I väntan på vitsipporna

Rapport från två naturhjärtan någonstans i solen:

Börjar äntligen vakna. Upptäcker en fantastisk stad som har allt! Allt väl där hemma? *


* Översättning: Lever ni? Är ni välbehållna? Inga hjärnskakningar eller brutna ben? Står huset kvar eller har det brunnit ner? Inga skandaler? Har ni vattnat blommorna? Har isarna gått? Går vi miste om våren? Inte har väl vitsipporna börjat slå ut? (Reds anm.)

Månsjuka

Månen möter mig, nästan närgånget, ovanför trädtopparna. En summer i mitt huvud. Darrar mina händer?

Öppnar dörren. Felli sitter tyst vid fönstret. Rusar inte i min famn. Stora O går uppför trapporna, nerför trapporna, uppför trapporna.

Mellanpojken ligger i soffan. En påse frysta morötter över hans panna. Har tagit en två Treo. Sluddrar han?

En skugga. Var det katten?

Byggarn ringer. Frågar något. Jag svarar något. Tystnaden högljudd.

Kan ingen stänga av?

Väck mig! Eller låt mig bara få somna.

Karaktärer i Mumindalen

Bild: Tove Jansson

Dagens diskussion vid middagsbordet:
Vilken karaktär i Mumindalen är du?

Byggarn - Snusmumriken
Lugn och harmonisk. Utemänniska. Röker. Spelar munspel. Drar sig undan i ensamheten ibland.
Stora O - Lilla My
Liten och rapp. Har nära till ilskan, men är rejäl och rättvis. Tolerant. En bra vän.
Mellanpojken - Stinky
Dyker upp där man minst anar det och knaprar på nånting som är ditt. Sprider en lätt odör. Har problem med frisyren, men bryr sig inte.
Felli - Knyttet
Behöver tröst ibland. Oroar sig för världens faror, men hittar sitt mod när ett litet Skrutt behöver hjälp.
Jag - Tootikki
Den trygga. Som iakttar. Den man vänder sig till med sina frågor. Går i samma - bekväma - kläder hela tiden.

Vem är du i Mumindalen?

"Skäms! Man FÅR INTE stjäla!"

Jag läste en artikel om en nittioårig kvinna som nästan blivit rånad. En ung man stal hennes plånbok och tänkte försvinna med den. Men kvinnan fick tag på honom i dörren.

Det hade kunnat vara min farmor. Min farmor hade nog inte nöjt sig med att få tillbaka sina pengar. Hon hade sett det som sin personliga plikt att få ordning på den unge mannen.

Först hade hon skällt ut honom efter noter. "Skäms på dig! Man FÅR INTE stjäla!" Sedan hade hon tagit med honom hem och satt honom i arbete. Han hade fått hugga ved och ta in åt henne.

Sedan hade hon kokat kaffe, skurit upp hemvetebröd och suttit en stund och talat allvar med mannen. Hon hade tagit reda på vem han var och varför han halkat snett. Och mannen skulle komma tillbaka till henne.

När julen kom skulle hon ha stickat ett par yllesockor åt honom, och fyllt dem med karameller och tobak. Hon var sådan, farmor.

Tjejerna mot killarna

Vi spelade TP med barnen efter middagen idag. Tjejerna mot killarna. Vad mysigt och kul vi hade! Samtidigt kändes det så... retro. Vi har inte spelat TP på åratal, det har bara varit NE för hela slanten, och bara ute på stugan på somrarna.

Lagen var inte riktigt jämna... Vi tjejer var visserligen en mer i vårt lag, men killarna överglänste oss i allmänbildning. (Vi hade otur med frågorna, sådeså!) Byggarns enda svaghet var populärkulturen, men eftersom han hade Mellanpojken på sitt lag löste sig de frågorna också. Den pojken håller på att skaffa sig en imponerande allmänbildning. Men hur det går till begriper jag inte, för han lägger inte mycket möda på skolan.

Vi gav upp när ställningen var som på bilden. Det är alltså inte vår spelpjäs som är rosa, tyvärr, vi hade den blå. Ja, vi hade fel färg på pjäsen, det var nog därför det gick så dåligt för oss. Vi borde ha tagit den gröna!

Vi vill ha revansch!

En fråga som det nu i efterhand harmar oss att vi inte kom på svaret på var: Vilken kanal bildar namnet på en grekisk gud om man läser namnet baklänges?

Runebergsdagen

Det sägs att han åt såna här nästan varje dag, Johan Ludvig Runeberg, att hans fru Fredrika bakade dem åt honom. De består av mandel eller hasselnötter och ströbröd som är indränkt i rom eller punsch. De är garnerade med kristyr och hallonsylt. Rätt goda faktiskt.

Jag åt halva den här. Byggarn åt en, stora O åt en och en halv, Mellanpojken tryckte in tre och Felli slickade i sig den vita kristyren på en... Sedan satt hon och briljerade förnumstigt med sina nyvunna skolkunskaper om Johan Ludvig Runeberg.

Diagnos stressade tänder

Det var åtta år sedan jag sist var till tandläkaren och kollade mina tänder, så jag var beredd på vilken dom som helst idag. Trodde jag. Diagnosen blev - stressade tänder. Stressade tänder?! Jag hade ingen aning om att tänder kunde bli stressade.

Vissa av mina tänder hade enligt tandläkaren hopdragna nerver och synliga tandhalsar. Förstår ni? Mina gaddar blottar strupen! Varför det? Vill de dö? Eller bara visa sin underkastelse?

Och vad kan jag göra för att mina tänder ska bli lugna och harmoniska igen? Spela klassisk musik för dem? Ge dem ledigt resten av dagen och låta dem gå på spa?

Lite sur blir jag på dem. Här undviker jag sorgfälligt godis, citrusfrukter, läsk och juice. Vad får jag för det? Jo, ihållande ilningar så fort jag dricker nåt kallt eller varmt. De vet inte hur bra de har det, de jäklarna.

Det blev ordination smörj. Smörj med tandkräm som ska impregnera tandemaljen över natten. Få se om den medicinen "biter".

Ur en paparazzos arkiv

Vi har pratat laster. Barnen undrar varför jag inte försöker få Byggarn att sluta.

Gör jag inte? Tänker. Men Byggarn röker väl inte så mycket? Bläddrar igenom fotomapparna ...

Emmaus forever!

När jag går och skrotar på Emmaus är jag i mitt rätta element. Det doftar förråd och gammal vind. Jag tänker på liv som kommit och gått, liv som vävts samman, och som gått isär.

Jag älskar att hitta små saker jag plötsligt upptäcker att jag behöver. En plåtburk med intressant mönster, små udda likörglas, ett lurvigt tygstycke, en korsstygnstavla med texten "Litet bo i lugn och ro", och annat livsnödvändigt.

Emmaus förhöjer livskvalitén flera meter, inte bara för oss E-fans, utan också för behövande, verkligt behövande, människor världen över. Det känns bra.

R.I.P.

Tack, farbror Hanjo, för att vi fick lära känna dig! Tack för att du kontaktade oss här uppe i Norden, och tack för att du höll kontakten! Tack för allt du berättade om farfar! Tack för din humor, ditt engagemang och din värme! Tack för att du var den du var!

Vi tänder ett ljus för dig i kväll.

Vila i frid!

Januarimolnen skingrar sig

Jag kan andas! Plötsligt kan jag andas och känna dofter! Luften känns frisk och lite krispig. För första gången på länge kunde jag njuta av morgonkaffet. Det smakade så gott!

Antibiotikan både ställde till och ställde tillrätta. Nu har det vänt, jag känner det. Och den här gången är det inte inbillning. Januarimolnen drar sig tillbaka och släpper fram februarisolens yrvakna strålar.

Jag är inte helt feberfri, men på måndag far jag på jobb! Jag ser fram emot det!

Idag ska vi äta rökta abborrar till middag. Byggarn fick femton stycken i morse.

Betablockerade ulvsystrar

Foto: Gabriella Nordlund

Jag har tagit del av syster J:s mailkorrespondens med en av de piloter som ska flyga oss från Jakobstad till Göteborg i vår. Vi brukar inte åka privatflyg mellan våra spelningar, men i detta fall finns ingen annan lösning, vi hinner inte annars. Arrangörerna delar på kostnaderna.

Ulvens döttrar brukar inte flyga alls, faktiskt, p.g.a. flygrädsla. Flygrädslan har tvingat oss tacka nej till en spelning på Grönland där både flygresor och helikopterfärder ingick.

När jag läste syster J:s uppräkning av lasten; oss själva, vår roadie, våra instrument och vår packning - samt detaljerade viktangivelser - kände jag hjärtat börja bulta. Herre gud. Det är ett litet flyg vi ska åka i. Ett litet. Utan våra barn.

Jag har inte övervägt betablockerare förr, men nu...

På spaning

Till att börja med tänker jag bege mig ut på spaning. Jag ska samla intryck. Jag ska lägga mig i gräset och lyssna till viskningar från rötterna. Jag ska klättra i de kosmiska bergen och fånga upp ekon.

Jag står till tjänst för Ministeriet för bruttonationallycka. Gör det du också! Låt ministeriet få höra klokskaperna i dina andetag. Ropa ut tokskaperna i gränderna! Låt oss samla guldstoft bara för att sprida det igen över landet, över folket. Låt oss höja vår BNL!

Lättja

Lathet är ett ord med oförtjänt dåligt rykte, tycker Mellanpojken 14 år. För vad lathet handlar om är trötthet, brist på motivation eller till och med depression, och det kan man ju inte lasta personen i fråga för, menar han.

Kanske pubertet också ryms i ordet, tänker jag tyst för mig själv.

Men det kommer att bli en ändring! hävdar han. En dag kommer lathet att bli en accepterad ursäkt, en förklaring som folk visar förståelse för! Vänta bara!

Mariehamns litteraturdagar 2009

Dikten finner

sitt värde först när den landat
i en annan människas

kropp.

Bob Hansson

Claes Andersson, Olivia Bergdahl, Erik Eriksson, Helle Helle (Dk) , Gunnar Hoydal (Fo), Ulrika Kärnborg, Mark Levengood, Gisela Linde, Åsa Linderborg, Ulrika Nielsen, Sofi Oksanen, Matilda Södergran, Isela Valve, Owe Wikström, Liselott Willén och Robert Åsbacka