Vattnet har kommit

Vattnet har kommit. Det började med små försiktiga knäppanden, som fiskmunnar mot vattenytan. Sedan öppnade sig flödet som en islossning. Åskan mullrade bakom Läringsnäsberget och regnet dånade över stugtaket. Naturen suger i sig, sväller ut och låter färgerna framträda på ett magiskt sätt.

Blåst har det gjort också. Den här gången fick Byggarn vind i seglen och kom fram tre timmar tidigare än sist. När vi satt i strandbastun på kvällen ven vinden kring knutarna och veden sprakade i spisen. Felli och Byggarn kastade sig som sälar i vågorna.

Dessa dagar är Byggarn inte byggare alls. Han är Skepparn. Bastarn. Och Nakna kocken.

Själv tränar jag alla dagar. Jag tänjer mina muskler tills blodet strömmar fritt genom kroppen. Starkare blir jag inte. Men rörligare. Och gladare. Jag läser böcker, räfsar undan tallkottar och planerar höstens familjeresa till Bergerac, Frankrike.

Än är det sommar.

Färgglada mössor

Vissa dagar sitter man vid köksbordet och pratar med någon som jobbar på ett kärnkraftverk. Någon som inte tror på "det där med sol, vind och vatten". Han hoppas på den svenska alliansen, mest för skatternas skull. Vi står långt ifrån varandra ideologiskt. Långt. Men vi är goda vänner och vill varandra väl.

Andra dagar sitter man vid havet och dricker gammeldansk med en svensk läkare boende i Geneve, en man vars far var vänsterpartisten som virkade färgglada mössor åt världen. Jag är ingen vänsterpartist, men jag gillar folk som virkar färgglada mössor. De ger världen hopp.

Det blåser kalla vindar ute, men jag har fått varma behandlingar i yngsta dotterns hemmaspa nu i kväll. Fysioterapi med tänjning, fotmassage, pedikyr, handmassage och manikyr.

Det är sommar ett tag till.

Första ungen flyger ur boet

Hon flaxar runt i huset mer än vanligt nu, stora O. Hon radar upp lakan på soffkanten. Hon kvittrar om studiebidrag, bostadsbidrag, tvättstuga och egen bakgård. Hon pratar om vitlökspressar och bredband. Själv nämner jag diskret dammsugare och mopp.

Vår äldsta dotter ska flytta hemifrån. Det gör ont. Men gott.

En gammal cykel vill hon ha. En sån där som tant Berg i Lotta på Bråkmakargatan hade. På den kan hon susa till butiken, simhallen och grillkiosken. Hon kan till och med susa hem till mamma och pappa om hon vill, för längre bort än så flyttar hon inte.

Men det spelar ingen roll. Vår första unge flyger ur boet. När jag själv flög iväg stod min mamma och lillasyster i köksfönstret och grät när de såg baklyktorna på min vita Bubbla försvinna. Själv kände jag mig bara lycklig och fri. Måste försöka tänka på det nu. Stora O är lycklig och fri.

Byggarn som gav sig fan

De hade motvind över Lumparn, mina pojkar, och det kan vara nog så knepigt att kryssa om man inte är van seglare. Mellanpojken hade ägnat en projektvecka åt att sätta skutan i skick och nu seglade far och son på sin första gemensamma långtur ut till skärgården där vi andra väntade. Och väntade.

Yngsta dottern satt på bryggan, längtade, oroade sig. Tänk om segelbåten sjunker. Jag tog ungen i famnen och sa att det är svårt att segla förutan vind. Det är liksom vinden som är grejen. Så ringde min mobil. "Ni ser oss runt udden om några minuter", sa Byggarn.

I ett kaotiskt välkomnande rodde mormor ivrigt ut och hämtade sin svärson medan Mellanpojken tog gummibåten i land. Vi andra stod och viftade och skrek på bryggan. Utom flickan. Hon var tyst och uppdämd. Tills hon landade i famnen på sin pappa.

"Vi gav oss fan", sa Byggarn,

"på att inte använda motorn".

Sommarsömn

Plötsligt finner jag mig omsluten av sommaren. Hypnotiserad av det där glittret som regnar från årbladen när någon ror. Vandrande på John Bauer-stigar, intrasslad i ett silvrigt fiskegarn. En flicka plockar en hink full med tallkottar. Någon räddar livet på en trollslända. Vita segel väntas runt udden, nu i skymningen. Vitfågel skrattar, skränar, berättar rövarhistorier. Medan röster från havets botten viskar sanningar om en gyllene dryck från en svunnen tid.

Fem favoriter

Camilla (S) Åland, Katrin (Lib) Åland, Margot (S) Sverige,

Maria (MP) Sverige, Tarja (S) Finland

Papperslappar och motorvägar

Jag har börjat gå på fysioterapi. Dagens pass vecklade verkligen ut min stela kropp. Jag känner mig ibland som en hopvikt papperslapp och orkar inte alltid bry mig om vad som döljer sig där inne. Byggarn är med och lär sig, för att kunna assistera när jag ska göra övningarna här hemma. Vissa rörelser är rena akrobatiken och helt omöjliga för mig att utföra utan hjälp.

Jag masserar ibland hans överansträngda muskler när han har haft en tung byggperiod, allt enligt principen "I'll scratch your back if you scratch mine". Inte för att jag lyckas med några storverk precis. När vi var i Stockholm passade Byggarn på att gå på rätt hård thaimassage. Det öppnade upp "en motorväg till hjärnan", sa han. Inte en dag för tidigt, tyckte jag.

Tolv minuter härifrån

Tolv minuter bort har jag en syster. Ibland känns avståndet som tre timmar. Men det är bara tolv minuter. Tolv minuter bort finns en baby som vill sitta i trädgården och resonera med sin moster om livet.

