Egen frekvens

Det hände en så konstig sak igår. Byggarn och hans gäng var i full action med högknackande pikmaskiner och skrikande sågklingor. Hörselskydd var ett måste.

Plötsligt hör Byggarn att hans mobiltelefon ringer - i hans jackficka i rummet bredvid. "Vad är det här?" tänker han när han går iväg för att svara. "Jag borde inte kunna höra någon ringsignal i det här oljudet..."

När han tar upp telefonen - som vibrerar - hör han inte längre signalen, men telefonen i hans hand ringer. När han svarar ryggar jag tillbaka av det skarpa byggljudet som slår emot mitt öra och kan knappt höra vad mannen säger innan han går ut i tystnaden.

När vi pratar om händelsen på kvällen säger Byggarn tvärsäkert att det nog har med frekvensen att göra, att just det ljudet liksom tränger igenom allt. Han ska testa det där nästa gång de jobbar med maskinerna. Så tystnar han och skakar på huvudet. "Märkligt. Mycket märkligt."

Men jag tänker på när vi var på Göteborgs gigantiska bokmässa, strosade omkring åtskilda i folkmassorna i flera timmar, ringde upp varandra exakt samtidigt, bara för att upptäcka att vi stod med ryggarna mot varandra. En författare jag just stått och pratat med sa: "Vad ska ni med telefon till?"