Språk(r)öra

"Titta på smoken!" sa den tvåspråkige fyraåringen idag när han blåst ut ljusen på tårtan. "Oj! Jag pratade visst in English!"

Morfar sjöng för lille bebisen. Han sjöng om alla glada gossarna som slogs och tog ett glas. De læstadianska barnflickorna från Österbotten log. De har inte lärt sig svenska än.

Byggarn skulle köpa färg idag. Nästan all text på burken var på finska. Längst ner fanns en liten varningstext på svenska: "Vid färgstänk håll ögonen brett isär!"

My Big Fat Multicultural Family

Bland det bästa med min släkt är att den blir alltmer multikulturell med åren. På gårdagens bröllop talade vi förutom svenska både tyska, finska och engelska.

Eftersom bruden gifte sig med en man från Wales hade festborden fått namn som Hay-on-Wye, Rhossili, Llangrannog, Pen-y-Fan och Roath. Och tänk, jag satt vid Hay-on-Wye, "The Town of Books", småstaden som har runt trettio bokhandlar och en årlig litterär festival!

La Valse d'Amelie

Ensam, i bemärkelsen självständig och utan eskort, vandrade bruden längs gången. Steg för steg minskade avståndet mellan henne och den man hon hade blicken fäst vid.

På pianot spelades den melankoliska och förföriska La Valse d'Amelie.

Bouzouki, syster, bouzouki

Vilket groove vi fick till under övningen idag! Tyvärr kan mina systrar och jag inte ta hela äran åt oss. Ulvens Döttrar har nämligen extrainkallat ett par musiker inför en spelning vi har i Stockholm den åttonde juni. Vi vill få till det där extra fylliga soundet vi har på skivan.

Musiker R spelade diverse exotiska stränginstrument, bland annat bouzouki som har en speciell klang.

- Bra! sa syster J. Här passar suzuki jättebra!
- Suzuki?!
- Bazooka...?


Musiker M spelade diverse slagverk, bland annat udu, en typ av trumma som låter som kluckande vatten.

- Bra! sa syster J. Här passar ouzu jättebra!
- Ouzu?!

Och tänk, med extramusiker med oss i lokalen höll Ulvens Döttrar sams hela övningen! (Hur vi skötte oss utanför rummet är en annan historia.)

"Någon har..."

Jag minns Boken om Någon. Vid ett nyckelhål kunde man börja sin spaning, sedan vandra från rum till rum, följa den röda tråden, ett garnnystan som Någon rullat ut. Tyda tecken som spilld mjölk, en våt fläck, en krossad vas. "Någon har..."

Någon har flyttat in i Fellis hjärta.
Snart ska han flytta in i vårt hus.
Om några veckor.

Undrar vem han är. Undrar vad han heter.

Bokduell

Vi har inte riktigt samma litterära smak, Byggarn och jag. Då och då försöker vi få den andra att läsa det vi själva läser, Byggarn berättar ivrigt episoder ur sin bok, bläddrar fram ett stycke och läser högt. Jag gillar när han läser högt. Men inte av de orsaker han tror. Jag tycker om mullret i hans röst, vibrationerna i hans bröst...

Igår kväll klagade jag över att jag inte hade något att läsa. Han gav mig genast Vikas Swarups Slumdog Millionaire från sitt sängbord. På engelska. Jag kontrade med Sofi Oksanens Stalins kossor. På svenska. Han borde kunna läsa en bok av en kvinnlig författare nån enstaka gång.

Välanvänd fras

"Anteeksi että olen myöhässä"*, sa ena tonåringen till kompisarna nyss. Språket flöt smidigt. Hm. Lite väl smidigt...

Edit: * På svenska: Ursäkta att jag kommer för sent.

En psykopat vid fönstret

Medan alla andra varit ute i våren (känns det som) har jag suttit inne och gestaltat den kvinnliga psykopaten Monica Malmberg i Leo Löthmans Big Mama. Jag har läst in en talbok.

Monica har spionerat på grannarna och hemligen nästlat sig in i deras liv, i deras hem och tekniskt riggat till det allseende ögat Big Mama. Sedan har hon suttit på sin vind och följt allt som skett i granngården på sina dataskärmar. Och värre saker än så har hon gjort, allt i bästa välvilja. Anser hon själv.

Den som lyssnar på denna talbok kommer att få höra äkta fågelkvitter i bakgrunden genom hela romanen. Det gick inte att stänga våren helt ute.

Hemma hos Göran och Ragnhild

Så finurligt! De fjortonåriga grabbarna Victor Förström och Mathias Nordqvist har satt upp en webbkamera i en fågelholk i Godby (inte långtifrån där jag själv bor) där blåmesparet Göran och Ragnhild flyttat in. Om någon vecka kommer äggen att kläckas. Det vill jag inte missa!

