Kvinnligt tuttinutt

Jag beklagade mig för en vän att maken ständigt stjäl mina hammare och skruvmejslar så att jag är utan när jag behöver. Han som är yrkesbyggare borde ju ha en egen uppsättning funktionsdugliga verktyg nära tillhands.

Vännen föreslog att jag skulle skaffa såna där rosa hammare med blommor och hjärtan på, då skulle nog maken låta dem vara ifred. Men jag känner Byggarn. Om hammaren höll någorlunda kvalitet skulle han inte bry sig om lite rosa tuttinutt.

Men det skulle jag. Jag vägrar ha tuttinuttiga verktyg för att jag är kvinna!

En "award" som det heter på ren svenska

Jag fick en Kreativ Blogger Award av Manotanten. Tackar ödmjukast, även om jag inte känner mig särskilt kreativ för tillfället. Har gått in i nånsorts kreativitetskoma och hoppas bara att jag ska vakna till liv när snön börjar smälta. Nu är det överlevnad som gäller.

Får man denna award ska man lägga in den på sin blogg, länka till den man fått den av, berätta sju saker om sig själv, skicka den vidare till sju bloggare och kommentera i deras blogg om att de fått en award (*hostkedjebrevhosthost...*).

Sju saker om mig själv. Kreativa saker?

1. Jag har skrivit manus till och regisserat det musikaliska krogspelet "Sjungande Åsnan" för ett antal år sedan. Det var ett kreativt arbete i samarbete med superkreativa människor.
2. Jag har sjungit in fyra CD-skivor med tre olika grupper, har dessutom körat på två (eller tre?) hårdrocksskivor och bidragit med sångtexter till tre skivor.
3. Jag stickade en liten tomte i julas! En. Gillar att göra sånt jag egentligen inte kan. Men bara en gång. För att se om jag kan.
4. Jag har fållat löpare med limremsor - trots att jag har en nyinköpt symaskin. Det kallas dum lättjekreativitet (eller lathetskreativitet).
5. Jag har läst in tre hörböcker för synskadade. Jo, det är ett kreativt jobb att gå in i en text och läsa den högt med textens egen röst.
6. Jag har sommarpratat i radion, vilket var ett kreativt jobb av det roligare slaget.
7. Jag har renoverat ett fint gammalt skrivbord! Skrapat färg, slipat, målat, oljat och skruvat beslag.

Här är de sju hedervärda som alla på sitt sätt är kreativa gränsöverskridare.

Eivor - för sin växling mellan (j)ordfast och luftburet.
Harpasione - för att hon tar begreppet "to think outside the box" till en annan nivå. Mental kreativitet!
Matti - för orden, det konstärliga ögat och modet att slå in på en ny och främmande väg.
Katarina - för sin förmåga att sätta perspektiv på livet, koppla samman stort och smått till en verklighet som känns nära.
Mia - för det kärleksfulla engagemang och den kreativa balansakt hon som mamma till ett sjukt barn låter oss ta del av. För att inte tala om recepten!
Spöket - för sitt sinne för detaljer, sin blick för helheter och för både skärpa och humor. För att inte tala om novellerna!
Paul - för modet att som pensionär kasta loss och bokstavligen segla ut i yttersta skärgården och bosätta sig bland klippor och martallar.

OBS! Känn inget tvång att göra något av detta.

Ulvens Döttrar i fjärran land

Vi trodde det var ett skämt, erbjudandet vi fick om en spelning i maj - i Japan. Men det var allvar. Tyvärr måste vi tacka nej eftersom syster E:s baby nätt och jämt blivit född då.

Och vill vi spela i Frankrike i höst? Visserligen kommer vi att befinna oss där då, men vill vi kombinera jobb och semester? Vi har inte riktigt bestämt oss. Men visst känns det kul att bli tillfrågad.

Granen är utkastad!

Idag har jag pratat väder och klimat med en blomsterförsäljare. Hon trodde inte längre på den globala uppvärmningen.

Jag har varit på ett synnerligen långhårigt kalas och ätit en bit av en rekordhög gräddtårta bakad av en biker-kyrkvärd i samarbete med en fyraårig motorentusiast.

