Olle och de andra

I går lyssnade jag till Freddie Wadlings tolkning av Olle Adolphsons Trubbel och jag sköljdes över av minnen från min barndom. Som när Olle satt här i vår gamla kökssoffa, drack whisky och berättade mer eller mindre trovärdiga historier om sina resor.

Lill (Lindfors) var här. Och Brasse. Vi satt runt köksbordet och åt pizza och sjöng. Det var alltid fest när de kom till Åland.

Mamma utlovade en slant till den av oss ungar som först hittade en napp åt syster E. Alla rusade iväg utom jag. Brasse gav mig då en slant för att jag inte var girig. Men sanningen var att jag inte ville missa något av det de vuxna pratade om.

Mamma och Lill pratade litteratur och svenska kungar. Södergran och Strindberg. Erik XIV och Jarl Kulle. Olle pratade konst och Nils Ferlin. Brasse ville läsa Fantomentidningar. Han sa: "Det är ok att läsa böcker bara man läser serier också! Eller är det tvärt om?"

Ofta tävlade de om de svåra orden (Vad hette den där listan?) i Reader's Digest. Ibland bråkade de. Eller "diskuterade"...

Telefonen ringde och Lill svarade: "Lillemor." Som min mamma. Folk blev lurade varje gång.

Kanske var det midsommar. Brasse svingade mig i luften runt midsommarstången på Bergbo och byns ungar följde honom i en stor klunga. De ville ha autograf. Jag vandrade glatt med i klungan, men fattade inte riktigt grejen med autografer.

Nellan (Lills dotter) och jag hade show hemma i salen. Det hade vi varje sommar. Då måste alla vuxna samlas och titta. Vi sjöng playback till både Lills och Magnus & Brasses LP-skivor. Vi gjorde "Söderjäntans söndag", "Tajta jeans" m.m. De vuxna skrattade och applåderade, men herregud, det kan ju inte ha varit så himla kul...

Pappa kom hem någonstans ifrån - rejält på lyset. Han som aldrig dricker. Satte sig på badkarskanten och ramlade ner i badkaret. Kanske var Olle ändå rätt nykter den kvällen för han stod i dörrhålet och sa: "Fan, vad avundsjuk jag är...".

Och den där morgonen när galenskapen drabbade Lill och mamma... Innan frukost promenerade de till butiken och handlade - barfota och i bara morgonrockarna! Och med gravallvarliga miner. Byns tanter fick nog en hel del att prata om.

Såg att Lill sjöng Olles Trubbel i Så ska det låta. Tänkte på att de var goda vänner, Olle och hon. Att det känns sorgligt att han är borta. Men minnena är kvar. Och hans sånger.

Lill fyllde år igår. Jag brukar inte gratta henne, men igår skickade jag ett sms.

(Bilden är ett självporträtt av Olle A.)