måndag 18 januari 2010

Ibland är vi bara fem personer som inte lyssnar

- Fick du nån värme i bilen idag?
- Felli, sitt ordentligt vid bordet!
- Åh, jag önskar jag kunde flyga ...
- Kan jag få smöret?
- ... men inte med nån propeller eller så ...
- Märkte du att jag bytt torkarblad på förarsidan?
- ... jag vill ha alldeles egna vingar ...
- Kan jag få smöret, pappskalle!
- Varsågod, butthead! Har ni tänkt på vilken skillnad det var mellan USA:s och Rysslands propaganda på fyrtiotalet? USA målade upp en ...
- ... spröda och ömtåliga ska de vara, mina vingar.
- Vems diskdag är det idag?

3 kommentarer:

Unknown sa...

precis

det var därför jag utbildade mig till fritidspedagog, det är därför jag har jobbat med det nu i snart 15 år...
för de där spröda vingarna som barnen vecklar ut, genomskinliga...
många gånger nästan osynliga... speciellt så mitt i vardagen när telefonen ringer och föräldrar hämtar och en av personalen är sjuk och det ska plåstras om och det är möte om en halvtimme och sen det och sen det och sen det...

men om man lyckas få syn på bara en endaste liten vingspets nån gång, en av de där riktigt skira...
kanske lyckas stanna upp och se dem breda ut sig...
det är där jag gör mitt jobb nånstans...

Paul sa...

Det är ett tag sen, men just sådär upplevde jag det också hos oss. Tack för att du påminde mig. Man glömmer så fort!

Isabella sa...

Men Manotanten, du gör mig tårögd! Lyckliga de barn som får ha med dig att göra!

Paul: Jag kan tänka mig att det lät lite liknande hos er. :-)