Jag har kört fast i en snödriva och blivit lossgrävd.

Jag har läst högt om Josef i Barnens Bibel, eftersom Felli har rellaprov i morgon, men glömt boken i skolan.

Jag har förhört Mellanpojken på Judendomen eftersom han också har rellaprov i morgon. Jag gillar Judendomen.

Jag har ätit spröda sparrisar med smält smör.

Jag har lekt gissningslekar med döttrarna.

Jag har haft så fullt upp idag att jag först nu upptäckt att vår rara julgran förpassats ut i kylan med sina små ljusgröna skott. Det känns både jobbigt och skönt.

Att möta stormen

Jag for hem tidigare från jobbet idag. Jag ville inte befinna mig i trafiken när mörkret och snöyran drog in över Åland. Byggarn hade köpt stearinljus, tagit in ved och fyllt vattendunkar. Vi brukar få strömavbrott när det blåser hårt.

Nu sprakar elden i spisen, ljusen är tända och jag sitter i soffan med en kopp indiskt te. Alla är hemma. Det viner i knutarna och dånar i plåttaket. Är man beredd kan en storm vara både uppfriskande och lugnande.

För pratets skull och för lyssnandet

Gratinerade musslor, skagenröra med kräftstjärtar på tunna svartbrödsskivor, köttfondue med champinjoner, halloumi, grönsallad och dessertbakelse med vitchoklad. Utvalda viner. Utvalda vänner. Systrar.

Inga barn som behöver läxhjälp och mellanmål, inga män som vill diskutera vardagslogistik.

Ibland måste man få träffas bara tjejerna, i en alldeles liten konstellation. För pratets skull. För lyssnandet. Även om smått blir stort, stort blir smått och allt ställs på ända. Allting känns angeläget. Och faller slutligen på plats.

Mariehamns litteraturdagar - en fest för själen

19-21 mars 2010
i Mariehamns stadsbibliotek

Det finns ingen sol utan skugga,
och man måste lära känna natten.

Albert Camus

Susanna Alakoski, Inger Alfvén, Tove Alsterdal,
Johannes Anyuru, Mikkel Birkegaard, Martin Enckell,
Maria Ernestam, Filip Fors, Johanna Holmström,
Pia Ingström, Juha Itkonen, Sara Kadefors,
Anna-Lena Laurén, Leo Löthman, Miika Nousiainen,
Anne B Ragde, Roslund & Hellström, Steve Sem-Sandberg,
Eva Ström, Sanna Tahvanainen,
Magnus William-Olsson, Ebba Witt-Brattström


Mariehamns litteraturdagar
- en fest för själen

Ibland är vi bara fem personer som inte lyssnar

- Fick du nån värme i bilen idag?
- Felli, sitt ordentligt vid bordet!
- Åh, jag önskar jag kunde flyga ...
- Kan jag få smöret?
- ... men inte med nån propeller eller så ...
- Märkte du att jag bytt torkarblad på förarsidan?
- ... jag vill ha alldeles egna vingar ...
- Kan jag få smöret, pappskalle!
- Varsågod, butthead! Har ni tänkt på vilken skillnad det var mellan USA:s och Rysslands propaganda på fyrtiotalet? USA målade upp en ...
- ... spröda och ömtåliga ska de vara, mina vingar.
- Vems diskdag är det idag?

Flyga fritt

Vår äldsta älskling, Stora O, blir myndig i morgon. Myndig. Jag förstår det inte riktigt. Hon får ta körkort. Hon får dricka vin. Hon får fatta sina egna beslut i livet. Hon får rösta. Jag förstår det inte. Nyss var det jag. Nu är det mitt barn.

Vi firade henne redan idag eftersom hon brukar sitta på bussen till skolan när vi andra stiger upp. Hennes pojkvän sedan drygt tre år, B, smög ner till oss på morgonen för att vara med och sjunga för henne. På brickan fanns stearinljus, te, färskpressad apelsinjuice, mackor med hummer- och krabbost, och presenter.

Felli hade skrivit en sång och en saga som på ett humoristiskt och gripande sätt fångade storasysters personlighet och läge i livet. Sagan slutade ungefär så här: "... och lika fritt flög Stora O ut i världen".

