Bergatrollet och prinsessan Tuvstarr

När jag var liten hängde två tavlor av John Bauer i mitt rum. Motiven var mörka skogar, mossbevuxna berg, en svart tjärn och stora troll med tunga säckar på ryggen. Små späda ljusa barn vandrade ensamma i allt det mörka.

Bilderna kunde ha varit skrämmande för ett barn, men jag älskade dem. Jag litade på trollen. Och jag såg en inre styrka i de små späda barnen. De lyste.

Någon sa häromdagen att Byggarn och Felli såg ut som Bergatrollet och prinsessan Tuvstarr tillsammans.

Haiku

"Här är mitt Gränsland",

viskade brittsolen. "Kom!

Kom göm dig hos mig!"

Där sten möter gräs
jag satte mig och sa: "Nej.
Göm dig du hos mig!"

Dubbla budskap

Nu refererar jag än en gång till en sommarvärd på P1, den här gången till Mikael Tornving. Han sa en sak som provocerade mig lite. Han sa att vi inte lär oss något av våra barn, det är vi som ska lära barnen. Behöver det ena utesluta det andra? Jag tycker att jag lärt mig massor av mina barn. Gång på gång har jag tvingats omvärdera, tänka om och ta ett steg tillbaka.

Yngsta dottern accepterar till exempel inte dubbla budskap. Om jag ger min tillåtelse till något kräver hon att jag är tydlig med mitt "ja" och inte suckar och säger "Ja ja...". Kroppsspråk och ord ska stämma överens, och gör de inte det avstår hon hellre från det hon vill. Hon brukar fråga: "Säger du ja nu för att jag har övertalat dig eller för att jag VERKLIGEN får?"

Jag lär mig.

TisdagsTema - Metall

Det smakar blod i munnen. Dagens TisdagsTema är Metall. Den här bilden är tagen i våras genom en glasruta på Le Grand Bunker Musee i Caen i Frankrike. Ammunition anno 1944. Sådana här bilder hör vanligtvis inte till mina vardagsvisor.

Nystart och nostalgi

Stora O tänker ta ett folkhögskoleår. Hon börjar nästa måndag, men vi for ändå via skolan idag så hon kunde flaxa in med sina papper. Jag satt kvar i bilen och betraktade den gamla skolbyggnaden. Där har både jag, mina systrar och mina föräldrar undervisat. Där träffades Byggarns föräldrar som elever en gång på femtiotalet. Där har Byggarn bytt fönster, dörrar och lister nu i sommar. Skönt för stora O att ingen av oss är kvar när hon börjar. Men vi har nog lämnat spår efter oss på olika sätt. Kanske har vi bidragit till den familjära folkhögskoleandan.

När stora O kom ut till bilen sa hon att en kaffemugg med mitt namn fortfarande fanns kvar i lärarrummet.

Litterär utmaning

Jag fick en litterär utmaning av Imsavimsa.

1. Vilken bok läste du senast?
Jag har läst Stieg Larssons Millennium-trilogi, håller på att avsluta sista delen, "Luftslottet som sprängdes". Gillar storyn, karaktärerna och värderingarna skarpt, men stör mig på det eviga kaffedrickandet.

2. Är det övervägande kvinnliga eller manliga författare i din bokhylla?
Trodde jag hade mest manliga författare i bokhyllan, men vid en närmare titt är läget faktiskt fifty fifty.

3. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa?
Pratar med kompisar, får tips från Byggarn (inte för att vi alltid har samma litterära smak) och från min mamma. Läser även recensioner och topplistor. Om jag sporadiskt ska välja ut någon bok från en bokhylla är det baksidestexten som avgör.

4. När blir en bok för lång?
När den är dåligt skriven. Men det märker man rätt tidigt. En bra bok blir sällan för lång. Om inte författaren gör misstaget att "pladdra bort" slutet.

5. Läser du lika gärna på engelska som på svenska?
Nä, det kan jag inte påstå. Läste Harry Potter på engelska, lagom nivå för mig, men annars läser jag bara på svenska.

6. Vilken bok blev du senast berörd/inspirerad av?
Åsa Linderborgs "Mig äger ingen". Den har många bottnar och ett fantastiskt språk. Jag läste den i våras på vår familjeresa genom Europa.

7. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Vilken bok lämnade du senast?
Inga problem, jag har lärt mig. Lämnade senast någon av Arto Paasilinnas böcker när jag konstaterade att de var rätt lika varandra. Jag hade tröttnat.

8. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla/lånar du oftast?
Deckare/thrillers och biografier. Älskar bibliotek (speciellt Mariehamns vackra blå boktempel), men lånar sällan. Vill äga. Speciellt poesin.

9. Rekommendera 5 författare.
Åsa Linderborg, Stieg Larsson, Merete Mazzarella, poeterna Carina Karlsson och Katarina Gäddnäs.

Jag skickar utmaningen vidare till den som känner lust. Annonsera gärna i en kommentar.

Mer kärlek

Idag skålar jag för ännu ett kärlekspar som ingått äktenskap - Sofia och hennes flickvän. Jag önskar er all lycka i livet!

