Vattnet har kommit. Det började med små försiktiga knäppanden, som fiskmunnar mot vattenytan. Sedan öppnade sig flödet som en islossning. Åskan mullrade bakom Läringsnäsberget och regnet dånade över stugtaket. Naturen suger i sig, sväller ut och låter färgerna framträda på ett magiskt sätt.
Blåst har det gjort också. Den här gången fick Byggarn vind i seglen och kom fram tre timmar tidigare än sist. När vi satt i strandbastun på kvällen ven vinden kring knutarna och veden sprakade i spisen. Felli och Byggarn kastade sig som sälar i vågorna.
Dessa dagar är Byggarn inte byggare alls. Han är Skepparn. Bastarn. Och Nakna kocken.
Själv tränar jag alla dagar. Jag tänjer mina muskler tills blodet strömmar fritt genom kroppen. Starkare blir jag inte. Men rörligare. Och gladare. Jag läser böcker, räfsar undan tallkottar och planerar höstens familjeresa till Bergerac, Frankrike.
Än är det sommar.
4 kommentarer:
Så vackert det låter: "som fiskmunnar mot vattenytan". Precis så började det! Men uj, vad det kom mycket sedan ...
Efter regnet-ljus är helt otroligt att fotografera i! Har vandrat runt på gården och förevigat dropprydda blomster och sjöblöta humlor - och njuuuter av vätan. Det känns så fräscht att jag önskar det gick att andas vatten ...
Det är härligt med dripp-dropp.
Tända ljus. Nåt gott att äta.
En bok.
Sen får gärna solen komma tillbaka.
I morgon:-)
ja, jag gillar ju också regn o det behövdes (!) verkligen som sagt... liiite mer sommarosol vill jag nog ha men sen är jag klart redo för min favotitårstid hösten... härligt
Stjärnkraft: Ja, och man börjar få lite nära-hösten-upplevelser.
Fighter: Ja, visst kan regnväder vara sköna emellanåt. Och jag ser nästan fram emot hösten nu.
Manotanten: Brytningsskedet är lite jobbigt. Så är det med nästan allt. Men när förändringen väl är ett faktum är det skönt. Jag älskar också hösten.
Skicka en kommentar