Ouzu?!

Och tänk, med extramusiker med oss i lokalen höll Ulvens Döttrar sams hela övningen! (Hur vi skötte oss utanför rummet är en annan historia.)

"Någon har..."

Jag minns Boken om Någon. Vid ett nyckelhål kunde man börja sin spaning, sedan vandra från rum till rum, följa den röda tråden, ett garnnystan som Någon rullat ut. Tyda tecken som spilld mjölk, en våt fläck, en krossad vas. "Någon har..."

Någon har flyttat in i Fellis hjärta.
Snart ska han flytta in i vårt hus.
Om några veckor.

Undrar vem han är. Undrar vad han heter.