"Någon har..."

Jag minns Boken om Någon. Vid ett nyckelhål kunde man börja sin spaning, sedan vandra från rum till rum, följa den röda tråden, ett garnnystan som Någon rullat ut. Tyda tecken som spilld mjölk, en våt fläck, en krossad vas. "Någon har..."

Någon har flyttat in i Fellis hjärta.
Snart ska han flytta in i vårt hus.
Om några veckor.

Undrar vem han är. Undrar vad han heter.

Bokduell

Vi har inte riktigt samma litterära smak, Byggarn och jag. Då och då försöker vi få den andra att läsa det vi själva läser, Byggarn berättar ivrigt episoder ur sin bok, bläddrar fram ett stycke och läser högt. Jag gillar när han läser högt. Men inte av de orsaker han tror. Jag tycker om mullret i hans röst, vibrationerna i hans bröst...

Igår kväll klagade jag över att jag inte hade något att läsa. Han gav mig genast Vikas Swarups Slumdog Millionaire från sitt sängbord. På engelska. Jag kontrade med Sofi Oksanens Stalins kossor. På svenska. Han borde kunna läsa en bok av en kvinnlig författare nån enstaka gång.

En psykopat vid fönstret

Medan alla andra varit ute i våren (känns det som) har jag suttit inne och gestaltat den kvinnliga psykopaten Monica Malmberg i Leo Löthmans Big Mama. Jag har läst in en talbok.

Monica har spionerat på grannarna och hemligen nästlat sig in i deras liv, i deras hem och tekniskt riggat till det allseende ögat Big Mama. Sedan har hon suttit på sin vind och följt allt som skett i granngården på sina dataskärmar. Och värre saker än så har hon gjort, allt i bästa välvilja. Anser hon själv.

Den som lyssnar på denna talbok kommer att få höra äkta fågelkvitter i bakgrunden genom hela romanen. Det gick inte att stänga våren helt ute.

Artonde februari

I en värld där mejlen och sms:en rasslar in som grus i våra datorer och mobiltelefoner, kan ett postat handskrivet kort kännas som en guldklimp. Det finns inte så många som skickar "riktiga" brev och kort nuförtiden. Men jag har lyckan att känna någon som gör det. Jag njuter av språket, innehållet och den vackra handstilen. Kombinationen är så sällsynt. Så sällsam. Och just det här kortet är till mig.

Det är den 18 februari (se kortet) och jag saknar domherrarna vid fågelbordet.

De vises fötter och pekoralens vänner

Det krävs en speciell sorts litterärt intellekt som innefattar en stor dos humor för att starta sällskap som De vises fötter, Pollyannorna och Pekoralens vänner. Min mamma har vad som krävs. Och därtill den umgängeskrets som platsar i dessa sällskap.

När Pekoralens vänner sms:ar till varandra gör de det med avsiktlig lyrisk pekoral, vilket inte är det lättaste. Jag har försökt, men blivit underkänd. Pekoralen ska vara så högtravande och pretentiös i sitt språk att den därför blir komisk.

Mariehamns litteraturdagar - en fest för själen

19-21 mars 2010
i Mariehamns stadsbibliotek

Det finns ingen sol utan skugga,
och man måste lära känna natten.

Albert Camus

Susanna Alakoski, Inger Alfvén, Tove Alsterdal,
Johannes Anyuru, Mikkel Birkegaard, Martin Enckell,
Maria Ernestam, Filip Fors, Johanna Holmström,
Pia Ingström, Juha Itkonen, Sara Kadefors,
Anna-Lena Laurén, Leo Löthman, Miika Nousiainen,
Anne B Ragde, Roslund & Hellström, Steve Sem-Sandberg,
Eva Ström, Sanna Tahvanainen,
Magnus William-Olsson, Ebba Witt-Brattström


Mariehamns litteraturdagar
- en fest för själen

Femton läsupplevelser

Det finns regler, skriver Manotanten som utmanat mig:

"Fifteen books you've read that will always stick with you. First fifteen you can recall in no more than 15 minutes."

Här är några av de böcker jag av olika orsaker bär med mig:

Åsa Linderborgs Mig äger ingen. Följde mig på resan genom Europa. Den hade så många bottnar. Väckte så många tankar och känslor. Om klasskillnader. Och familjekärlek.

Carina Karlssons Lisbeta Per Skarps hustru. Öppnade dörren till poesins värld för mig. Plötsligt insåg jag att vissa saker i livet helt enkelt inte kan gestaltas med prosa. Poesi är ingen drömvärld. Den är verkligaste verklighet. "Jag överfalls av stunder / när mitt liv beror på / om jag med blicken kan hålla fast månen / mellan två trädkronors / vindfamlande fingrar." Nagelmärket. Finns tonsatt på Ulvens Döttrars kommande CD.

