Skrån

Operation rädda mänskligheten

Under ledning av yngsta dottern har vi idag "räddat mänskligheten". Utrustade med räfsor, sopborstar, spadar och skottkärror har vi sett till att såväl fyrbenta som diverse sex- och åttabenta individer har fått en drägligare tillvaro på vår gård. Det blev dock inte helt fastställt om rödmyrorna räknas till mänskligheten. Och de tvåbenta?

Så bra

Så bra allting blev idag. Egentligen var det bara en helt vanlig dag med ärtsoppa, provläsning och några snöflingor över vårblommorna. Men det var morgonen. Morgonen med flickan som gick till skolan med bestämda steg och högburet huvud.

Skvaller och integritet

Vi har pratat om viktiga saker idag, en dotter och jag. Saker som är svåra även för vuxna. Hur hanterar man skvaller? Hur ska man våga gå till skolan om alla vet, om alla frågar, om alla kommenterar eller pratar bakom ryggen?

Jag insåg medan vi pratade att skvaller är en uppfostringsfråga. Om föräldrarna överdramatiserar och går igång på skvaller eller är ivriga att sprida skvaller - hur ska barnen kunna lita på sina föräldrar i känsliga ärenden?

Flickan har stark integritet. Hon har ingen anledning att skämmas. Tvärtom. Hon kan vara stolt. Men hon vill inte vara föremål för andras snack. Vi pratade om snack. Att allt snack är inte illa menat. Och att man faktiskt får säga ifrån. "Jag vill inte prata om det där!"

Månpojken

Månpojken tittade in idag. Han hade fått jobbet! Bland trehundra sökande hade månpojken fått jobbet. Så visade han sin nya systemkamera. Han hade fotograferat ett bi vid en krokus. Bilden var så skarp att man nästan kunde höra surret.

Men jag kunde mest tänka på månpojken. På hur stor han blivit. Så vuxen. Så gift. När jag träffade hans pappa var månpojken en vildbasare på två år. Verbalt begåvad. "Pappa, varför kan inte du bo med mamma och mig?"

Men han tyckte om mig. Och jag om honom.

Säsongsinvigning

Första vårdagen ute på smultronstället. Vi grillade korv och skålade i äppelmust för den nya gäststugan. Påskharen hade gömt ägg åt generation ett och tre i blomkrukor, lövhögar, fisknät och grävskopor.

Den värmande vårsolen drevs sakta men säkert bort av isande kall och fuktig skärgårdsdimma. Fyra plusgrader. Vi drog på oss fula stugfleecar, säckiga mössor och trädgårdshandskar, och så tog vi några kraftiga tag med räfsorna. Sedan var vi varma igen.

Pasha

Pasha
Pasha är en rysk påskdessert. Det finns flera receptvarianter, men den här lär enligt säkra källor ge det godaste resultatet. Jag tyckte själv det blev supergott.

2 burkar kvark
100 g smält smör
2 dl crème fraîche
1 äggula
150 - 200 g strösocker
1/2 tsk vaniljsocker
50-100 g finhackade, skållade mandlar
1/2 - 1 1/2 dl russin
(succat, syltade apelsinskal eller cocktailbär)

Låt kvarken rinna av genom kaffefilter några timmar. Lägg russinen en stund i hett vatten, så de blir mjuka. Finklipp eller grovhacka dem. Rör ihop socker, vaniljsocker, mandel och russin. Blanda i äggula och smält smör. Stjälp därefter upp kvarken i en stor skål och rör ner crème fraîchen och allt det andra.

Som pashaform kan du använda en stor melittatratt, en blomkruka med hål i botten (om av keramik - blötlägg innan!) eller ett durkslag. Bekläd formen med fuktat förbandstyg alt. tygblöja. Lägg i smeten, lägg en lätt tyngd ovanpå och låt formen stå och rinna av i kylskåpet över natten.
Stjälp upp på ett fat och garnera med någon frukt, t.ex. konserverade persikor eller physalis. Servera gärna med vispad grädde (osötad!).

Svärfar älskade pashan. Men så har han ryskt påbrå också. Svärmor höll god min, men var nog inte lika imponerad. Pasha är mäktigt.

