Glimtar från ett sommarlov

Medan barnen ägnat sig åt snigelrally, fiske, glassbilsaffärer, uppfostran av kattunge och diverse sommarjobb har jag bäddat in mig i dun och skrivit texter om tystnad. En spännande värld öppnade sig för mig och det var svårt att välja vilken stig jag skulle slå in på. Tänkte att tystnad vore ett intressant tema för litteraturdagarna.

Byggarn ser vi inte mycket av. Han intensivjobbar för att få byggprojekten klara innan semestern. Idag var han så ledbruten när han kom hem från jobbet att han behövde massage och akrobatisk stretching både här och där, vilket jag gärna hjälpte honom med.

Tonårsdottern som gick förbi oss skakade på huvudet och undrade hur hon skulle få den synen att försvinna från näthinnan. Men det lär nog inte bli något problem eftersom hon ska fara till Göteborg på rockfestival med en kompis - som brutit båda armarna i en mopedolycka. Den synen har jag svårt att få ur huvudet.

Felli skriver dikter och ville att Byggarn skulle hjälpa henne rimma på ängel. "Ängel-pängel-bängel", sa han. Flickan suckade och vände sig till mig med samma begäran. "Strunta i att rimma", sa jag. Skriv hellre något som känns viktigt eller vackert. Hon suckade igen, himlade med ögonen och släntrade iväg.

Mellanpojken och jag har vårt ihop. Dokumentärer. Just nu är det Michael Moores "Bowling for Columbine" och "Sicko". Och politik. Vi resonerar, ponerar och diskuterar. Förundras.

Vädret har inte varit det bästa. Blåsten tog pionernas kronblad innan jag hann fotografera dem. Men vi har det bra och tids nog kommer sommarvärmen. Och Byggarns semester.

Nu är han här!

Foto: Stora O

Vår nya familjemedlem anlände idag! Han lämnade födelsehemmet lite tidigare än brukligt, för hans mamma är försvunnen sedan ett par veckor tillbaka. Han verkar dock väldigt lugn och trygg. Han äter, dricker och går i sandlådan. Han vill gärna ha kroppskontakt och somnar i famnen raklång på rygg. Han hälsar på husets övriga katter utan att vika undan, vilket de däremot gör med ett halvhjärtat fräsande.

Vi har ännu inte kommit överens om vad lillkillen ska heta. Namnförslagen haglar, det ena absurdare än det andra. Krusbjörn, Borka, Carl-Jam, Balder, Anders... Det lär nog visa sig vem han är.

Var är Stora O?

- Var är Stora O? undrar Byggarn som precis ställt fram middagen på bordet. Brukar inte hon vara hemma vid den här tiden?
- Ingen aning, svarar jag trött och sätter mig ner utan att ta av mig ytterkläderna. Tar upp mobilen ur fickan och ringer äldsta dottern som svarar direkt.
- Var är du? frågar jag lite kort. Tänkte du inte komma hem till middagen?
- Det blir nog lite svårt, för jag har precis kommit ut från Sveriges riksdag här i Stockholm. Säg inte att ni redan har glömt att jag skulle hit med skolan idag! Ni gav mig ju svenska kronor igår!

Byggarn och jag äter vår middag, röda om kinderna. Glömska? Vi?

Ibland är vi bara fem personer som inte lyssnar

- Fick du nån värme i bilen idag?
- Felli, sitt ordentligt vid bordet!
- Åh, jag önskar jag kunde flyga ...
- Kan jag få smöret?
- ... men inte med nån propeller eller så ...
- Märkte du att jag bytt torkarblad på förarsidan?
- ... jag vill ha alldeles egna vingar ...
- Kan jag få smöret, pappskalle!
- Varsågod, butthead! Har ni tänkt på vilken skillnad det var mellan USA:s och Rysslands propaganda på fyrtiotalet? USA målade upp en ...
- ... spröda och ömtåliga ska de vara, mina vingar.
- Vems diskdag är det idag?

Långfredag

En blyg vårsol fick upp temperaturen till tolv grader idag. Byggarn och Felli vårstädade sporadiskt på gården.

Mellanpojken diskade medan stora O underhöll honom med armhålefisar. Hon skulle ha städat sitt rum, men det kom visst annat emellan.

En av våra rumänska vänner tittade in och önskade glad påsk med en våreld och en flaska vin. Han skulle jobba. I Rumänien firar man inte påsk förrän om en vecka.

Syster E och hennes lille Hugin kom på besök, även de med en flaska vin. Kaffet blev extra gott. Så botaniserade vi bland hennes avlagda kläder och mannekängade på köksgolvet. Byggarn blev väldigt tjusig i en rosa leopardmönstrad duk.

Sedan lagade jag pasha för första gången i mitt liv. Vilken god smet! Nu ska den stå och rinna av i kylskåpet över natten. I morgon kommer svärföräldrarna på middag.

I skrivande stund står Byggarn och lagar rådjursgryta. Jag tror jag ska gå och ta mig ett glas vin innan jag dukar bordet.

För övrigt har jag funderat mycket kring "tillhörighet" den senaste tiden.