Tolv minuter bort får man bevittna en liten gosses första närkontakt med gräs.

En gammal katt ger en fingret. "So? You like cats? Couldn't care less."

En gammal Indian Chief pryder gårdsbilden. Still going strong.

Tolv minuter bort finns en pojke som blåser såpbubblor i den busiga sommarvinden. En pojke som på några minuter hinner flytta hemifrån och hem igen. För han älskar sin lillebror.

Det bästa av två världar

Det rådde fotbollsyra i Stockholm. Folkvimmel, jubel och gemenskap dygnet runt. Byggarn satt i kvällssolen och väntade på hämtmaten han beställt. Två kvinnor kom och slog sig i slang med honom. Den ena gav honom en puss på kinden innan hon gick. Den pussen gjorde mannen gott, det märktes på hans spelade nonchalans när han kom hem och berättade för frun.

Jag längtar ut på landet. Landetlandet. Landet utan glassbilar, tvättmaskiner och telefontider. Landet med veranda, Alfapet, vitt vin och systrar. Kissa-i-gräset-landet. Fika-på-bryggan-landet. Tvätta-håret-i-regnvatten-landet. Eller för all del strunta-i-att-tvätta-håret-landet. Det skulle göra mig gott.

När kungar får som de vill

Foto: Felli

Vi promenerar över stekheta kullerstenar och brunsvedda gräsmattor till Vasamuseets svala mörker. En kluckande undervattenskänsla och något ödesmättat vilar kring det gamla fartyget. Tänk, det som skulle bli så bra. Skeppet blev visserligen en skönhet och han fick det han önskade sig, han den andre Adolf, dubbla däck för kanonerna och allt.

Men någon oroade sig, tänkte att det här kan aldrig bli stabilt. Men kungen fick som han ville. Tänk så tokigt det kan gå när kungar får som de vill.

Sannolikhetslära

Foto: AP, Aftonbladet

Den 26 april 1986, dagen innan jag fyllde arton, totalförstördes reaktor 4 i Tjernobyl. De radionuklider som då började spridas över vår jord kommer att leva kvar i tusentals år. Nu har vårt lands politiker röstat ja till att bygga två nya kärnkraftverk i Finland. Deras argument är "klimatsmart" och "industriell utveckling". Men hur motiverade blir vi människor att söka alternativa energikällor och leva klimatsmart om vi har så mycket energi att vi kan exportera?! Det känns som om vi lever baklänges.

Strålning syns inte, luktar inte, låter inte. Finns inte? Kanske var det med Tjernobyl som med Harrisburg, att sannolikheten att en katastrof skulle inträffa var så försvinnande liten så... egentligen har den nog inte hänt?! Ingen kan säga det bättre än Tage Danielsson:

Viskningar i natten

I natt firade vi stort bröllop här på gården. Jag hade gift mig med någon. Victoria och Daniel kom och gratulerade, minsann. Victoria tog mig i handen, böjde sig framåt och viskade något viktigt i mitt öra.

Jag har funderat på det hela dagen. Vad sa hon?

Glädjeämnen

Vi blir glada av så olika saker. Min yngsta dotter blir glad av Frankrike, katter och svensk grammatik. Dagens favoritordklass är adverb. Vad ska man ägna sig åt på sommarlovet om inte sina glädjeämnen...?

Midsommar hemma i byn

På bilden: Svärmor, Felli, svärfar och Mellanpojken

Jag vaknade av att årets första fästing kliade i knävecket. Byggarn tog bort den med en pincett, ett verktyg han inte använder så ofta.

Mellanpojken hade lövat verandan med små björkar och Felli hade plockat stora midsommarbuketter. För första gången sedan Byggarn och jag träffades för tjugotvå år sedan skulle vi fira midsommar med hans familj, d.v.s. hans föräldrar, hans mormor, gamle kantorn och ölbryggarn.

"Vi matchar varandra idag!" sa Byggarn när han kom ner till köket klädd i vit skjorta och jeans. Han tycker annars att vi är som det hopplösa kärleksparet i Mazettis "Grabben i graven bredvid", a non-matching couple från två skilda världar, men med stark fysisk attraktion. Har vi inget annat, så har vi åtminstone det. Liksom.

Vi åt en dignande midsommarbuffé och spelade boule i trädgården. Svärfar släppte sig och sa att han råkat trampa på en mört. Hans ursäkter brukar vara av det absurda slaget. Svärmor snubblade på mattkanten två gånger - utan att ha druckit en droppe alkohol, men svärfar tyckte det passade bra att slå klackarna i taket en högtidsdag som denna.

Gamle kantorn njöt av en halvmörk Stallhagen och sa att redan när han första gången smakade detta öl bestämde han sig för att köpa aktier i företaget. Han köpte tjugo.

Foto: Felli

Halva gänget promenerade till Bergbo för att titta på när midsommarstången restes mot aftonröd sky. För Mellanpojken och Felli var det första gången, det som varit en stark tradition i min barndom. Märkligt hur det kan bli.

Själv satt jag och myste med en vän hemma vid köksbordet och drack ömsom vin ömsom kaffe. När hon gick hem i mörkret hade det börjat regna.

Porslinsdocka

"Min hy är kritvit", sa yngsta dottern idag.

"Mm. Du är min lilla porslinsdocka!" sa jag och insåg i samma stund att jag sagt något urkorkat till min medvetna tioåring. Vilken intelligent flicka på 2000-talet vill jämföras med en porslinsdocka? Reaktionen lät inte vänta på sig.

"Va?! Porslinsdocka?! Kall och hård och utan både hjärta och hjärna! Nej tack!"

Så glad jag är över den reaktionen.