Långfredag

En blyg vårsol fick upp temperaturen till tolv grader idag. Byggarn och Felli vårstädade sporadiskt på gården.

Mellanpojken diskade medan stora O underhöll honom med armhålefisar. Hon skulle ha städat sitt rum, men det kom visst annat emellan.

En av våra rumänska vänner tittade in och önskade glad påsk med en våreld och en flaska vin. Han skulle jobba. I Rumänien firar man inte påsk förrän om en vecka.

Syster E och hennes lille Hugin kom på besök, även de med en flaska vin. Kaffet blev extra gott. Så botaniserade vi bland hennes avlagda kläder och mannekängade på köksgolvet. Byggarn blev väldigt tjusig i en rosa leopardmönstrad duk.

Sedan lagade jag pasha för första gången i mitt liv. Vilken god smet! Nu ska den stå och rinna av i kylskåpet över natten. I morgon kommer svärföräldrarna på middag.

I skrivande stund står Byggarn och lagar rådjursgryta. Jag tror jag ska gå och ta mig ett glas vin innan jag dukar bordet.

För övrigt har jag funderat mycket kring "tillhörighet" den senaste tiden.

Åland - den "gröna" ön

Här kommer galla. Grön galla.

Över nästan hela världen har man insett att vi människor måste rädda miljön för att rädda oss själva. Över nästan hela världen vet man att förbränningsmotorn är en miljöbov. Men på Åland vill politikerna skära ner kollektivtrafiken! På Åland bygger man parkeringshus! På Åland vill man bygga en motorbana för att locka turister.

Åland har inte råd att hålla igång de små byskolorna, men två badhus och ett gigantiskt Kultur- och kongresshus har man råd att bygga. Inte för att kulturen har råd att använda huset, men det är en annan sak.

När folk föreslår att Åland kunde börja profilera sig som den gröna ön tror politikerna att Åland behöver en tredje golfbana att locka turister med. Det har vi tydligen råd med, med lite hjälp från ett gäng krösusar.

Vad är det för värden vi vill lyfta fram på den här holmen? Vad är det för människor vi satt att styra den här skutan?

Ljusmagi

. . . . . . . . . . . . . . . . ..................................... Foto: Martin C-M

När vi valde att kalla vår konsert Ljus hade vi i första hand vår repertoar i åtanke. Solsång. Ljustillbedjan. Spirande vår. Att vi skulle få en rent magisk ljussättning insåg vi inte förrän vi kom till soundchecket.

Vi gav ljuskonstnären en låtlista med några enkla nyckelord för varje låt. Träd. Skuggor. Soluppgång. Vårvinter. Eld som flammar. Fjärilsfladder. Gråt bakom murar. Vatten som speglar ljus. Hav som stormar.

Vad som sedan hände under konserten berättade folk för oss efteråt. När vi skred in på scenen var vi genomskinliga. Scenens djup varierade och färgerna växlade mjukt och följsamt efter musikens karaktär. Om vi ändå hade kunnat se det hela! Live.

Hjärnstorm

Trots. Resa. Möten. Dröm och mardröm. Litteraturens makt. Passion. Gränsland. Tillit. Språng. Spår. Mod. Kropp. Mariehamns litteraturdagar har haft många olika teman genom åren. Nu försöker vi hitta ett för nästa år. Kanske något som spretar, något som leder tanken åt olika håll. Kanske något som bjuder lite motstånd. Något som kan kopplas både till individnivå och till samhällsnivå.

Har du idéer? Vågar du hjärnstorma trots risken att du hasplar ur dig något skitdåligt? Välkommen att göra det här! Och du får göra det alldeles anonymt! Tänk om det blir ditt temaförslag som går som en röd tråd genom nästa års litteraturdagar!

Uppmuntran

Jag sa till Byggarn att hans fru känner sig lite nere. Att hon nog skulle behöva lite uppmuntran. Något rött. Något som behöver vatten. När han kom hem från jobbet överraskade han mig med en bukett tulpaner. Barnen blev imponerade. "Snyggt pappa! Utan att mamma beställde?"