På snöskoter över Ålands hav

Vintern 1966 var den kallaste i mannaminne. I mitten av februari låg isen så tjock att alla färjor till och från Åland slutade gå. Dessutom var det flygstrejk. Mina föräldrar var nyförlovade och ville tillbringa sportlovet tillsammans, men mamma bodde i Stockholm och pappa här på Åland.

Då tog sig pappa för ett farligt projekt. Han for med snöskoter över Ålands hav för att hämta sin fästmö. Det var iskallt, vitt, vackert och förrädiskt. Motorcykelglasögonen immade fast av hans andedräkt och när han tog dem av sig frös hans ögonfransar fast i varandra. Isdimma suddade bort horisonten och han blev desorienterad. Kaffetermosen flög av och försvann i det vita.

Men det slutade bra. Pappa och mamma kom välbehållna, om än stelfrusna, till Åland. Det var på den tiden då den nordiska vintern var vit.