I sommar ska jag skicka flaskpost. Jag ska skriva ett enkelt brev till någon, inte ett brev som förändrar världen, bara ett brev som når fram. Kanske.Jag ska välja ut en bra plats att släppa flaskan, och ett bra tillfälle. Kanske från båten en mulen och småregnig dag när vi lägger nät, kanske från bryggan på stugan alldeles i gryningen, kanske från en klippig strand på en holme i skenet av elden. Bara vattnet har kontakt med havet.
Sen ska jag fundera lite smått på var flaskan befinner sig på sin resa. Kanske ska jag följa med väder, vindar, stormar och strömmar. Jag ska i alla fall fantisera om vem som hittar flaskan och vad hon eller han gör med brevet. Och vad brevet gör med henne eller honom.
Visst kan man betrakta bloggen som en sorts flaskpost, man vet inte var den fastnar i cyberhavets internät eller vem som läser det man skrivit, men skillnaden är att flaskpost oftast hittas av bara en människa. En.
10 kommentarer:
"Små papperslappar
i blå sherryflaskor
jag skickar flaskpost
till andra sidan seklet
tror och önskar
hoppas och tror
att vid en strand
väntar någon
med upkavlade byxben"
ur Hon. På ludna tassar. (1999)
Suck! ok: uppkavlade byxben...
Nu kommer oromantiska jag och trasar sönder din vackra blogg :( F´låt... Men jag kan inte låta bli att säga att jag velat skicka flaskpost flera somrar nu, med mina barn, men fastnar i tanken att om jag väljer glasflaska som är det enda "rätta" så riskerar jag att den går sönder och blir liggande på bottnen och skär sönder någons fötter / djur skadar sig på splittret, om jag väljer plast så är det fult och känns i alla fall miljöläskigt att slänga en PETflaska i havet :( Vad väljer du?
Jag tänkte precis säga... använd plast istället för glas. Men annars var det en bra idé.
Under en period i mitt liv skickade jag iväg en flaskpost varje vår när isarna gick. Det var en mycket betydelsefull handling.
Kat: Ja! Den har jag ju! Måste läsa den igen, det är så länge sen. Minns att jag tyckte jättemycket om den!
Spraket: Jag har tänkt på det där! För min del blir det nog en plastflaska med skruvkork i alla fall. Känns säkrast. Den som hittar flaskan får återvinna den. :-)
Marina: Ja, det blir plast. :-)
Poetcarina: Har någon som hittat din flaskpost hört av sig? Lycklig, lycklig den som hittar flaskpost av Poetcarina!
Jag ville inte ha några svar, jag skrev ingen avsändare. Det viktiga var nog att släppa fri en del av mej själv, låta den guppa iväg mot okänt mål och lita på att någon någonstans skulle ta vara på den, på ett eller annat sätt.
Gissade nästan det! Tänkte om den hade hamnat hos nån som kanske inte fanns så långt borta, nån som kanske kunde ana... :-)
Flakposten upphittad och läst...
Bloggposten... bokstäverna...
Då var den till dej! :-)
Skicka en kommentar