En blyg vårsol fick upp temperaturen till tolv grader idag. Byggarn och Felli vårstädade sporadiskt på gården.Mellanpojken diskade medan stora O underhöll honom med armhålefisar. Hon skulle ha städat sitt rum, men det kom visst annat emellan.
En av våra rumänska vänner tittade in och önskade glad påsk med en våreld och en flaska vin. Han skulle jobba. I Rumänien firar man inte påsk förrän om en vecka.
Syster E och hennes lille Hugin kom på besök, även de med en flaska vin. Kaffet blev extra gott. Så botaniserade vi bland hennes avlagda kläder och mannekängade på köksgolvet. Byggarn blev väldigt tjusig i en rosa leopardmönstrad duk.
Sedan lagade jag pasha för första gången i mitt liv. Vilken god smet! Nu ska den stå och rinna av i kylskåpet över natten. I morgon kommer svärföräldrarna på middag.
I skrivande stund står Byggarn och lagar rådjursgryta. Jag tror jag ska gå och ta mig ett glas vin innan jag dukar bordet.
För övrigt har jag funderat mycket kring "tillhörighet" den senaste tiden.
4 kommentarer:
Tillhörighet är det där osynliga.
Bandet.
En blick. Ett möte. Känna sig hemma.
Omeelbart. I stunden. I nuet. Här.
En suck, ett outtalat ord, en..
Man helt enkelt vet..
att man hör till.
Jag tror också att tillhörighet kan vara något man aktivt väljer. Något man bestämmer sig för. Kanske gång på gång. Och kanske behöver det inte alltid vara likheterna som förenar.
Tillhörighet kan också vara nåt man är tvungen att välja, jag tänker t ex när man flyttar. För att överleva måste man nästan välja tillhörighet, fast man kanske hellre vore nån annanstans. Usch, märker att mitt humör smittar av sej på tyckandet, känner mig nog lite vilsen just nu..
Ja, behovet av trygghet och sammanhang styr nog tillhörigheten. Man kanske inte alltid kan välja...
Skicka en kommentar