Åsa Linds barnböcker om Sandvargen. Enkelheten, klokheten och tokskapen. Vi hittade Felli i Zackarina. Felli hittade sig själv. Ni vet väl att blåmärken är medaljer?

Marilyn Frenchs Kvinnorummet. En bok som min mamma satte i händerna på mig när jag var fjorton. Jag gillade den. Delvis för att den lärde mig en del om min mamma och hennes kvinnokamp. Men jag kunde inte riktigt förstå varför den väckt sån uppståndelse i världen. Idag förstår jag det bättre.

Rosamunde Pilchers Snäcksamlarna. Fick den av en vän när jag låg på BB med Mellanpojken för snart femton år sedan. Den gav mig ett behagligt lugn. Den lär vara den ena av de två böcker av Pilcher som är riktigt bra.

Katarina Gäddnäs Hon. På ludna tassar. Den drabbade mig rent fysiskt. En stulen röd cykel gav mig både hjärtklappning och rysningar. Och så denna någon. Som nog var jag. Sedan insåg jag plötsligt att min vän var författare.

Ulla-Carin Lindquists Ro utan åror. Kullkastade min uppfattning om att journalister bara kan skriva torr sakprosa. Vilket språk! Sån litterär lätthet - och tyngd! Boken kullkastade även min föreställning om att tragedier bara kan beskrivas på ett tragiskt sätt.

Märta Tikkanens Århundradets kärlekssaga och Sofias egen bok. Det är nåt med Märtas sätt att skriva som tar tag i mig. Vet inte riktigt vad det är, men när jag läste böckerna ville jag bara träffa henne och sitta och dricka te med henne. Det har jag gjort nu.

Jonas Gardells En komikers uppväxt och Ett ufo gör entré. Speglade och karikerade mycket av min egen uppväxt. Påminde mig. Väckte känslorna. Tredje boken Jenny var en besvikelse. Affekterad, övertydlig och tom.

Frans G Bengtssons Röde orm. Den enda bok (tror jag) som min pappa läst i sin helhet och som han tagit till sitt hjärta, den bok som gav namn åt hans bussbolag. Den bok han gett i present åt barn, barnbarn och gudbarn. Minst en gång. Klart jag bär denna bok med mig genom livet. Jag läser pappa i den. "Det är timjan i, sade Toke med bruten röst."

Stieg Larssons Millennium-trilogi. Just när jag trodde att kriminalromaner inte längre var någonting för mig. Larsson lyckades få till det där jag saknat. Kanske är det Salander som gör'et. Jag har inte sett filmen, men vill gärna.

Sigrid Undsets Kristin Lavransdotter. Den läste min farmor när hon var ung. Den läste jag när jag var ung. Annars är jag inte så mycket för historiska romaner. Men den här tyckte jag om.

Katarina Mazettis Grabben i graven bredvid. Byggarn uppmanade mig att läsa den här. Han sa att den handlade om oss. Det gjorde den. På sätt och vis.

Jag vet att när jag tryckt på "Publicera inlägg" kommer jag att komma på fler böcker som borde finnas med i listan. Men jag har redan överskridit gränsen både vad gäller antalet böcker och antalet minuter, så det får bli så här.

Jag utmanar i min tur:

Katarina
Poetcarina
Sofia
Pennelina
Eivor
Isebell Novell
Johanna
Imsavimsa

Om ni känner för det, förstås. Jag tror man skulle utmana femton personer, men jag vet inte om någon av er andra som läser min blogg vill lista femton böcker som fastnat, men om ni vill - känn er utmanade och välkomna att länka härifrån! Den som inte har någon egen blogg får gärna skriva sin lista här i kommentarsrutan.

Hemma

Jag sov länge idag. Väldigt länge. Tänker inte avslöja hur länge, för jag har inte kommit förbi det där att man ska skämmas lite för att man inte är uppe i ottan även om man är ledig. Jag har inte ens gjort något vettigt dagsverke som kompensation. Har varken skurat ur kylskåpet eller fyllt i nån blankett.

Vad har jag gjort idag? Jag har suttit en timme vid köksbordet och druckit kaffe och pratat med stora O:s pojkvän. Helt oväntat blev det ett rätt öppenhjärtigt samtal. Han är en bra kille.

Jag har suttit i gröngräset och läst Liza Marklunds "En plats i solen". Skönt. Fågelkvitter, humlesurr och det där enträgna torra ljudet av Byggarn som rengör grillen med en stålborste.

Märkligt hur mätt jag blivit på Lizas böcker. Det är samma plot, samma feministiska perspektiv, samma dialog, samma tonfall och attityder. Jag gillar visserligen Liza och räknar mig som feminist, men nog vore det kul med nya grepp.