Familjen

Ibland, efter en lång och träsig arbetsdag, känns det extra bra att köra upp på infarten och närma sig huset, hemmet och den stökiga familjen. En alldeles ny snögubbe hälsar välkommen. Tre kattor kommer sättande när de hör bilen.

När jag öppnar dörren hoppar Felli fram från ett gömställe och ropar "BU!" I köket doftar det mat, Byggarn står och wokar. Skvalmusik på radion. Brasa i spisen. Ett glas commandaria. Ivriga eller upprörda tonåringar tävlar om att först få berätta något viktigt.

Ibland behöver man allt det där extra mycket.

En familjehelg i Stockholm

Vilken avkopplande sportlovshelg vi fick i Stockholm. Syster J bjöd på fetaostspäckade lammfärsbiffar och fastlagsbullar (semlor). Lille R hade gjort fina pärlarmband som han gav i present åt sina kusiner.

Vi promenerade från Döbelnsgatan till Filmstaden Sergel. Jag klarade det! Jag hade Byggarn på ena sidan och stora O på den andra. När vi kom fram var hissen sönder..., men Byggarn bar upp mig för trapporna. "Folk tror nog att vi är en speciell familj", sa Felli. "Det är vi också", sa Byggarn. Sedan satt vi i rad med mörka 3D-glasögon och såg filmen Bolt.

Karaktärer i Mumindalen

Bild: Tove Jansson

Dagens diskussion vid middagsbordet:
Vilken karaktär i Mumindalen är du?

Byggarn - Snusmumriken
Lugn och harmonisk. Utemänniska. Röker. Spelar munspel. Drar sig undan i ensamheten ibland.
Stora O - Lilla My
Liten och rapp. Har nära till ilskan, men är rejäl och rättvis. Tolerant. En bra vän.
Mellanpojken - Stinky
Dyker upp där man minst anar det och knaprar på nånting som är ditt. Sprider en lätt odör. Har problem med frisyren, men bryr sig inte.
Felli - Knyttet
Behöver tröst ibland. Oroar sig för världens faror, men hittar sitt mod när ett litet Skrutt behöver hjälp.
Jag - Tootikki
Den trygga. Som iakttar. Den man vänder sig till med sina frågor. Går i samma - bekväma - kläder hela tiden.

Vem är du i Mumindalen?

Tjejerna mot killarna

Vi spelade TP med barnen efter middagen idag. Tjejerna mot killarna. Vad mysigt och kul vi hade! Samtidigt kändes det så... retro. Vi har inte spelat TP på åratal, det har bara varit NE för hela slanten, och bara ute på stugan på somrarna.

Lagen var inte riktigt jämna... Vi tjejer var visserligen en mer i vårt lag, men killarna överglänste oss i allmänbildning. (Vi hade otur med frågorna, sådeså!) Byggarns enda svaghet var populärkulturen, men eftersom han hade Mellanpojken på sitt lag löste sig de frågorna också. Den pojken håller på att skaffa sig en imponerande allmänbildning. Men hur det går till begriper jag inte, för han lägger inte mycket möda på skolan.

Vi gav upp när ställningen var som på bilden. Det är alltså inte vår spelpjäs som är rosa, tyvärr, vi hade den blå. Ja, vi hade fel färg på pjäsen, det var nog därför det gick så dåligt för oss. Vi borde ha tagit den gröna!

Vi vill ha revansch!

En fråga som det nu i efterhand harmar oss att vi inte kom på svaret på var: Vilken kanal bildar namnet på en grekisk gud om man läser namnet baklänges?

Skolavslutning

Felli och jag. De enda med flytväst.

Min pappa och Byggarns pappa. De diskuterar hur man behåller figuren. "Situps", säger svärfar. "Mindre mat", säger pappa.

Mellanpojken, jag, Felli, Byggarn (brer smörgås), svärmor (har vatten i Koskenkorva-flaskan) och svärfar.

Pappa filosoferar och pratar om livets väsentligheter. Men hans vackra verbala bilder krackelerar när hans mobiltelefon ringer. Gång på gång.

Egentligen borde Byggarn och jag vara på cocktailmottagning på Sveriges generalkonsulat. I hatt och slips. Men vi grattar Sverige härifrån i stället. Grattis Sverige!

Babylycka!

Idag föddes två bebisar i huset! Harriet är en stolt mamma. Vi tassar alla omkring och njuter av det där respektfulla babymyset. Den mörka ungen kom med sätesbjudning och fick kämpa hårt för sitt liv. Vi vågade nästan inte tro att den skulle överleva, vi fick massera den länge med en frottéhandduk och lägga den vid en varmvattenflaska innan den fick upp kroppstemperaturen såpass att den orkade börja röra på sig.

Men nu är båda ungarna lika pigga och hungriga. Den mörka liknar lite på Stig Järrel i ansiktet, det är nåt med de ljusa "ögonbrynen". Fast vi vet ju inte vad de har för kön än.

Ögonblicken

Tillbaka i Tyskland efter att ha varit fyra dygn i Frankrike. Det känns bra om än lite vemodigt att vara på hemväg. Vi har redan börjat minnas och se tillbaka på allt vi upplevt under resan.