Vill du se hur de blivande föräldrarna har det just nu? Smyg in här.

Vårstädning i Edens lustgård

Vem ska hälsa välkommen vid det första besöket i Paradiset om inte Adam och Eva? Jag har inte sett dessa orkidéer sedan jag var barn. Här möttes jag av både den gula ...


... och den röda blomman. Och eftersom de valt att växa just där vi skulle stega omkring som mest ...


... lades ett skydd ut. Ingen ville råka trampa värdparet på tårna.


Vi rydjade så det stod härliga till. Det sågades, räfsades, släpades ris och kördes löv och kvistar. Hemliga stugan fick fönstren tvättade, madrasserna piskade och ett uppfriskande korsdrag.


Utvändigt gavs stugan första hjälpen innan det var dags för tobakspaus och korvgrillning.


Gömt bakom ris och sly fanns - ett utedass! Så bra! Det fick senare sällskap av en fågelholk som spikades upp på björken intill.


Våren tvekar inte längre. Den går ohjälpligt mot sommar.
Det gör lite ont.

Så länge det finns katter

Så länge det finns katter i huset blir allt bra. Katter ställer tillrätta.
"Tänk på mig!" säger de. Och man tänker på dem.

Då blir allt bra.

"Herr Republikens President"

Jag hittade ett handskrivet brev i min byrå. Det är daterat 10 juni 1994 och undertecknat av min farmor.

Herr Republikens President

Med förtvivlan följer jag och en stor del av Finlands folk kurdernas och de afganistanska kvinnornas och barnens öde i fängelset i Estland. Vi har genom Nada och Samaria organisationerna försökt hjälpa dem med mat, kläder och sängkläder men trots att allt förts in i lägret misstänker vi att allt ej kommer flyktingarna till godo. Vi vet nämligen att de blivit berövade alla sina pengar.

Finns det ingen möjlighet att ta emot dessa flyktingar innan de gå under av svält och umbäranden?

Den gångna veckan hörde vi att alla kurdiska män hade skickats till olika fängelser i Estland. Familjerna med småbarn har alltså splittrats och det är ju emot de mänskliga rättigheterna.

Herr President vi vet att Ni alltid kämpat för de mänskliga rättigheterna och mot alla slag av förtryck. Vi hyser ett stort förtroende för Er och ber Er bistå oss att hjälpa dessa olyckliga människor till en drägligare tillvaro här i Finland. Röda Korset har erbjudit oss all hjälp när flyktingarna väl äro här.

Godby, Åland den 10 juni 1994

Anna-Greta Grüssner

Hon visste vad det innebar att som ensam småbarnsmamma försöka ta sig ut ur ett krigshärjat land. Hon visste vad det innebar att sitta i interneringsläger. Någon skickade ett paket med förnödenheter åt henne. Det glömde hon aldrig. Hon glömde aldrig hur det var.

Min barndoms sommarmamma

För mina små visor,
de lustigt klagande, de aftonröda
skänkte mig våren ägget av en vattenfågel.

Edith Södergran

Många grattiskramar!
Sjuttio! Nej sju gånger sjuttio!
Och tankar fulla av kärlek skickar jag dig idag,
min barndoms sommarmamma.

"Rö..."

Foto: Felli

"Röda små smultron..." sjöng Byggarn och Felli tvåstämmigt (minst) när de kom intågande i sovrummet med frukostbrickan i morse. Båda tonåringarna var på vift, så det var inte så mycket ungar i dubbelsängen som det brukar när det är mors dag. Men Byggarn och Felli kryllade så gott de kunde.

Så gick Byggarn till sin mormor med en blomma, och till sin mamma med en annan. Sedan for vi alla till Soltuna och åt morsdagsbuffé. Då hade tonåringarna kommit hem, så stora O körde bilen! Hon övningskör med Byggarn och har hunnit bli riktigt säker vid ratten. Jag hade fått stränga order av dottern att inte "hålla på och ge goda råd och så". Det behövdes inte. Byggarn är en bra körlärare. Kolugn, positiv och systematisk. Gav inga onödiga direktiv. Så jag blev också lugn. Kanske inte direkt kolugn, men nästan.

Min egen mamma var också på vift idag, så jag skickade ett sms till henne. "Rö..." Bara så. "Rö..." fick jag själv i ett telegram av min morbror när jag tog studenten. Mer behöver inte sägas. Man förstår precis.

Kök, kök, kök

Jag håller på att snöa in totalt på kök just nu. Mäter, skissar, ändrar. Surfar på köksportalen, bläddrar i inredningstidningar, samlar bilder, tips och råd. Men det är minsann inte lätt. Jag hittar ingen serie med just den färg jag vill ha, den där gammaldags svårdefinierbara färgen ljus varmgråbeige som drar aningen mot grönt. Kanske får vi lov att måla själva.

