Diskbänksdialog

Hustrun: Kom du ihåg att köpa bindor och trosskydd?

Mannen: Ja.

Hustrun: Stearinljus och servietter?

Mannen: Va? Stearinlju... Nej vet du vad! Där gick gränsen! Vad skulle folk tänka om de fick se mig köpa sånt?!

En politisk skymf

Pålsböle skola
Foto: Jonas Edsvik

Det så kallade informationsmötet om den planerade samlokaliseringen av Pålsböle och Källbo skolor var en skymf. Det enda man fokuserade på var konsultens idéer om vilka väggar i Källbo skola som skulle rivas respektive slås upp för att byggnaden skulle rymma ytterligare tre klassrum.

Man avfärdade föräldrarnas oro och avledde de frågor som brände till. Kommunpolitikerna har fattat sitt beslut och vill inte längre lyssna på sina väljare. Panelen satt med ryggen mot publiken!

Många frågor blev inte ställda eller blev bara hängande i luften. Vad har hänt med det långsiktiga tänkandet? Sparar man pengar genom att stegvis utarma kommunens mindre byar och göra dem mindre attraktiva att bosätta sig i? Har man medvetet bortsett från de forskningsrapporter som påvisar att små skolor är att föredra framom stora, och att den penningsumma man till synes vinner på sammanslagningar krymper eller försvinner helt om man ser i ett större perspektiv?

Kommunpolitikerna använder strategiskt nog pedagogiken som slagträ i jakten på en hållbar ekonomi, men inte är det barnen de tänker på i första hand.

Dagsmeja

"Dagsmeja", sa Byggarn. "Andra dan i rad. Fukten på plåttaket torkade upp efter bara ett par timmar".

Visst har jag märkt. Vårvinterfräknar på Fellis näsa. Glittret över snön. Värmen i ryggen genom täckjackan.

Det är ett vackert ord. Dagsmeja.

Tuktad kreativitet

Det lät som ett skämt. Stora O läste upprört upp instruktionerna till Fellis nyinköpta pysselset:

"Så här gör du prinsarna och prinsessorna. /.../ Måla överdelen röd och nedre delen grå. Måla röda prickar på nedre delens grå parti. Måla ögonen som små halvmånar. /.../ Måla prinsarnas mun med svart färg och prinsessornas med rosa. "

Va?! Ska man inte få använda vilka färger man vill?! Får man inte måla ögonen i vilken form man vill?! Ska man följa ett könsmönster?! Felli och stora O bestämde sig för att strunta i instruktionerna. De målade små personliga "prinsor".

Man räknar

Budget.

Man räknar med tandkräm och tandborstar, men inte med tandläkare.
Man räknar med diskmedel, borstar och trasor, men inte med ny diskmaskin.
Man räknar med bredband och abonnemang, men inte med nya datorer. Och telefoner.
Man räknar med kattmat och kattsand, men inte med veterinär.

Den där kolumnen "övrigt" lämnar inte mycket "övrigt" att önska.

En familjehelg i Stockholm

Vilken avkopplande sportlovshelg vi fick i Stockholm. Syster J bjöd på fetaostspäckade lammfärsbiffar och fastlagsbullar (semlor). Lille R hade gjort fina pärlarmband som han gav i present åt sina kusiner.

Vi promenerade från Döbelnsgatan till Filmstaden Sergel. Jag klarade det! Jag hade Byggarn på ena sidan och stora O på den andra. När vi kom fram var hissen sönder..., men Byggarn bar upp mig för trapporna. "Folk tror nog att vi är en speciell familj", sa Felli. "Det är vi också", sa Byggarn. Sedan satt vi i rad med mörka 3D-glasögon och såg filmen Bolt.

Mitt bloggrum fyller ett år!

"Röda små smultron, blommor och grönt, blommor och grönt, blommor och grönt läggas kring bordet sirligt och skönt. Idag är det bloggens ettårsdag!"

Jag trivs i mitt bloggrum.

Byggare - kattfröken 0-2

Ställningen i matchen mellan Byggarn och Harriet ligger på 0-2. Vår kattfröken lyckades omärkligt öppna luckan till buren och smita ut. (Byggarn: "Jag hade visst stängt luckan ordentligt...")

Byggarn vandrade runt hela byn och lockade. Till sist gick han in, slokörad, och ringde veterinären och beställde ny tid. Tredje gången gillt.

Värdighet i kattskaran

"Tänker du lägga ut nakenbilder på Bosse?", frågade Byggarn. "Ska du inte låta stackarn behålla lite värdighet?" Bosse var till veterinären och blev rakad idag. Nu ser han ut som en nyfödd kloakråtta med skinntofflor. (Bilden visar en tidigare rakning där han bara blev "byxlös".)

