Jag ville skriva

Jag ville skriva något fint om hösten, något om äppelkart och rönnbär, och om stora salen som öppnat ögonen och vaknat ur sin sommarslummer, men så hittade jag några mögliga simhanddukar i en plastkasse.

Jag ville skriva något klokt om skolor och milstolpar, om ambitioner och känslor som kastar hit och dit, men så började diskmaskinen strula. Och så fastnade jag i P1:s valdebatt. Ja, jag ville skriva något genomtänkt om det svenska valet också, men så kom jag på att neurologens telefontid var mellan elva och halv tolv.

Jag tänkte skriva något om alla fantastiska hjälpmedel som tagit plats i huset, men så måste den där blanketten fyllas i och skickas in. Jag ville skriva något lustfyllt om att jojka och om hur det är att stå inne i en cirkel av levande orgasmiska rytmer, men så ringde kommunens socialsekreterare.

Jag ville skriva om den där lantgården i Bergerac i Frankrike, dit familjen ska resa om en vecka, men tänkte att jag borde göra klart lite jobbärenden via mailen först. Men jag kunde inte komma åt min mail, så jag måste ringa IT-avdelningen.

Jag ville skriva något i skarpa ordalag om de där ungarna på cykel i Västernäs, de som med vuxen vokabulär mobbade den där inflyttade pojken. Men så kom mattheten, tårarna och mensvärken.

Jag ville skriva något varmt och kärleksfullt om vänner och sammankomster, men så var det föräldramöte, feberkänningar och Tom Alandhs jakt på solidaritet. Och den där boken av Moa Martinson. Henne vill jag förresten skriva om också.

Jag vill så gärna skriva, men livet envisas med att komma emellan.