tisdag 20 juli 2010

Första ungen flyger ur boet

Hon flaxar runt i huset mer än vanligt nu, stora O. Hon radar upp lakan på soffkanten. Hon kvittrar om studiebidrag, bostadsbidrag, tvättstuga och egen bakgård. Hon pratar om vitlökspressar och bredband. Själv nämner jag diskret dammsugare och mopp.

Vår äldsta dotter ska flytta hemifrån. Det gör ont. Men gott.

En gammal cykel vill hon ha. En sån där som tant Berg i Lotta på Bråkmakargatan hade. På den kan hon susa till butiken, simhallen och grillkiosken. Hon kan till och med susa hem till mamma och pappa om hon vill, för längre bort än så flyttar hon inte.

Men det spelar ingen roll. Vår första unge flyger ur boet. När jag själv flög iväg stod min mamma och lillasyster i köksfönstret och grät när de såg baklyktorna på min vita Bubbla försvinna. Själv kände jag mig bara lycklig och fri. Måste försöka tänka på det nu. Stora O är lycklig och fri.

6 kommentarer:

L8 sa...

Ojoj-jobbigt, ashäftigt och supersorgligt på en o samma gång.
Sessi här rycker i kopplet och bor oftast hos pojkvännen men har förklarat att hon MÅSTE nog bo kvar detta år också-inte för att hon vill.

Isebell Novell sa...

Suck! Sorgset och lyckligt på samma gång... vet hur det känns.

Anonym sa...

Snart är jag också där.
Har tyckt det är hemskt att ens tänka tanken.

Nu är jag bara tacksam om jag får vara med och uppleva allt det där.

Isabella sa...

L8: Jo, blandade känslor, minsann. Tror nog att det gäller även de flygfärdiga ungarna. :-)

Isebell: Precis! Ändå vet man att allt är som det ska. Liksom.

Fighter: Det är nog så det är med livet. Plötsligt sker en vändning och man betraktar det man har omkring sig med nya ögon. Välkommen hit!

Sushi sa...

Oj oj, hur ska du klara det här??? Men vad kul att hon flyttar till byn som vi just flyttat till. Säg åt henne att hon är välkommen på kaffe (nästan) när som helst! Eller om hon känner sig ensam och inte vill cykla så långt.... Nej, det går nog bra, hon är en klok flicka!

Isabella sa...

Sushi: Jag får fokusera på allt utrymme vi får i badrummet, vid skohyllan... etc. Men mest ska jag fokusera på hennes glädje. För jag förstår känslan så väl. Vad bra att hon har er i samma by. :-)