Ibland kommer den över mig. Stoltheten över mina barn. De är så fina människor alla tre! Så rejäla, så snälla, så knasiga och så kloka! Man mår bra i deras sällskap!
Mammor ska inte skryta över sina barn, jag vet, men jag bara måste få pysa ut lite lite stolthet.
7 kommentarer:
Pys ut, bara... men pys ut det på de som är orsaken... U know... Kids!
Stolthet kan aldrig vara fel!
Barbamatti: De har nog fått sin dos av mina pysningar. Mellan skällningarna. :-)
Manotanten: Det beror väl på vilka uttryck den tar sig, kanske. Det finns ju föräldrar som har orimligt höga förväntningar på sina barn, ställer för höga krav o.s.v.
Klart att mammor får skryta över sina barn! Vad är det där för gammal förlegad del av jantelagen?! Dumheter! Skryt på bara, de är de säkert värda!
Ja, det är de värda. För det mesta... ;-)
Håller med Lillan! Mammor SKA skryta över sina barn, det är ju just det vi ska liksom. :)
Ja, men på nåt sätt är det mer accepterat att mor- och farföräldrar skryter öppet om sina barnbarn än att föräldrar skryter över sina barn. Kanske för att det nästan blir som att skryta över sig själv då man skryter över sina barn...?
Skicka en kommentar