Den 26 april 1986, dagen innan jag fyllde arton, totalförstördes reaktor 4 i Tjernobyl. De radionuklider som då började spridas över vår jord kommer att leva kvar i tusentals år. Nu har vårt lands politiker röstat ja till att bygga två nya kärnkraftverk i Finland. Deras argument är "klimatsmart" och "industriell utveckling". Men hur motiverade blir vi människor att söka alternativa energikällor och leva klimatsmart om vi har så mycket energi att vi kan exportera?! Det känns som om vi lever baklänges.
Strålning syns inte, luktar inte, låter inte. Finns inte? Kanske var det med Tjernobyl som med Harrisburg, att sannolikheten att en katastrof skulle inträffa var så försvinnande liten så... egentligen har den nog inte hänt?! Ingen kan säga det bättre än Tage Danielsson:
Ibland får man möjligheten att följa sin egen rytm,
och spela efter behag. Det är det jag gör här.
torsdag 1 juli 2010
Sannolikhetslära
Foto: AP, Aftonbladet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Förbannat. Förbannat, säger jag bara.
Jag säger detsamma. Förbannat.
Jag hatar kärnkraft. Inte bara "ogillar", "har svårt för" eller "avskyr" - nej, jag HATAR det.
Klotet vi lever på består till drygt 70 % av hav. Hav som ständigt är i rörelse. Rena energin som flyter runt där i ett evigt kretslopp.
Varför - VARFÖR - läggs allt krut på farliga energiformer istället för på sol, vind och vatten? Jag fattar ingenting. Jag blir rädd.
Stjärnkraft: Ja, det är obegripligt! Jag förstår inte resonemanget. Man blir uppgiven.
Skicka en kommentar