Månpojken tittade in idag. Han hade fått jobbet! Bland trehundra sökande hade månpojken fått jobbet. Så visade han sin nya systemkamera. Han hade fotograferat ett bi vid en krokus. Bilden var så skarp att man nästan kunde höra surret.
Men jag kunde mest tänka på månpojken. På hur stor han blivit. Så vuxen. Så gift. När jag träffade hans pappa var månpojken en vildbasare på två år. Verbalt begåvad. "Pappa, varför kan inte du bo med mamma och mig?"
Men han tyckte om mig. Och jag om honom.
Men jag kunde mest tänka på månpojken. På hur stor han blivit. Så vuxen. Så gift. När jag träffade hans pappa var månpojken en vildbasare på två år. Verbalt begåvad. "Pappa, varför kan inte du bo med mamma och mig?"
Men han tyckte om mig. Och jag om honom.
4 kommentarer:
Man blir så varm i hjärtat när man läser...
:-)
Va stolta ni måste vara ... Å glada... Han e så go .../Nena
Ja, han e go, men fortfarande rätt glopig. :-)
Skicka en kommentar