Och hur f-n ska man få ett bekvämt och funktionellt kök med bibehållen bondkänsla när det inte finns några väggytor? Med tre dörrhål och tre fönster blir det inte mycket kvar att spela med. En köksö löser en del av problemet. Men jag vill också hitta det där pietetsfulla, det där lilla extra som ger köket personlighet och karaktär.

Någon som nyligen renoverat kök som kan ge tips? Vad ska jag komma ihåg att inte glömma bort?

Kloka ugglor med ADHD

Den här fina hemsågade ugglan fick jag i present av en familj på fastlandet för några år sedan. Föräldrarna ville tacka mig för att jag bidragit till att komma tillrätta med sonens frustrationsutbrott, depressioner och koncentrationsproblem i skolan. Jag hade känt igen beteendet från en av mina egna elever och försiktigt föreslagit att familjen skulle begära en ADHD-utredning.

Efter otaliga turer, med visst motstånd från skeptiker, fick pojken diagnosen ADHD och man bedömde att medicinen ritalin skulle hjälpa. Det gjorde den ⁽¹. Och precis som i fallet med min elev förändrades tillvaron drastiskt för både familjen, skolan och framför allt för pojken själv. Inte för att alla svårigheter försvann, utan för att det fanns en förklaring.

Jag vet att bokstavsdiagnoser är ett känsligt kapitel. Och medicinen är för många som ett rött skynke, eftersom den innehåller en mikrodos amfetamin. Men undersökningar har visat att människor som inte får hjälp och förståelse för sin ADHD, senare i livet gärna självmedicinerar med alkohol och andra droger.

Människor med ADHD är ofta intelligenta, konstnärliga och kloka. Kloka som ugglor. Men de får inte alltid chansen att landa, vila och utveckla sina förmågor.

En diagnos köper inte människan fri. Men den lyfter skuldbördan från axlarna.

_________________________________________

⁽¹ Det som sker i hjärnan hos en person med ADHD kan liknas vid det tillstånd av överaktivitet som uppstår hos övertrötta barn. Det är därför ett uppiggande medel som amfetamin snarare lugnar hjärnan för personer med ADHD. Tilläggas bör att medicinen inte är det rätta svaret för alla. Medicinen ska heller inte vara den enda åtgärden.

"Vem bryr sig?"

Det är så kul när tonåringarna tar sig ur den där marinaden av hormonell självupptagenhet ("Vem bryr sig?") och börjar pröva sina värderingar och sin politiska medvetenhet. Artonåringen, hon reagerar mot intolerans och främlingsfientlighet. Femtonåringen, han muttrar cyniskt bland annat över inbesparingar inom åldringsvården (sic!). Än finns inte alla argument. Men reaktionerna finns. Och frågorna.

Jag tycker om att få frågor jag inte kan ge entydiga svar på. Jag tycker om att få mina åsikter prövade och ibland ifrågasatta. Jag tycker om att följa mina barns spirande medvetenhet. Jag tycker om när tonen i frågan "Vem bryr sig?" ändras från nonchalant till engagerad.

Inget mammväder idag

Dottern: "Mamma, du kan väl komma ut med oss idag igen?"
Mamman: "Nja..."
Pappan: "Det är nog inget mammväder idag. Det blåser för mycket."
Dottern: "Men om vi sätter stenar i hennes skor?"
Pappan: "Eller stagar upp henne med pinnar? Så ramlar hon inte."

Harmlös knarkliga

Jag har fått sämre syn. Armarna känns för korta när jag ska läsa liten text. Ofta läser jag fel. Jag har tänkt att jag borde sammanställa alla felläsningar jag gör, för de blir rätt dråpliga ibland. Igår läste jag en artikel om en knarkliga som "planterat snittblommor" i polisens bil. Det tyckte jag var rätt harmlöst. Tills jag förstod att de "placerat splitterbomber" där...

Valborgsmässoafton

När små storstadsbarn kommer ut på landet på våren sker något magiskt. När de kliver ur bilen tittar de sig först omkring med stora ögon. Så börjar de springa. Rakt fram. I cirklar. De hoppar, snurrar, ramlar. Så stannar de, hittar något litet, kanske levande.


När vuxna storstadsbarn kommer ut på landet på våren ska det grillas och drickas öl. Och grilla det som grillas kan! Gott blev det!


Det är valborgsmässoafton. Landsortsbarnet vill elda brasa, dricka farmors mjöd och försöka äta nykokade munkar utan att slicka sig om läpparna.

När jag kom in i huset efter firandet luktade jag brasrök och hade fickan full av nunneört och småsten. Precis som det ska vara på valborgsmässoafton.