Längtar efter nya författare, nya böcker att ramla in i sådär pladask. Eller mjukt. John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in var rätt fin och Ulrika Kärnborgs Myrrha tyckte jag om på många sätt, men ingen av böckerna slog knock på mig. Jag vill bli knockad!

Jag har sovit, pratat och läst. Mer har jag inte gjort idag. Men jag har varit hemma.

Jo, förresten! Jag har diskat också! Hur kunde jag glömma det? Kanske har jag en feministisk teori här. Kvinnan glömmer sina insatser, eftersom hon gör dem automatiskt. Med mannen är det lite annorlunda; känslan av att nyss ha diskat kan sitta i rätt länge ...

Hjärnstorm

Trots. Resa. Möten. Dröm och mardröm. Litteraturens makt. Passion. Gränsland. Tillit. Språng. Spår. Mod. Kropp. Mariehamns litteraturdagar har haft många olika teman genom åren. Nu försöker vi hitta ett för nästa år. Kanske något som spretar, något som leder tanken åt olika håll. Kanske något som bjuder lite motstånd. Något som kan kopplas både till individnivå och till samhällsnivå.

Har du idéer? Vågar du hjärnstorma trots risken att du hasplar ur dig något skitdåligt? Välkommen att göra det här! Och du får göra det alldeles anonymt! Tänk om det blir ditt temaförslag som går som en röd tråd genom nästa års litteraturdagar!

För allt vad kroppen är värd

Man är lite svag, lite skör sådär. Har nära till tårarna, men är ändå lycklig. Ordet förlossning är rätt slitet i litterära sammanhang, men det är så det känns. Som efter en förlossning.

Alla pusselbitar man jobbat med under året faller på plats och man ser helheten framträda.

Människor. Människor från när och fjärran. Människor som tycker om att läsa, tänka och lyssna till andra kloka och galna människor. Människor som upptäcker något, håller med eller opponerar sig. Människor som möter människorna bakom orden.

Jag förundras varje år. En litterär supé för 350 människor i ett bibliotek i Mariehamn. Författare, poeter och artister framträder på scenen och hittar sitt eget sätt att greppa årets tema. Det är fest bland bibliotekets hyllor! Men ingen prettokänsla! Bara värme, allvar och humor.

Mariehamns litteraturdagar 2009. Tema Kropp. En fest för själen.

Stjärnor, himlakroppar och mörk materia

Vallgraven kring bokslottet

Vallgraven kring det blå bokslottet i den fredliga staden Mariehamn blir allt bredare och djupare. Den hungriga draken som lever i vallgravens mörker blir allt mer aggressiv. Den slår med svansen så hårt mot slotts- muren att hela byggnaden kränger och skakar. Avgrundsvrålen fortplantar sig i paviljonger och salar, kammare och korridorer, och en omisskännlig lukt av svavel tränger sig in.

Om några veckor är det dags för årets litterära slottsfest då skalde- konstnärer, sångare och gycklare från när och fjärran samlas för att äta gott, dricka vin och gemensamt hylla berättarkonsten. Men hur ska det gå i år? Slottet har ju ingen vindbrygga! Utan vindbrygga inga gäster.

Stadens snickare har utlovat en spång, men varken kungen, drottningen eller någon annan i hovet tror att en liten spång klarar den folkträngsel och de draksvingar som står att vänta. Det måste till en stabil gångbro, och den ska vara både bred och vacker! Slottsvakter ska stå i givakt vid passagen, den ska smyckas med humle och lysas upp av brinnande facklor! "Låt oss kalla den Venuspassagen!" föreslår hovdamen som suttit och läst himlakroppslyrik av skalden Katarina af Gäddnäs.

"Draken då? Vad ska vi göra med den?" undrar prinsessan. "Den får vi sjunga till sömns", säger hovdamen och kallar på sina båda systrar. Så börjar de sjunga "Tid löper, tid rinner som vatten. Vallgravsdraken gångar sig att sova..."

Mariehamns litteraturdagar 2009

Dikten finner

sitt värde först när den landat
i en annan människas

kropp.

Bob Hansson

Claes Andersson, Olivia Bergdahl, Erik Eriksson, Helle Helle (Dk) , Gunnar Hoydal (Fo), Ulrika Kärnborg, Mark Levengood, Gisela Linde, Åsa Linderborg, Ulrika Nielsen, Sofi Oksanen, Matilda Södergran, Isela Valve, Owe Wikström, Liselott Willén och Robert Åsbacka

Håll med eller håll käft

Jag har nyligen blivit kallad "fitta". Visserligen hopbuntad med ett antal andra "fittor" som dristat sig till att kommentera ett provokativt blogginlägg, men ändå. Det är nytt för mig.