Bosses "systrar" skulle också till veterinären. För sterilisering. Men katten Harriet anade oråd och försvann. Byggarn klev omkring i stålhättade kängor och letade i hela huset, väckte stora O och frågade om Harriet var i hennes rum. Stora O tittade sig yrvaket omkring för att se om pojkvännens moster var i rummet och sa sedan "Nä".

Precis när Byggarn farit iväg med två tredjedelar av kattskaran tassade Harriet fram någonstansifrån och gäspade stort. Hon trodde att hon sluppit undan. Men i morgon, i morgon är det hennes tur.

Härmed lovar jag mina barn

"Tänk att du blev en sån fin människa ändå!"

Så sa lillasyster till storasyster mitt i en kram häromdagen. Det där "ändå" syftade nog på den turbulenta tid då storasyster var i sin svåraste pubertetsperiod. Den tiden var skrämmande för lillasyster.

Nu är det storebrors tur att genomgå metamorfosen. Lillasyster är på sin vakt, men inte lika orolig. Hon vet att chansen är stor att han kommer ut på andra sidan. Befriad. Harmonisk.

Men ibland, när konflikterna blir för besvärliga, kommer ångesten. Lillasyster tittar storögt på mig och säger uppfordrande: "Mamma, om jag får en jobbig pubertet - LOVA att aldrig ge upp!"

Härmed lovar jag, Isabella Sarling, inför Gud och hela världen, att aldrig aldrig ge upp om mina barn!

Med tillstånd från barnen.

På ett hak i Harlem

Nostalgi. Vi stod nedanför scenen på ett hak i Harlem, New York, för ett antal år sedan. Det var trångt, rökigt och varmt. Där stod vi mitt i världen och gungade. Det var de här killarna som spelade.

Välsignat systerskap

"Om slanten är torr när vi tar upp den ur vattnet - då är vi systrar på riktigt!" Så sa stora O och hennes bästa vän när de var små. Och kan man tänka sig - slanten var torr! Nästan.

Mina systrar var här igår kväll. Inte för att repetera, inte för att planera, utan för att umgås! Den ena lagade lasagne, den andra en stor sallad. Jag dukade bordet. Medan vi pratade, åt och drack vin, brann ljusen sakta ner i stakarna.

I morse åt vi lyxfrukost, bakade scones och gjorde en ädeloströra innan vi for och träffade kussemurrorna.

Det är något visst med systerskap. Det är inte konfliktfritt, inte okomplicerat. Men det är något beskyddat över det. Kanske välsignat.

I väntan på vitsipporna

Rapport från två naturhjärtan någonstans i solen:

Börjar äntligen vakna. Upptäcker en fantastisk stad som har allt! Allt väl där hemma? *


* Översättning: Lever ni? Är ni välbehållna? Inga hjärnskakningar eller brutna ben? Står huset kvar eller har det brunnit ner? Inga skandaler? Har ni vattnat blommorna? Har isarna gått? Går vi miste om våren? Inte har väl vitsipporna börjat slå ut? (Reds anm.)

Månsjuka

Månen möter mig, nästan närgånget, ovanför trädtopparna. En summer i mitt huvud. Darrar mina händer?

Öppnar dörren. Felli sitter tyst vid fönstret. Rusar inte i min famn. Stora O går uppför trapporna, nerför trapporna, uppför trapporna.

Mellanpojken ligger i soffan. En påse frysta morötter över hans panna. Har tagit en två Treo. Sluddrar han?

En skugga. Var det katten?

Byggarn ringer. Frågar något. Jag svarar något. Tystnaden högljudd.

Kan ingen stänga av?

Väck mig! Eller låt mig bara få somna.

Karaktärer i Mumindalen

Bild: Tove Jansson

Dagens diskussion vid middagsbordet:
Vilken karaktär i Mumindalen är du?

Byggarn - Snusmumriken
Lugn och harmonisk. Utemänniska. Röker. Spelar munspel. Drar sig undan i ensamheten ibland.
Stora O - Lilla My
Liten och rapp. Har nära till ilskan, men är rejäl och rättvis. Tolerant. En bra vän.
Mellanpojken - Stinky
Dyker upp där man minst anar det och knaprar på nånting som är ditt. Sprider en lätt odör. Har problem med frisyren, men bryr sig inte.
Felli - Knyttet
Behöver tröst ibland. Oroar sig för världens faror, men hittar sitt mod när ett litet Skrutt behöver hjälp.
Jag - Tootikki
Den trygga. Som iakttar. Den man vänder sig till med sina frågor. Går i samma - bekväma - kläder hela tiden.

Vem är du i Mumindalen?