söndag 8 november 2009

Ulven

I torsdags hann jag och mina systrar inte äta middag mellan soundcheck och konsert. Vi satt i logen, stressade och hungriga. Då knackar det på dörren och pappa kommer in med en korg fylld med färdigbredda smörgåsar, kaffe och te.

Systrarna hade glömt scenkläderna och nagellacket, pappa åkte och hämtade. Pappa hämtar, skjutsar, kånkar, bär, barnvaktar och springer ärenden. I övrigt håller han sig sorgfälligt undan sina döttrars rampljus.

Men det är inte det som är det bästa med honom. Pappa har en fri och rörlig tankevärld. Han är nyfiken på livet, klok och kunnig. Och det bästa av allt - han kan ändra sin uppfattning om saker och ting. Han är inte rigid. Han vill lära sig förstå svåra saker.

Jag är mer än fullvuxen, men kan fortfarande vända mig till min pappa för att få goda råd och ordning på tankar och känslor. Han är inte fördomsfri, men han strävar efter att vara det. Han är en öppen och god människa. Jag är så lycklig som har honom i mitt liv!

2 kommentarer:

Lillan sa...

Så fint du skriver om din far. Mycket att vara stolt över som dotter!

Isabella sa...

Ja, det finns mycket. Det här är bara en bråkdel. :-)