Författaren Åsa Linderborg, däremot, är erfaren (jag vill inte använda ordet "luttrad"). Ett par gånger i veckan skriver läsare till henne att hon är en "sossefitta", "cp-fitta" och en "hjärndöd svinfitta". Andra kallar henne "Palmehora" och tror att hon skulle behöva "smaka lite kuk".

Åsa upplever att det komplexa tänkandet är ifrågasatt. Hon menar att den borgerliga hegemonin har satt tydliga gränser för åsiktsfriheten, och att det aggressiva imperativet stavas samförstånd: Den som inte är med är emot! Det finns bara en väg att gå! Håll med eller håll käft!

Debattklimatet har blivit alltför hårt, tycker hon. Men hon vill värna om polemiken, den som ställer ett resonemang på sin spets, den som kräver klargöranden och ansvarstaganden: Vad menar du? Står du för det du säger?

Det är obehagligt att få sina ställningstaganden granskade och det är jobbigt att utmana någon, men för Åsa är det ett sätt att ta människor på allvar. Det var det för mig också. Tills det där med "fitta" dök upp. Nu vet jag inte.

Haiku

"Här är mitt Gränsland",

viskade brittsolen. "Kom!

Kom göm dig hos mig!"

Där sten möter gräs
jag satte mig och sa: "Nej.
Göm dig du hos mig!"

Litterär utmaning

Jag fick en litterär utmaning av Imsavimsa.

1. Vilken bok läste du senast?
Jag har läst Stieg Larssons Millennium-trilogi, håller på att avsluta sista delen, "Luftslottet som sprängdes". Gillar storyn, karaktärerna och värderingarna skarpt, men stör mig på det eviga kaffedrickandet.

2. Är det övervägande kvinnliga eller manliga författare i din bokhylla?
Trodde jag hade mest manliga författare i bokhyllan, men vid en närmare titt är läget faktiskt fifty fifty.

3. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa?
Pratar med kompisar, får tips från Byggarn (inte för att vi alltid har samma litterära smak) och från min mamma. Läser även recensioner och topplistor. Om jag sporadiskt ska välja ut någon bok från en bokhylla är det baksidestexten som avgör.

4. När blir en bok för lång?
När den är dåligt skriven. Men det märker man rätt tidigt. En bra bok blir sällan för lång. Om inte författaren gör misstaget att "pladdra bort" slutet.

5. Läser du lika gärna på engelska som på svenska?
Nä, det kan jag inte påstå. Läste Harry Potter på engelska, lagom nivå för mig, men annars läser jag bara på svenska.

6. Vilken bok blev du senast berörd/inspirerad av?
Åsa Linderborgs "Mig äger ingen". Den har många bottnar och ett fantastiskt språk. Jag läste den i våras på vår familjeresa genom Europa.

7. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Vilken bok lämnade du senast?
Inga problem, jag har lärt mig. Lämnade senast någon av Arto Paasilinnas böcker när jag konstaterade att de var rätt lika varandra. Jag hade tröttnat.

8. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla/lånar du oftast?
Deckare/thrillers och biografier. Älskar bibliotek (speciellt Mariehamns vackra blå boktempel), men lånar sällan. Vill äga. Speciellt poesin.

9. Rekommendera 5 författare.
Åsa Linderborg, Stieg Larsson, Merete Mazzarella, poeterna Carina Karlsson och Katarina Gäddnäs.

Jag skickar utmaningen vidare till den som känner lust. Annonsera gärna i en kommentar.

Sapfo

Mamma.

Känner du hennes närvaro?
Syns hon dig Gudars like vara?

Ser du Plejaderna sjunka?

Skriva böcker

Jag läste i dagens tidning om en åttaårig flicka som skrev egna böcker. Det gjorde jag också när jag var liten. Jag skrev, ritade, stansade ihop och visade upp för världen och var alltid nöjd med resultatet. Självkritiken kom senare.

Felli är den enda av våra barn som ärvt mitt skrivbehov. Hon älskar att skriva dagbok och böcker. Men när jag frågar om hon vill bli författare när hon blir stor säger hon: "Skriva ska jag nog, men jag ska jobba som veterinär".

Med tillstånd från författaren Felli visar jag här upp två av hennes verk.

Säg den, ja säg den!

När man pålsbölepigor ska purra
är det bättre att viska än hurra
I sängen jag låg
och vart jag än såg
stod en älskad och kär kussemurra!

Den saga i Pålsbölenejden
som viskades arla hos mej den
slog i hjärtat en volt
för den sade: "Var stolt
över åldern din! Säg den, ja säg den!"

Mitt uppdrag

Kussemurrorna gav mig i uppdrag att skriva en limerick. Få se nu...

En kvinna i Pålsböle by
från sin fyrtioårsdag tänkte fly

Nej. Tråkig.

En tant uti Pålsbölebygden
kände ett tryck över blygden

Nej, nu får jag skärpa mig!

Återkommer.