För mig är det ögonblicken, inte så mycket händelserna och länderna i sig. Mellanpojken som vandrar ensam på en smal stenpir. Vågorna slår emot och han ser lite osäker ut. Så får han se en speciell sten på stranden. Han plockar upp den. Han får se en till. Och en till. Och en till. Han radar upp dem på piren. Dem ska han ta hem.

Felli glömmer sin jacka någonstans på stranden. När vi vänder tillbaka för att leta efter den har någon snäll människa hängt upp den synligt på ett trappräcke.

- Ett skepp kommer lastat, säger Byggarn medan han kör genom Köpenhamn.

Stora O som till vardags är sminkad och uppfixad till max har låtit ansiktet vara naket och öppet hela resan.

- Med vaddå?
- Med smörrebröd, dromedarer, rokokobyrå, åsna och... apfisar!

Barnen skrattar sedan varje gång "apfisar" kommer.

Två småflickors blickar, en åländsk, en belgisk, som möts genom bilfönstren på en bensinmack. Först lite avvaktande på gränsen till avvisande, sedan efterhand uppmjukade spricker ansiktena upp i leenden. Händer som vinkar. Kramdjur som visas upp.

- Den här boken borde du läsa, säger jag till Byggarn och håller upp Åsa Linderborgs Mig äger ingen. Du skulle gilla den, den berör utan att vara snyftig.

Med fötterna på instrumentbrädan läser jag ut det sista kapitlet. Barnen busar i baksätet, Byggarn kör och jag snyftar så tyst jag kan. Snart passerar vi gränsen till Frankrike.

Påskigt i Gammelgård

Vi slukar påsken med (h)ull och fjädrar här i Gammelgård. Påskharen gömmer påskägg trots att huset är fullt av hönor, tuppar och kycklingar. Här och där flyger en skrattande häxa förbi, det är också helt naturligt. Alla vill hylla våren, pånyttfödelsens tid.

Idag hyllade vi mamma. Hon ska till Helsingfors och ta emot en medalj och ingen av oss döttrar kan följa med, så vi firade henne här vid vår traditionella påskbrunch i stället. Det blev champagne, specialskriven sång och bokmedalj om halsen. Lite tårar. Mest skratt.

Mamma. Jag minns en påsk när vi var barn och hon skickade ut oss i byn utklädda till påskhäxor. Vi skrämde vettet ur grannarna, för här på Åland var man inte bekant med den svenska påsktraditionen. Nu är man det.

Jag älskar när solen lyser in på björkriset och videkvistarna. Egentligen vill jag inte hänga en massa ägg och fjädrar i dem, men barnen tycker det ska vara "påskigt" i huset.

Biljard och funderingar

Byggarn har köpt hem ett begagnat biljardbord, modell mindre. Gissa om vi har turneringar här. Familjen, grannarna, kompisarna och pojkvännerna samlas kring spelbordet, och det ropas, tjafsas, bråkas och skrattas.

"Vill du ha revansch?" är frågan som ständigt kastas över rummet. Mellanpojken pustade ut idag efter att äntligen ha vunnit över lilla F. En trettonårig grabb kan inte förlora mot sin åttaåriga lillasyster hur många gånger som helst utan att tappa anseendet.

Byggarn går i funderingar. Han har blivit tillfrågad om han vill sitta med i en littärär tv-soffa. Först sa han blankt nej. Men så fick han veta att de inte var ute efter en djupanalytisk akademiker, utan en vanlig arbetande man i blåställ, en människa med vardagligt språk - som läser mycket böcker. Just nu spelar Byggarn extra mycket biljard.

Gud finns visst!

- Gud finns inte, jag vet det nu, sa lilla F idag.

Trots att jag själv inte tror på Gud sög det till i magen på mig när jag hörde henne säga det. Jag letade efter nånting i hennes ansikte som vittnade om att hennes grundtrygghet i livet var rubbad, men jag såg till min lättnad bara fundersamhet.

- Varför tror du inte att Gud finns då?

- Därför att det skulle vara konstigt om han fanns. (Förra veckan sa hon att det vore konstigt om han inte fanns.) Han har ju ingen mamma och pappa. Förresten kommer vi från havet. Och förresten tror inte du heller på Gud, mamma.

Där kom det. Jag har påverkat mina barns livsåskådning och berövat dem den gudstro de kanske behöver. De stora barnen tror inte heller, de har båda valt bort konfirmationen.

- Men Gud kan ju finnas även om inte jag tror på honom, och även om vi människor kommer från havet. Många människor tror på Gud, vet du. (Här följde ett tjusigt pedagogiskt tal om att Gud kanske visst finns, samt en uppräkning av troende människor som lilla F tycker om, som farmor och mormor!)

Varför var det så viktigt för mig att lilla F behöll sin barnatro? Självrannsakan. Kanske ville jag det av rent egoistiska skäl? För om lilla F, till skillnad från sina storasyskon, konfirmerade sig skulle jag få bekräftat att mina barn gör sina egna val. Vilken bra mamma jag vore då.