Istapparna hänger längs taket på Gammelgård och den vita vintern lockar familjen ut i ljuset. Felli kastar sig i orörd snö. Mellanpojken skidar. Stora O går långa vinterpromenader. Byggarn går ut på isen och pilkar.
Men jag som har svårt för kyla, halka och djup snö får njuta av vintervyerna från bilen. I bilen har jag inget handikapp. I trafiken är jag lika rörlig och fri som alla andra och erbjuder mig därför villigt att skjutsa barnen dit de vill.
Inomhus reder jag upp vrå efter vrå. Ett skåp här. En låda där. Kastar bort. Återvinner. Fyller kartonger som ska till Emmaus. Samtidigt som jag rensar hemmet rensar jag mitt eget inre. Sakta men säkert växer min värld och tankarna får fritt spelrum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar