Men ändå, tänk att någon gång i sitt liv, efter en lång törnrosasömn, få slå upp sovrumsdörren rätt ut mot en ny värld, alldeles verklig ...
... och blicka ut. Längre ut. Och ännu längre ut. Tills rötterna säger stopp.
Det pittoreska och gemytliga Frankrike. Men så tillrättalagt och prydligt. Jag blir lite rädd ibland. I såväl småstäder som byar är byggnaderna väl underhållna, skyltarna och blomsterplanteringarna perfekta. Var är skavankerna och sprickorna? Var är det som visar att det bor människor av olika slag här? Jag kan inte låta bli att undra vad som döljer sig bakom landets välputsade fasad.
3 kommentarer:
Du har rätt...men om man besöker tex Öland lr Gotland här i Sverige så ser man inte skymten av integrationsproblem heller. Suck men jag tror France är en tickande bomb...Vacker dock, förödande vackert.
Jag besökte en kompis i Spanien som hade ett stort fikonträd på sin bakgård och jag frågade ödmjukt om jag kunde få klättra upp i det... bara för känslan.
Tänk att få säga:
"Jo, härromsistens när jag satt i fikonträdet och grunna, så kom jag på att...
L8: Varken integrationsproblem eller integration öht syntes i Frankrike. Men jag tänkte närmast på olikheter mellan individer överlag. Slitningar, trasighet, halvfärdiga projekt, dålig smak och annat gott och ont som gör oss till människor. Men jag tror du kan ha rätt om Frankrike. En vacker dag krackelerar putsen. Presidenten har sina kritiker och är rätt hårt granskad av omvärlden.
Isebell Novell: Haha! Själv ränkte jag på hur Adam och Eva gjorde för att skyla sin nakenhet med dessa spretiga fikonlöv...
Skicka en kommentar