I det sista paketet Stora O öppnade fann hon nycklarna till sin länge efterlängtade pärla.

Snöblomning

Brudspireornas blomningstid är så kort, så kort. Hela hösten står buskarna sedan som bruna rufsiga rishögar. Men den här vita vintern har lekt sina magiska lekar med spireorna. Ömsom har kvistarna gnistrat av frostfjun. Ömsom har de tyngts av nysnö, en blomning lika skön som den om sommaren.

När något tar slut

När någon i ens närhet skiljer sig skakas tillvaron om i grunden och man vaknar liksom ur en sömn. Tankarna yrar runt och finner inget fäste. Man vill vara ett stöd, men vet inte hur. Man tar tempen på sitt eget äktenskap och låter fantasin måla upp detaljer kring en smärtsam separation.

När jag klädde av granen idag kom vemodet över mig, som det alltid gör när jag städar undan julen. Men samtidigt kändes det skönt, för den här julen och det här årsskiftet har tyngts av avsked. Nu behövs en förändring. En god förändring, en ny början. Det är lätt hänt att man glömmer det, att när något tar slut börjar något nytt.

Den nakna granen får stå kvar i salen ett tag till. Den har börjat skjuta små ljusgröna skott.

Vintertillvaro

Istapparna hänger längs taket på Gammelgård och den vita vintern lockar familjen ut i ljuset. Felli kastar sig i orörd snö. Mellanpojken skidar. Stora O går långa vinterpromenader. Byggarn går ut på isen och pilkar.

Men jag som har svårt för kyla, halka och djup snö får njuta av vintervyerna från bilen. I bilen har jag inget handikapp. I trafiken är jag lika rörlig och fri som alla andra och erbjuder mig därför villigt att skjutsa barnen dit de vill.

Inomhus reder jag upp vrå efter vrå. Ett skåp här. En låda där. Kastar bort. Återvinner. Fyller kartonger som ska till Emmaus. Samtidigt som jag rensar hemmet rensar jag mitt eget inre. Sakta men säkert växer min värld och tankarna får fritt spelrum.

Tankar vid elden

För första gången på flera år har vintern kopplat ett hårt grepp om Åland. Det är tyst och mjukt omkring oss. Vackert. Och lite farligt. Kylan sägs vara av det slag som angriper tår och fingrar - utan att vi märker det. Märkligt hur obekant kylan blivit för oss. Och det obekanta är som ni vet farligt.

00-talets sista år blev tungt. Inte misslyckat. Inte dåligt. Inte kärlekslöst. Bara väldigt tungt och jobbigt. Stunderna, de där då man kopplar bort allt utanför och bara är, blev för få. Jag måste hitta nya strategier, så jag orkar bättre. Så jag hinner med allt jag vill, inte bara det jag måste och borde.

00-talets sista år slutade med död. År 2010 började med begravning. Men jag vet att det stundar även annat framöver. Födelse och dop. Bröllop med tillhörande möhippa. Spelningar med Ulvens Döttrar. En resa till Frankrike.

Ändå. Det gjorde lite ont att börja fylla i en alldeles tom och ren kalender idag.

Det nya decenniet furstligen infirat

Nyårsafton. Nydecennieafton. Syster E och hennes M bjöd på en pregnant kväll på sitt anrika Kvarnbo Gästhem.


Omkring tjugo personer, kussemurror och vänner med familjer tog med sig sina specialrätter och dukade upp ett dignande texmexbord med quesadillas, grönsaker, salsor, guacamole och andra röror.


Tre lag tävlade i den traditionella nyårskampen. Kvinnolaget Muffarna, manslaget Testosteronerna och blandlaget Cocktails. Musikintron, popcornslitteratur, fyspass, gastronomiska dofter med mera ingick i tävlingen. Cocktails vann.


Vid tolvslaget sabrerade Byggarn en champagneflaska med därtill avsett tillhygge och klarade uppdraget på första försöket, vilket han med jämna mellanrum påminde oss om under resten av natten.


Jag ger inga nyårslöften. Men jag tänker aktivt forma min tillvaro så den blir lite mjukare, lite luftigare, lite vackrare.

Foton: Felli