Det har varit en skön dag, lugn men ändå effektiv. Byggarn var i Stockholm med tonåringarna. Felli och jag pysslade på tumanhand här hemma. Vi tvättade, diskade och lyssnade till dagens sommarpratare i P1, komikern David Batra. Han berättade om de svårigheter han och hans fru haft att skaffa barn. Han slog även ett slag för homosexuellas rättighet att adoptera barn och bekräftade min tes att roliga människor ofta är både intellektuella och intelligenta.

Bröllopsbilder

1. En kärleksallitteration. Sanna & Simon.

2. Kvinnorna bakom min man. Hans mormor och mamma.

3. Fanbärarna i Svartsmara.

4. Stora O, vår första.

5. Vår mellanpojke. Börjar vänja sig vid slipsen.

6. Felli, vår yngsta.

7. Felli i farfars famn. (Jag vet, jag älskar kärleksallitterationer.)

8. Minns du, bonuspojken min, hur det var då i början?

9. Dropp dropp, utanför och inombords. Rö(r)d.

Dropp dropp

Några droppar letade sig in i partytältet och släppte taget om plasten alldeles ovanför nacken på någon av bröllopsgästerna. Dropp. Ett knäppande ljud hördes från taket. Först försiktigt och lite trevande, sedan allt jämnare. Regnet hade äntligen kommit. Det kändes vemodigt, men skönt. Som en efterlängtad menstruation.

Byggarn, brudgummens far, satt vid honnörsbordet och betraktade sitt tidigare liv, sin före detta flickvän och hennes familj. Jag satt vid flanken, alldeles nära, och kände mig trots tjugo år med Byggarn fortfarande som hans "nya". Jag såg vemod i många ögon. Men också kärlek.

Hej då, Volvon!

Snart ska hon bort, Volvon. Snart ska någon annan än jag luta sig mot förarsätets lite sneda ryggstöd och ta sats med dörren två tre gånger för att lyckas stänga den. Någon annan än jag ska råka sparka till hårdplasten på insidan så det lossar små bitar.

Konstigt att det känns lite i hjärteroten att göra sig av med ett slitet gammalt fordon. I den här bilen har jag skjutsat barnen till och från dagis, jag har kört möhippor, och för jobbets räkning diverse känt folk. Men den här bilen har också gett mig andrum efter en hård arbetsdag. Den har hjälpt mig bringa reda i tankar och känslor. Ofta har jag suttit kvar en stund efter att jag kommit fram till målet.

När Byggarn satte ihop säljannonsen förslog jag att han skulle lägga till "Bra tänkbil". Men han tvivlade på att målgruppen "unga glopar som just fått körkort" skulle lockas av det. Då föreslog jag att han skulle skriva att bilen skjutsat både Mikael Tornving, Fredrik Lindström och Birgitta Ulfsson, men han tyckte inte att namedropping passade i en bilannons. Han trodde inte heller att dessa namn skulle lyckas trissa upp priset nämnvärt. Han skrev:

"Volvo 240 GLE -90, aut, 197 tkm, elh o. elsp. Bra skick. 2 000 €."

Det spirar

Golvet i mitt arbetsrum är inte isolerat. Vintertid får jag ha tjocka yllesockor och se till att elda i kakelugnen när jag ska jobba. Jag måste ha värme för att fungera.

Nu på sommaren är läget ett annat. Det spirar mellan golvplankorna!

Spelrus

Min läpp blöder lätt och svider som f-n efter att jag spelat på en uppstämd mungiga (har böjt ut "haken" en aning). Efter flera månaders speluppehåll på grund av barnafödande och annat har Ulvens döttrar kört igång igen.

Igår var vi rätt höga och rusiga av att få sjunga och spela tillsammans igen, men idag är vi tillbaka i det där smågnälliga, lite kritiska förhållningssättet. Men å andra sidan brukar det vara en del av den kreativa processen. Vi måste värka fram nya grepp och nya idéer för den kommande spelningen. Ingenting är bra nog i början.

Dessutom ligger det väl i syskonskapets natur att lägga lite skit på varandra. Sen, när vi kommit längre i övningsprocessen, kommer ruset och spelglädjen tillbaka.

En salighetsdag

"Jag döper dig till Flisan. Må lycka och välgång följa dig på de sju haven!" sa Felli när hon i egenskap av gudmor döpte sin morfars föglösnipa i kranvatten. Efteråt skålade vi i bubbel. Snipan fick sitt namn dels efter sin gudmor Felli (eg. Flisan), dels efter sin hemhamn i Flisö.

Felli fick dessutom en salighetssak - en gunga som till himmelen bär. Byggarn, Fellis största kärlek i livet, hade klättrat högt upp i en fura och knutit upp hennes dröm.

Grävinnan

Hon var allt lite motsträvig, grävinnan, när hon märkte att det var en alldeles ny människa vid spakarna. Visserligen var leran tung och klibbig, men jag tyckte nog att grävskrället krängde och ryckte lite väl mycket i början. Hon till och med stegrade sig och hotade att kasta mig ur hytten.

Så småningom började vi komma överens och hon gjorde som jag ville med rätt mjuka rörelser. Det var en häftig känsla att kunna manövrera ett muskelknippe, när man själv är lika stark som en blåmes.

Här ska det bli båthus åt föräldrarnas nyinköpta föglösnipa. I morgon ska båten sjösättas, döpas och tas ut på jungfrufärd.

TisdagsTema - Sommar

Törstiga barn hör sommaren till. Fler sommarbilder finns här.