Det dunsar när plommonen landar på gräsmattan. Det dunsar rätt ofta just nu. Vi har nog aldrig haft så mycket plommon som i år. Barnen har plockat i flera omgångar. Jag har placerat ut små skålar med plommon här och där i huset. Borde kanske göra något av dem, saft eller chutney eller nåt, men är man medlem i apatikerförbundet så är man.Byggarn har tagit Mellanpojken och Felli med sig ut på fiskafänge med farfar. De ska tävla som ett lag i släktens årliga fisketävling. Få se hur det går för dem.
Själv är jag lite slak efter att ha suttit uppe i natt och druckit vin med en vän. Det där andra som man ska göra på helgen? Helgen är väl inte slut än.
Apropå ålänningars tövliga sociala sätt, jag fick höra om ett gäng åländska ungdomar i fjortonårsåldern som var på klassresa till Stockholm igår. När de lufsade längs Drottninggatan blev de erbjudna ett gratisnummer av DN.
- Nej tack, min herre! svarade en av gloparna.
"Min herre?!" Kanske förvandlas vi till artiga finlandssvenskar när vi far västerut till Sverige? Och när vi far österut till fasta Finland kanske vi blir käcka sociala akrobater som svenskarna? "Jajjamensan! Fattas bara!"
Nja. I det här fallet var nog "min herre" ett uttryck för den där svårdefinierbara åländska humorn.
4 kommentarer:
ja, den svårdefinierbara humorn...
ofta lite för svenskt "glassig" för att gå hem hos finlandssvenskarna och alldeles för finsk o torr o underfundig för att uppfattas av svennarna...
och alldeles, alldeles åländsk och svårfångat egensinnig...
ja o by the way, angående uppdrag helgsysslor x två: mission accomplished...
Lucky you! And me! :-)
Jag tycker vi är ganska nära norrlänningar när det gäller humor.
Annars håller jag med om att humorn är regional, tom på Åland. Jag tror att jag har nämnt det tidigare...
jag kan skratta mig fördärvad åt Vårdöbors humor, vilken jag förstår helt. :D
Ja, konstigt att humor kan vara ett regionalt fenomen. :-)
Skicka en kommentar