tisdag 31 augusti 2010

Håkan Nesser och jag

Jag bär mina nattliga äventyr med mig hela dagen. Ibland i ångest. Ibland i ett tyst skratt. Det här blev någonting mitt emellan.

Jag satt i bilens passagerarsäte med telefonen i handen. Hur ska jag berätta för mamma att Byggarn och jag gjort slut? Hur ska jag förklara för henne att jag nu har ett förhållande med - Håkan Nesser?! Författaren. Och att han och jag sitter i bilen på väg till hennes stuga över helgen?

Jag vaknar på stugan (ja visst är det förargligt att jag inte minns vad som hände däremellan) och hör röster. När jag tittar ut ser jag Håkan Nesser gå i möte med - Byggarn! Herregud, vad gör han här? De pratar allvarligt och mullrigt med varandra, blåser upp sig lite och rör sig från sida till sida som orrtuppar.

Byggarn öppnar sin mun och visar sina guldtänder. Guldtänder?! Författaren öppnar sin mun och visar att hans tänder är neongröna, ihåliga och har små lysdioder och snurrande fläktar i sig.

Vad är jag för en sjuk människa?

Vi skrattade gott i morse, Byggarn och jag.

4 kommentarer:

Katarina Gäddnäs sa...

Ha-ha-ha! dagens skratt!

Isabella sa...

Jag upphör aldrig att förvånas över vad min hjärna kan hitta på när jag själv inte är med.

Isebell Novell sa...

Så knasigt!!! Fläktar i munnen kanske du borde ta patent på. En och var kunde nog ha nytta av det!! :D

Isabella sa...

Ha-ha! Frågan är hur trevligt det vore för omgivningen...