Jag sa till Byggarn att hans fru känner sig lite nere. Att hon nog skulle behöva lite uppmuntran. Något rött. Något som behöver vatten. När han kom hem från jobbet överraskade han mig med en bukett tulpaner. Barnen blev imponerade. "Snyggt pappa! Utan att mamma beställde?"
4 kommentarer:
Kära vännen
Du har minsann en fin byggare...
Det gör lite ont när kroppar brister och också när littdagarna är över...
Jag har varit postMLD flera veckor nu, eller iaf två...
bryt inget ben, men jaa lycka till på veckoslutet, känns dumt att inte kunna närvara.
kram
Kat
Hon e verkligen nere, minsann!
Vettu... oavsett vad jag säger så känns det bara som patetiska bokstäver. Så jag säger inget. Skickar istället en varm tanke rakt ur bröstet.
Kan ej låta bli att le :). Känner igen detta att man måste påminna mannen lite ibland, så är det i våran familj också.
Kat: Tack! Min postMLD kom sent. Var hög rätt länge i år. Håll tummarna för oss på lördag! Kram!
Matti: Tack, du snälla!
Anonym: Ja, man får ge lite hintar emellanåt om det ska hända nåt. :-) Och så får man ju fundera på vad man själv kan uppmuntra honom med.
Skicka en kommentar